Idag har jag ätit en god och intressant lunch med Dan på Åkestam.Holst för att prata lite planning. Han gjorde ju samma sak som jag gör nu, fast för fem år sedan: Försökte få en byrå som funkar alldeles utmärkt att bli ännu bättre genom att föra in en ny funktion, som varken kunder eller medarbetare förstår att de vill ha eller behöver. Lite trixigt är det, helt klart.
Men trots de ganska mörka förutsättningarna kom vi fram till en hel del bra saker, som inte bara gäller planning, utan kanske alla som är nya på ett jobb eller en funktion. Till exempel:
1. Förklara vad du gör och varför. Det kommer att ta flera år innan alla fattar, så det är lika bra att börja direkt.
2. Leverera värde till dina kollegor. En inspirerande viral, en opåkallad mini-undersökning eller en finslipning på senaste briefen är lätta sätt att bli uppskattad.
3. Se till att träffa kunden. Det är nyckeln till arbetsgruppen. För om kunden gillar någon, måste den ju vara med nästa gång också.
4. Pitcha dig till framgång. I pitch är planningen både naturlig och givande. Sen är det bara att suga sig fast.
Vad bra, nu har jag nåt att börja med. Sen kom vi också fram till ett par olösliga mysterier i vårt yrke:
1. Hur förklarar man varför en kreativ lösning ska vara på brief?
2. Hur får man kollegorna att lita på plannern, och kunden att lita på byrån?
3. Hur förklarar man att tyckande kan förekomma på olika nivåer, där det ena tyckandet liksom är bättre än det andra?
I slutändan handlar det alltid om ett leap of faith, som Dan så snyggt uttryckte det. Eller som vi brukar säga på min byrå: Vårt jobb är att tycka. Om vi vet, då vet alla andra också.
Så det är bara att sikta mot himlen och chansa. Typ som jag ska göra ikväll. Sista helgen innan semestern, fullt av folk i stan och snälla Rebecka har satt upp oss på listan på China ikväll. Magic awaitin'. Trevlig helg på er!
Friday, June 29, 2007
Miljonärer och människor
Tidningen Connaisseur har gjort en undersökning bland sina läsare för att lära känna dem lite bättre. Sånt är alltid kul.
Slutsatsen får väl bli att miljonärer är som andra människor. Vilken tur.
Slutsatsen får väl bli att miljonärer är som andra människor. Vilken tur.
Thursday, June 28, 2007
Klantigt, Metro
Jag fattar att de blir sura, att Röda Korset inte fattar någonting och att det verkligen inte var såhär det var tänkt. Men det här är ju bara för klantigt av Metro.
Det finns en enda regel när man håller på med bloggosfären: Lägg dig inte i. Bloggar är livsfarliga. Därför bör inte varenda liten tidning hålla på med det. Men ska man sig i leken ge, får man leken tåla. Jag menar: Röda Korset, förorättade webbnördar och ett stort, elakt företag. Vilken dramaturgi! Det är nästan så att man hoppas att Sthlm City ligger bakom det.
Det finns en enda regel när man håller på med bloggosfären: Lägg dig inte i. Bloggar är livsfarliga. Därför bör inte varenda liten tidning hålla på med det. Men ska man sig i leken ge, får man leken tåla. Jag menar: Röda Korset, förorättade webbnördar och ett stort, elakt företag. Vilken dramaturgi! Det är nästan så att man hoppas att Sthlm City ligger bakom det.
Effektivitet, kreativitet och hela baletten
Det har varit ett himla snack på senaste tiden om Sveriges misslyckande i Cannes, och huruvida det är är/inte är och i såna fall huruvida det är/inte är ett problem. Kunderna vill vinna lejon, säger någon. Kunderna skiter i lejonen, det är effektiviteten som räknas, säger någon annan. Men kreativ reklam är effektiv reklam, säger en tredje. Och sådär.
För det första tror jag att det är viktigt att tänka på att Cannes är totalt ointressant för alla som inte är i reklambranschen. Det är kanon för oss, men bara för oss. Reklam är ointressant för alla utom oss. Tyvärr. Insåg det igår när jag satt med mina icke-reklamorienterade kompisar igår och försökte förklara Doves Evolution i ord, eftersom de inte hade sett den. Såklart att de inte hade. Varför skulle de? Men jag har i alla fall lätt att glömma det när man är mitt uppe i jobbet.
Men om man bortser från det, tycker jag som akademiker att det är lite jobbigt när forskningsresultat missbrukas. För det finns massor av forskning som visar att kreativ reklam, med innebörden utstickande reklam, får bättre effekt i termer av reklamattityd, varumärkesattityd och köpintention än icke-kreativ reklam. Men att dra det till att alla Cannes-vinnare därmed skulle vara mer effektiva än alla som inte vann är inte riktigt klokt. Cannesjuryn är inte enväldiga kreativitetsdomare, de är duktiga reklamare. Punkt slut. Sen har jag för mig att det finns någon undersökning på prisvinnande reklam också, men man kan i alla fall inte föra över det till alla alltid.
Men om man bortser även från det, finns det väl ingen människa vid sina sinnens fulla bruk som tycker att det är omedelbar reklamattityd eller köpintention som är målet med reklam. Det där som kallas brand equity brukar ju vara det som kloka människor talar om. Kampanjen bygger på något som man plockar hem senare, när valet av produkt ska ske. Om man vinner BE-tävlingen då, då är reklamen effektiv. Men det är det aldrig nån som orkar mäta, även om alla vet att det är så.
Så summan av kardemumman: Gör sjukt bra reklam. Vinn lejon. Drick champagne. Men det är ingen exakt vetenskap vi håller på med. En riktigt stor idé tror i alla fall jag oftast funkar bättre än "ketchup doesn't stand a chance", lejon eller ej.
Nu ska jag ta ett till varv i lägenheten och förbanna Posten som aldrig kommer med min nya micro.
För det första tror jag att det är viktigt att tänka på att Cannes är totalt ointressant för alla som inte är i reklambranschen. Det är kanon för oss, men bara för oss. Reklam är ointressant för alla utom oss. Tyvärr. Insåg det igår när jag satt med mina icke-reklamorienterade kompisar igår och försökte förklara Doves Evolution i ord, eftersom de inte hade sett den. Såklart att de inte hade. Varför skulle de? Men jag har i alla fall lätt att glömma det när man är mitt uppe i jobbet.
Men om man bortser från det, tycker jag som akademiker att det är lite jobbigt när forskningsresultat missbrukas. För det finns massor av forskning som visar att kreativ reklam, med innebörden utstickande reklam, får bättre effekt i termer av reklamattityd, varumärkesattityd och köpintention än icke-kreativ reklam. Men att dra det till att alla Cannes-vinnare därmed skulle vara mer effektiva än alla som inte vann är inte riktigt klokt. Cannesjuryn är inte enväldiga kreativitetsdomare, de är duktiga reklamare. Punkt slut. Sen har jag för mig att det finns någon undersökning på prisvinnande reklam också, men man kan i alla fall inte föra över det till alla alltid.
Men om man bortser även från det, finns det väl ingen människa vid sina sinnens fulla bruk som tycker att det är omedelbar reklamattityd eller köpintention som är målet med reklam. Det där som kallas brand equity brukar ju vara det som kloka människor talar om. Kampanjen bygger på något som man plockar hem senare, när valet av produkt ska ske. Om man vinner BE-tävlingen då, då är reklamen effektiv. Men det är det aldrig nån som orkar mäta, även om alla vet att det är så.
Så summan av kardemumman: Gör sjukt bra reklam. Vinn lejon. Drick champagne. Men det är ingen exakt vetenskap vi håller på med. En riktigt stor idé tror i alla fall jag oftast funkar bättre än "ketchup doesn't stand a chance", lejon eller ej.
Nu ska jag ta ett till varv i lägenheten och förbanna Posten som aldrig kommer med min nya micro.
Upp och ner i Stockholms stad
Jag är väldigt mycket en humörmänniska, det vet nog alla som har följt den här bloggen ett tag. Igår hade jag en jag-hatar-mitt-jobb-dag. Såna dagar brukar dyka upp när huvudet håller på att sprängas av idéer, och absolut ingen bryr sig. För det är för mycket produktion, eller så finns det inga pengar i budgeten, eller så är det något annat tråkigt i vägen. Då blir jag sur. Igår lättade det inte förrän jag fick en öl på Grodan följt av en pizza och lite rödvin hemma hos Strumpan.
Idag är läget mycket bättre. Det kan inte finnas något bättre än att ha ett jobb där man får betalt för att lära sig nya saker hela tiden. Hade ett möte med ett intressant och klokt företag i morse, som det ska bli ett nöje att jobba med. Och nu sitter jag och fascineras av fenomenet Google, och att de till och med lyckas få sin årsredovisning att låta trevlig.
Hos Leon hittade jag dessutom den här intressanta länken. Tate Modern har en utställning om städer. Åh, vad jag skulle vilja se den. Jag är en stadsmänniska ut i fingerspetsarna. Åker nästan aldrig bil. Äger inte ett par gummistövlar. Tycker att 7-eleven är en mänsklig rättighet, och så där. Men framförallt fascineras jag av hur olika städer är, mycket mer olika än landsbygd på olika ställen. Jag vet inte vad det beror på. Uppbyggnadsprocessen, klimatet, arkitekturen, historian? Måste bara avrunda med en bild på min kuvös och hemstad. Har svårt att tänka mig en stad med finare tak.
