Nu har det gått snart ett år sedan KLIMATHOTET fick sitt genombrott på allvar. Under MCXL i höstas gjorde vi ett oändligt antal workshop där än det ena, än det andra skulle positioneras som ett mer miljövänligt alternativ. Det blev skittråkigt till slut. Efter hösten är det nog bara SBAB som lyckas framkalla like mycket suckar hos MCXL-femmorna.
Värst av alla på fronten är bilföretagen. Det är bra. Man ska inte köra bil. Man ska gå, cykla och åka kollektivt så långt som möjligt. Och måste man åka bil så ska det vara så miljölight som möjligt. Idén är det inget fel på.
Men kommunikationen får mig att svimma av uttråkning. Strömhopp är helt enkelt aldrig kul, även om det är för ett gott syfte. I den här artikeln uttalar sig två av mina mentala inspiratörer om det hela. Och jag håller med.
Om alla pratar om samma sak så blir det rätt ointressant att lyssna. De enda som kan prata mijöbil med trovärdighet är Toyota, eftersom de var först, och faktiskt verkar vara genuint intresserade av att driva utvecklingen. För de andra känns det bara som lätt desperat klisterreklam. Så ett litet fredagstips: Gör miljöbilar så det ryker. Men att kommunicera det är, inom en snar framtid, ungefär lika intressant som att bilen har bromsar.
Ordet hygienfaktor har aldrig känts mer passande.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment