Reklam är ett konstigt jobb. Man ska vara sanslöst kommersiell och samtidigt nyskapande och unik. Ingen ger sig in i jobbet för pengarnas skull (med samma utbildning och kompetens tjänar man ju mer pengar typ var som helst annars), men man jobbar med kunder som kvartalsrapporterar. Man har stora visioner kring något så ointressant som annonser.
Det gör att flesta reklamare jag känner då och då hamnar i små eller stora identitetskriser. Nu har turen kommit till mig.
Jag satt och tittade på EM-lottningen idag och av någon anledning handlade väldigt mycket av reklamen i pausen om miljöbilar. Samtliga filmer avslutades med att man hurtigt förklarade att man får en miljöbilspremie om man köper en miljöbil.
Här kommer identitetskrisen: Jag hatar när de säger så! Jag VET att människor funkar på det sättet. Jag vet att anledningen till att folk släcker lampor är elräkningen, inte miljön. Och att miljöbilspremien säkert tippar över många köpbeslut. Men jag VILL inte att det ska vara så. Det känns så förbannat egocentriskt och futtigt. Dina barn kanske aldrig får se snö, dina gamla föräldrar kanske kommer dö av nästa värmebölja och några städer försvinner i Bangladesh. Men vad är det som drivkraft i köpbeslutet jämfört med 6000 spänn i skattereduktion? Jag blir så himla arg. Mänskligheten är verkligen dum i huvudet som låter ego gå före artens överlevnad.
Det hela ställs på sin spets om jag skulle skriva en brief för någon sån här produkt. Jag är ansvarig för reklamens effektivitet. Då kan man ju inte bortse från hur folk är. Även om man inte vill att de ska vara så. Eller?
Jag har sån söndagsångest idag att det är helt otroligt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Men du, du får se de positiva effekterna av folks kortsiktighet! Många personer avskyr McDonalds, inte minst för deras Ronald McDonald barnsjukhus, giriga jävlar som försöker sno renommé och lura folk till att tycka om dem! Men faktum är ju att genom deras girighat så får fler barn en trevlig sjukhusvistelse, på samma sätt som folks sparlusta medför bättre chanser för miljön!
Ibland kan banala anledningar föra med sig många bra saker, då får man ta de bra sakerna som bra.
Jag har tänkt i de banorna också, men har kommit fram till att det inte räcker. Vi står inför den största krisen i mänsklighetens historia och vi har inte tid att lura/locka/straffa/lagstifta fram rätt beteende. Jag är rädd att det måste komma från hjärtat. Med kraft. Och nu.
Men tack för uppmuntringsförsöket!
Post a Comment