Idag är läget mycket bättre. Det kan inte finnas något bättre än att ha ett jobb där man får betalt för att lära sig nya saker hela tiden. Hade ett möte med ett intressant och klokt företag i morse, som det ska bli ett nöje att jobba med. Och nu sitter jag och fascineras av fenomenet Google, och att de till och med lyckas få sin årsredovisning att låta trevlig.
Hos Leon hittade jag dessutom den här intressanta länken. Tate Modern har en utställning om städer. Åh, vad jag skulle vilja se den. Jag är en stadsmänniska ut i fingerspetsarna. Åker nästan aldrig bil. Äger inte ett par gummistövlar. Tycker att 7-eleven är en mänsklig rättighet, och så där. Men framförallt fascineras jag av hur olika städer är, mycket mer olika än landsbygd på olika ställen. Jag vet inte vad det beror på. Uppbyggnadsprocessen, klimatet, arkitekturen, historian? Måste bara avrunda med en bild på min kuvös och hemstad. Har svårt att tänka mig en stad med finare tak.
Wednesday, June 27, 2007
Lite kärlek
The Free Hugs Campaign är ett väldigt bra exempel på vad som kan hända när folk får härja fritt på Youtube. Varenda gång jag ser den här videon (eller nån annan av de hundratals från hela världen som finns där, sök på free hugs och förundras) blir jag alldeles glad i kroppen.
Och i Cannes såg jag den här:
Jag vet inte riktigt historien bakom reklamfilmen. Är det en spoof eller en spin-off som är okejad från dem som kom på det från början? Det kanske inte spelar så stor roll när syftet är gott. Jag tycker hur som helst att filmen är mycket uppiggande en regnig onsdag.
Bara för det kommer jag sitta på Grodan från klockan 6 i eftermiddag och dela ut lite gratis kramar. Peace & love & allt det där!
Och i Cannes såg jag den här:
Jag vet inte riktigt historien bakom reklamfilmen. Är det en spoof eller en spin-off som är okejad från dem som kom på det från början? Det kanske inte spelar så stor roll när syftet är gott. Jag tycker hur som helst att filmen är mycket uppiggande en regnig onsdag.
Bara för det kommer jag sitta på Grodan från klockan 6 i eftermiddag och dela ut lite gratis kramar. Peace & love & allt det där!
Tuesday, June 26, 2007
Klockrent.
En uppenbarligen skön byrå som heter Arnold har Cannes skönaste videodagbok: Cannes't. Kolla in den här och lär er allt inför nästa år, ni som inte har varit där. Än.
Via Fallon Trendpoint.
Via Fallon Trendpoint.
Lite piggare i huvudet nu.
Johan är uppenbarligen snabbare än vad jag är på att gå från baksmälla till klarsynthet. För det var typ det här jag menade med mitt förrförra inlägg, som uppenbarligen var lite oklart eftersom Researcher tolkade det som någon sorts "Sverige, bäst i världen"-analys.
Ärligt talat struntar jag i hur det går för Sverige generellt. Jag bryr mig om det som lämnar mitt skrivbord och byrån jag jobbar på. Och så gillar jag all bra reklam, eftersom den gör världen vackrare. Svensk eller inte spelar mindre roll. I Cannes fanns det mycket otroligt bra reklam (Grand Prix-vinnaren i outdoor är ju så bra att man storknar) men också mycket platt reklam. Platt reklam kan vara kul och snygg, men den ger mig ingenting. Den gör reklam för problem istället för lösningar, för kategorier istället för varumärken och har framförallt inget som gör den minnesvärd. Några exempel på Cannesbelönt platt reklam finns här, här (Ariel) och här. (Clima Bicycle Lock). Om sånt vinner är jag inte ledsen över att förlora, men jag är ledsen för att folk i min bransch tycker att det är värt att belöna reklam som inte ger betraktaren någonting.
Så nej, Sverige är inte bäst i världen. Diesels Heidies är bäst i världen. Doves Campaign for real beauty är det, Nike+ och massor av annan reklam som faktiskt gör att det händer något. I hjärnan, i hjärtat, och på sikt, i plånboken.
