Kommunicera mera

Jonas funderar kring PR-bearbetning av bloggare, och hur svårt det är. Jag var också på det seminariet, och jag tänkte på samma sak. Jag får garanterat inte lika mycket bearbetning som Jonas, men det jag får är alltid lika underligt. PR/word-of-mouth-byråer måste nog helt enkelt börja i samma ände som alla andra som jobbar med kommunikation: inte "vad vill jag säga?" utan "varför vill den här personen lyssna?". Först när budskap ersätts med belöning kan man börja få någon utdelning av kommunikation, vilken den än må vara.

På seminariet blev det dessutom rätt tydligt hur konstigt det är att stå med ett ben i den akademiska världen, och ett i den praktiska. Det var som att hjärnhalvorna höll på och bråkade med varandra. Å ena sidan "oj vilket fint exponentiellt samband, och vilka R2-värden sen!" och å andra sidan "två veckor? Tusen visningar? En blogg här och där? Hur i hela friden ska vi kunna använda DET?"

Det var nog tyvärr missen som IHR-GI gjorde. Om man bjuder in praktiker, måste man paketera sina forskningsresultat. Med mindre än två arbetsveckor sedan jag lämnade den akademiska världen kan jag göra det själv, men jag vet att det bara är en tidsfråga innan praktiska implikationer måste komma serverade, annars missar jag dem. Eller hinner inte tänka igenom.

Återigen: Oavsett om man är en PR-byrå som vill ha ett inlägg på en blogg, en forskare som vill berätta för praktiker om sin senaste upptäckt eller ett varumärke som ska lansera en ny sorts glass, så måste man kommunicera på målgruppens villkor, inte på de egna. Annars får man skrika sig blå för döva öron.

Herregud, det behövs visst planners överallt. Bra för mig, om jag gör bort mig i Cannes och får sparken, eller så.