Upp och ner i Stockholms stad

Jag är väldigt mycket en humörmänniska, det vet nog alla som har följt den här bloggen ett tag. Igår hade jag en jag-hatar-mitt-jobb-dag. Såna dagar brukar dyka upp när huvudet håller på att sprängas av idéer, och absolut ingen bryr sig. För det är för mycket produktion, eller så finns det inga pengar i budgeten, eller så är det något annat tråkigt i vägen. Då blir jag sur. Igår lättade det inte förrän jag fick en öl på Grodan följt av en pizza och lite rödvin hemma hos Strumpan.

Idag är läget mycket bättre. Det kan inte finnas något bättre än att ha ett jobb där man får betalt för att lära sig nya saker hela tiden. Hade ett möte med ett intressant och klokt företag i morse, som det ska bli ett nöje att jobba med. Och nu sitter jag och fascineras av fenomenet Google, och att de till och med lyckas få sin årsredovisning att låta trevlig.

Hos Leon hittade jag dessutom den här intressanta länken. Tate Modern har en utställning om städer. Åh, vad jag skulle vilja se den. Jag är en stadsmänniska ut i fingerspetsarna. Åker nästan aldrig bil. Äger inte ett par gummistövlar. Tycker att 7-eleven är en mänsklig rättighet, och så där. Men framförallt fascineras jag av hur olika städer är, mycket mer olika än landsbygd på olika ställen. Jag vet inte vad det beror på. Uppbyggnadsprocessen, klimatet, arkitekturen, historian? Måste bara avrunda med en bild på min kuvös och hemstad. Har svårt att tänka mig en stad med finare tak.