Ärligt talat struntar jag i hur det går för Sverige generellt. Jag bryr mig om det som lämnar mitt skrivbord och byrån jag jobbar på. Och så gillar jag all bra reklam, eftersom den gör världen vackrare. Svensk eller inte spelar mindre roll. I Cannes fanns det mycket otroligt bra reklam (Grand Prix-vinnaren i outdoor är ju så bra att man storknar) men också mycket platt reklam. Platt reklam kan vara kul och snygg, men den ger mig ingenting. Den gör reklam för problem istället för lösningar, för kategorier istället för varumärken och har framförallt inget som gör den minnesvärd. Några exempel på Cannesbelönt platt reklam finns här, här (Ariel) och här. (Clima Bicycle Lock). Om sånt vinner är jag inte ledsen över att förlora, men jag är ledsen för att folk i min bransch tycker att det är värt att belöna reklam som inte ger betraktaren någonting.
Så nej, Sverige är inte bäst i världen. Diesels Heidies är bäst i världen. Doves Campaign for real beauty är det, Nike+ och massor av annan reklam som faktiskt gör att det händer något. I hjärnan, i hjärtat, och på sikt, i plånboken.
Welcome back
Med tips från diverse familjemedlemmar: Lite botgöring efter Cannes.
Och DDBs senaste:
Hmmm, jag undrar om sånt här bara funkar för varumärken som man verkligen älskar? Hur som helst, alla som tror att nischvarumärken är starkare borde titta extra noga på det här. För vilken är båda de här varumärkenas första association? Barn. Men de klarar baksmällan också. För de är stora. Och starka.
Nu blev jag väldigt sugen på McDonald's, Coca Cola och skvallerlunch med Jenny och Adrianne.
Och DDBs senaste:
Hmmm, jag undrar om sånt här bara funkar för varumärken som man verkligen älskar? Hur som helst, alla som tror att nischvarumärken är starkare borde titta extra noga på det här. För vilken är båda de här varumärkenas första association? Barn. Men de klarar baksmällan också. För de är stora. Och starka.
Nu blev jag väldigt sugen på McDonald's, Coca Cola och skvallerlunch med Jenny och Adrianne.
Monday, June 25, 2007
Cannes: den andra versionen (ni med ankdammsallergi, titta bort!)
Efter fyra dagar i Cannes är jag tröttare än sen... Rio, minst. Det är otroligt att så många människor kan umgås så mycket och dricka så mycket sprit på så kort tid. Några andra frågetecken att räta ut:
1. Varför är alla som jobbar på produktionsbolag så enormt trevliga? Camp David-festen på midsommarafton var helt grym, och de som var ute med Social Club på båten hade också haft det toppen. Smöra mera, snälla!
2. Varför finns inte Viggo Cavling där när man behöver honom? Midsommarfesten var ett riktigt sänke utan varesig snapsvisor, gratis öl eller eldslukning. Viggo, kom tillbaka, allt är förlåtet!
3. Är Martinez egentligen jättekul eller jättetråkigt? Efter två Cannesomgångars hängande vet jag fortfarande inte. Men att ett glas vatten kostar 50 spänn kan aldrig vara positivt.
4. Varför finns det inte akvariestora, blinkande, eldsprutande drinkar med meterlånga sugrör i Sverige?
5. Hur tänker man när man bokar ett flyg hem som går 09.00 på söndagsmorgonen?
Jag tror att dessa frågor kommer ta åtmindstone tre Cannesvändor till att besvara. Tills dess får jag tacka mina underbara kollegor och alla andra ankor för en härlig vecka. Jag struntar i vad folk säger, det är kul att vara insnöad.
ps. Min första Resumémingelbild finns nu här. Är jag officiellt i dammen nu? Intressant att inte ens dom på Resumé kan stava mitt namn, dock. Dags att byta?
1. Varför är alla som jobbar på produktionsbolag så enormt trevliga? Camp David-festen på midsommarafton var helt grym, och de som var ute med Social Club på båten hade också haft det toppen. Smöra mera, snälla!
2. Varför finns inte Viggo Cavling där när man behöver honom? Midsommarfesten var ett riktigt sänke utan varesig snapsvisor, gratis öl eller eldslukning. Viggo, kom tillbaka, allt är förlåtet!
3. Är Martinez egentligen jättekul eller jättetråkigt? Efter två Cannesomgångars hängande vet jag fortfarande inte. Men att ett glas vatten kostar 50 spänn kan aldrig vara positivt.
4. Varför finns det inte akvariestora, blinkande, eldsprutande drinkar med meterlånga sugrör i Sverige?
5. Hur tänker man när man bokar ett flyg hem som går 09.00 på söndagsmorgonen?
Jag tror att dessa frågor kommer ta åtmindstone tre Cannesvändor till att besvara. Tills dess får jag tacka mina underbara kollegor och alla andra ankor för en härlig vecka. Jag struntar i vad folk säger, det är kul att vara insnöad.
ps. Min första Resumémingelbild finns nu här. Är jag officiellt i dammen nu? Intressant att inte ens dom på Resumé kan stava mitt namn, dock. Dags att byta?
Cannes: Den officiella versionen
Nyss hemkommen från Cannes är det svårt att inte känna sig tokinspirerad, även om man fick inleda sin arbetsvecka med en tiotimmars arbetsdag utan lunch. Efter otaliga timmar med film och print och i alla fall ett seriöst seminarium finns det massor att tänka på. Några trender som var särskilt tydliga i årets upplaga av Lions (spana in vinnarna exempelvis här eller här):
1. Barnsligt och lite cartoonigt manér. Havaianas plockade guld med sin helt underbara kampanj. Men många andra körde på liknande spår. Jag tycker att det är jättekul som ett avbrott till allt snyggt och sparsmakat. Roligt att titta på, roligt att ta till sig. Helt enkelt.
2. Bildlösningar. I år igen. Suck.
3. Cyberkategorin. Kanske var det för att Sverige sopade rent och man är lite patriotisk, men 2007 känns som året då cyber verkligen slog igenom som en likvärdig kategori till de traditionella reklamformerna. Farfars Grand Prix för Heidies kunde inte vara mer välförkänt. Ska försöka förklara ordentligt varför i ett senare inlägg.
4. Allt utom Europa. Resumé gnäller på att Sverige står sig sämre internationellt. Men kom igen, det gäller ju hela Europa. Ett europeiskt guld i hela press-klassen talar sitt tydliga språk. Men jag tror inte att det beror på att vår kommunikation är sämre. Den är långsammare, och passar inte lika bra för jurybedömningar. Jag tänkte mycket på det när jag kollade utställningen: Det som nomineras är blixtsnabb kategorireklam. Inga varumärken (om det inte är Axe, Nike, the Economist eller Wonderbra). Inga vändningar eller klyftiga tankar. Kolla Grand Prix-vinnaren i Press, så fattar ni vad jag menar. Men den reklam som i alla fall jag brukar gilla bäst är den som jobbar med varumärket och vrider och vänder på det med hjälp av associativa nätverk. Inte tvättmedelsreklam som säger att tvättmedel tar bort fläckar. Så lite besviken är jag allt. Undantaget är Cyber, som verkar få ta den tid den behöver. Ännu en anledning att den kategorin borde anses som en av de tyngsta.
5. Användargenererat. Besökte ett mycket intressant seminarium med representanter från bla. Dove, Doritos och Nike. De pratade användargenererat och viraler och sånt. Och var osedvanligt kloka. Några smarthetshighlights:
- AG är inget nytt. Användare har alltid haft åsikter om varumärken. Men med ny teknik kan de uttrycka det på ett annat sätt. Egentligen är det bara ett mänskligt behov av att lämna avtryck som kommer till uttryck i stor skala. Av samma anledning ska man inte oroa sig för spoofs: De är bara ett symptom på något som alltid har funnits (att göra narr av saker man ogillar), som nu får större spridning.
- Man kan aldrig spara pengar på AG, eftersom man behöver världens bästa byrå för sälja in idén till målgruppen och få dem att producera. Dessutom kostar systemen för att hantera inskicken multum.
- Två saker krävs för att man ens ska ha en chans att lyckas med AG: "the freedom of a tight strategy" och "shared passion". Egentligen är det ganska logiskt. Som annonsör måste man veta exakt vem man är och vart man är på väg, och man måste dela den uppfattningen med sina användare.
Sådärja. Lite smartare, ännu lite tröttare.
1. Barnsligt och lite cartoonigt manér. Havaianas plockade guld med sin helt underbara kampanj. Men många andra körde på liknande spår. Jag tycker att det är jättekul som ett avbrott till allt snyggt och sparsmakat. Roligt att titta på, roligt att ta till sig. Helt enkelt.
2. Bildlösningar. I år igen. Suck.
3. Cyberkategorin. Kanske var det för att Sverige sopade rent och man är lite patriotisk, men 2007 känns som året då cyber verkligen slog igenom som en likvärdig kategori till de traditionella reklamformerna. Farfars Grand Prix för Heidies kunde inte vara mer välförkänt. Ska försöka förklara ordentligt varför i ett senare inlägg.
4. Allt utom Europa. Resumé gnäller på att Sverige står sig sämre internationellt. Men kom igen, det gäller ju hela Europa. Ett europeiskt guld i hela press-klassen talar sitt tydliga språk. Men jag tror inte att det beror på att vår kommunikation är sämre. Den är långsammare, och passar inte lika bra för jurybedömningar. Jag tänkte mycket på det när jag kollade utställningen: Det som nomineras är blixtsnabb kategorireklam. Inga varumärken (om det inte är Axe, Nike, the Economist eller Wonderbra). Inga vändningar eller klyftiga tankar. Kolla Grand Prix-vinnaren i Press, så fattar ni vad jag menar. Men den reklam som i alla fall jag brukar gilla bäst är den som jobbar med varumärket och vrider och vänder på det med hjälp av associativa nätverk. Inte tvättmedelsreklam som säger att tvättmedel tar bort fläckar. Så lite besviken är jag allt. Undantaget är Cyber, som verkar få ta den tid den behöver. Ännu en anledning att den kategorin borde anses som en av de tyngsta.
5. Användargenererat. Besökte ett mycket intressant seminarium med representanter från bla. Dove, Doritos och Nike. De pratade användargenererat och viraler och sånt. Och var osedvanligt kloka. Några smarthetshighlights:
- AG är inget nytt. Användare har alltid haft åsikter om varumärken. Men med ny teknik kan de uttrycka det på ett annat sätt. Egentligen är det bara ett mänskligt behov av att lämna avtryck som kommer till uttryck i stor skala. Av samma anledning ska man inte oroa sig för spoofs: De är bara ett symptom på något som alltid har funnits (att göra narr av saker man ogillar), som nu får större spridning.
- Man kan aldrig spara pengar på AG, eftersom man behöver världens bästa byrå för sälja in idén till målgruppen och få dem att producera. Dessutom kostar systemen för att hantera inskicken multum.
- Två saker krävs för att man ens ska ha en chans att lyckas med AG: "the freedom of a tight strategy" och "shared passion". Egentligen är det ganska logiskt. Som annonsör måste man veta exakt vem man är och vart man är på väg, och man måste dela den uppfattningen med sina användare.
Sådärja. Lite smartare, ännu lite tröttare.
Tuesday, June 19, 2007
Nu drar jag
Frisk, inte som en nötkärna, men tillräckligt, drar jag till Cannes imorgon i arla morgonstund. Ska bli både kul och lärorikt, nu när jag har blåst mitt utbildningsbidrag på ett Young Creatives-pass (tur att man är ung fortfarande...)
Jag kommer inte att blogga därifrån, men det gör däremot både Resumé och Dagens Media. Trevlig midsommar på er alla!
Jag kommer inte att blogga därifrån, men det gör däremot både Resumé och Dagens Media. Trevlig midsommar på er alla!
Kommunicera mera
Jonas funderar kring PR-bearbetning av bloggare, och hur svårt det är. Jag var också på det seminariet, och jag tänkte på samma sak. Jag får garanterat inte lika mycket bearbetning som Jonas, men det jag får är alltid lika underligt. PR/word-of-mouth-byråer måste nog helt enkelt börja i samma ände som alla andra som jobbar med kommunikation: inte "vad vill jag säga?" utan "varför vill den här personen lyssna?". Först när budskap ersätts med belöning kan man börja få någon utdelning av kommunikation, vilken den än må vara.
På seminariet blev det dessutom rätt tydligt hur konstigt det är att stå med ett ben i den akademiska världen, och ett i den praktiska. Det var som att hjärnhalvorna höll på och bråkade med varandra. Å ena sidan "oj vilket fint exponentiellt samband, och vilka R2-värden sen!" och å andra sidan "två veckor? Tusen visningar? En blogg här och där? Hur i hela friden ska vi kunna använda DET?"
Det var nog tyvärr missen som IHR-GI gjorde. Om man bjuder in praktiker, måste man paketera sina forskningsresultat. Med mindre än två arbetsveckor sedan jag lämnade den akademiska världen kan jag göra det själv, men jag vet att det bara är en tidsfråga innan praktiska implikationer måste komma serverade, annars missar jag dem. Eller hinner inte tänka igenom.
Återigen: Oavsett om man är en PR-byrå som vill ha ett inlägg på en blogg, en forskare som vill berätta för praktiker om sin senaste upptäckt eller ett varumärke som ska lansera en ny sorts glass, så måste man kommunicera på målgruppens villkor, inte på de egna. Annars får man skrika sig blå för döva öron.
Herregud, det behövs visst planners överallt. Bra för mig, om jag gör bort mig i Cannes och får sparken, eller så.
På seminariet blev det dessutom rätt tydligt hur konstigt det är att stå med ett ben i den akademiska världen, och ett i den praktiska. Det var som att hjärnhalvorna höll på och bråkade med varandra. Å ena sidan "oj vilket fint exponentiellt samband, och vilka R2-värden sen!" och å andra sidan "två veckor? Tusen visningar? En blogg här och där? Hur i hela friden ska vi kunna använda DET?"
Det var nog tyvärr missen som IHR-GI gjorde. Om man bjuder in praktiker, måste man paketera sina forskningsresultat. Med mindre än två arbetsveckor sedan jag lämnade den akademiska världen kan jag göra det själv, men jag vet att det bara är en tidsfråga innan praktiska implikationer måste komma serverade, annars missar jag dem. Eller hinner inte tänka igenom.
Återigen: Oavsett om man är en PR-byrå som vill ha ett inlägg på en blogg, en forskare som vill berätta för praktiker om sin senaste upptäckt eller ett varumärke som ska lansera en ny sorts glass, så måste man kommunicera på målgruppens villkor, inte på de egna. Annars får man skrika sig blå för döva öron.
Herregud, det behövs visst planners överallt. Bra för mig, om jag gör bort mig i Cannes och får sparken, eller så.
Monday, June 18, 2007
Fy bubblan
Jag har lyckats bli väldigt, väldigt sjuk. Det är jobbigt. Nu ska jag jobba på att snabbt som attan bli väldigt, väldigt frisk eftersom jag väldigt, väldigt gärna vill åka till Cannes på onsdag.
Men när jag är tillbaka ska jag skriva några ilskna inlägg om Martin Jönssons artikel i svenskan i söndags, om the Gunn Report och så har jag hittat några nya trevliga bloggar.
Glöm inte bort mig!
Men när jag är tillbaka ska jag skriva några ilskna inlägg om Martin Jönssons artikel i svenskan i söndags, om the Gunn Report och så har jag hittat några nya trevliga bloggar.
Glöm inte bort mig!
Friday, June 15, 2007
Trevlig helg!
Som en av kommentatorerna på Ads of the World sa: Don't do LSD and drive. Ett trevligt tips inför helgen, sponsrat av Renault.
En miljövänlig tanke
Nu har det gått snart ett år sedan KLIMATHOTET fick sitt genombrott på allvar. Under MCXL i höstas gjorde vi ett oändligt antal workshop där än det ena, än det andra skulle positioneras som ett mer miljövänligt alternativ. Det blev skittråkigt till slut. Efter hösten är det nog bara SBAB som lyckas framkalla like mycket suckar hos MCXL-femmorna.
Värst av alla på fronten är bilföretagen. Det är bra. Man ska inte köra bil. Man ska gå, cykla och åka kollektivt så långt som möjligt. Och måste man åka bil så ska det vara så miljölight som möjligt. Idén är det inget fel på.
Men kommunikationen får mig att svimma av uttråkning. Strömhopp är helt enkelt aldrig kul, även om det är för ett gott syfte. I den här artikeln uttalar sig två av mina mentala inspiratörer om det hela. Och jag håller med.
Om alla pratar om samma sak så blir det rätt ointressant att lyssna. De enda som kan prata mijöbil med trovärdighet är Toyota, eftersom de var först, och faktiskt verkar vara genuint intresserade av att driva utvecklingen. För de andra känns det bara som lätt desperat klisterreklam. Så ett litet fredagstips: Gör miljöbilar så det ryker. Men att kommunicera det är, inom en snar framtid, ungefär lika intressant som att bilen har bromsar.
Ordet hygienfaktor har aldrig känts mer passande.
Värst av alla på fronten är bilföretagen. Det är bra. Man ska inte köra bil. Man ska gå, cykla och åka kollektivt så långt som möjligt. Och måste man åka bil så ska det vara så miljölight som möjligt. Idén är det inget fel på.
Men kommunikationen får mig att svimma av uttråkning. Strömhopp är helt enkelt aldrig kul, även om det är för ett gott syfte. I den här artikeln uttalar sig två av mina mentala inspiratörer om det hela. Och jag håller med.
Om alla pratar om samma sak så blir det rätt ointressant att lyssna. De enda som kan prata mijöbil med trovärdighet är Toyota, eftersom de var först, och faktiskt verkar vara genuint intresserade av att driva utvecklingen. För de andra känns det bara som lätt desperat klisterreklam. Så ett litet fredagstips: Gör miljöbilar så det ryker. Men att kommunicera det är, inom en snar framtid, ungefär lika intressant som att bilen har bromsar.
Ordet hygienfaktor har aldrig känts mer passande.
Thursday, June 14, 2007
Halleluja!
Såg precis något som gjorde mig alldeles lycklig här. Diners bjuder på konst och möten mellan konstnärer och publik som inte annars skulle mötas. Det är precis så jag önskar att all reklam kunde vara! Ingen större risk för reklamtrötthet och ineffektivitet där inte.
Det är synd att så många är så vansinnigt rädda för att inte ha något budskap i kampanjen. För ärligt talat har de flesta människor rätt bra koll på att det grundläggande budskapet i alla reklam är Kom och köp! Alltså spelar det ingen roll om man bjuder på konst eller skräniga splashar. Man fattar ändå. Skillnaden är att det ena gör världen trevligare, och det andra inte. Så valet kan väl inte vara särskilt svårt egentligen?
Det är synd att så många är så vansinnigt rädda för att inte ha något budskap i kampanjen. För ärligt talat har de flesta människor rätt bra koll på att det grundläggande budskapet i alla reklam är Kom och köp! Alltså spelar det ingen roll om man bjuder på konst eller skräniga splashar. Man fattar ändå. Skillnaden är att det ena gör världen trevligare, och det andra inte. Så valet kan väl inte vara särskilt svårt egentligen?
Allt kommunicerar
När man promenerar i sina egna tankar på trottoaren på en gågata räknar men inte med att bli påkörd av en lastbil. Det hände mig imorse. Eller kunde ha hänt, om jag inte hade duckat för backspegeln och kastat mig åt sidan. Menigo var det första jag såg när paniken hade lagt sig. Allt kommunicerar. Har ni inte lärt er det, ICA?
Wednesday, June 13, 2007
Bara bra reklam, tack.
Åh vad jag gillar Åkestam.Holsts kampanj för RFSU. Sällan är något så bra att man inte behöver förklara varför man gillar det. Så nu tänker jag ta tillfället i akt.
Storfräsare, onsdag, eller helt enkelt en kyckling?
Jag tänkte börja bloggen med ett högtravande manifest baserat på extremt noggrant vägda insikter, men jag har alldeles för mycket bloggande inom mig för att ha tålamod med det.
Efter att ha jobbat i en och en halv vecka börjar mina arbetsuppgifter sakta utkristallisera sig. Det finns helt klart olika nivåer av arbete. Jag och min kollega Johan har just utarbetat ett system för att klassificera detta:
1. Storfräsarplanning (eller copy, eller projektledning, eller vad som helst). Man jobbar med otroligt svåra saker för sanslöst stora, tunga och komplicerade kunder. Innefattar ofta lååånga möten, lunch i konferensrummet, powerpointpresentation och inte sällan kavaj.
2. Onsdagsplanning. Den mer bekväma mellannivån av arbete. Frågor i stil med "Vad tycker egentligen vår målgrupp om anti-rynkkräm?" och "Vad händer egentligen med My Space?" besvaras på den här nivån. I onsdagsplanning innefattar även bloggande, läsande av andra bloggar och poppsykologiska böcker. Och fika med APG.
3. Kycklingplanning. "Vilket år uppfanns den moderna pokern?", "Vad hette den där killen som föreläste den där gången?" och "Kan du hitta den där filmen som DDB gjorde för McDonald's?" är typexempel på den mindre roliga kycklingplanningen. För copywriters innebär det att skriva texten i utbudsannonser.
Genom att klassificera sitt arbete på det här sättet märker man rätt snart om man har balans i sin arbetsvecka. Man ska nog ligga på onsdagsplanning i genomsnitt.
Just nu uppehåller jag mig främst på storfräsarnivå, därav blogginlägget mitt under arbetstid. En rookie som jag klarar inte hur mycket som helst!
Efter att ha jobbat i en och en halv vecka börjar mina arbetsuppgifter sakta utkristallisera sig. Det finns helt klart olika nivåer av arbete. Jag och min kollega Johan har just utarbetat ett system för att klassificera detta:
1. Storfräsarplanning (eller copy, eller projektledning, eller vad som helst). Man jobbar med otroligt svåra saker för sanslöst stora, tunga och komplicerade kunder. Innefattar ofta lååånga möten, lunch i konferensrummet, powerpointpresentation och inte sällan kavaj.
2. Onsdagsplanning. Den mer bekväma mellannivån av arbete. Frågor i stil med "Vad tycker egentligen vår målgrupp om anti-rynkkräm?" och "Vad händer egentligen med My Space?" besvaras på den här nivån. I onsdagsplanning innefattar även bloggande, läsande av andra bloggar och poppsykologiska böcker. Och fika med APG.
3. Kycklingplanning. "Vilket år uppfanns den moderna pokern?", "Vad hette den där killen som föreläste den där gången?" och "Kan du hitta den där filmen som DDB gjorde för McDonald's?" är typexempel på den mindre roliga kycklingplanningen. För copywriters innebär det att skriva texten i utbudsannonser.
Genom att klassificera sitt arbete på det här sättet märker man rätt snart om man har balans i sin arbetsvecka. Man ska nog ligga på onsdagsplanning i genomsnitt.
Just nu uppehåller jag mig främst på storfräsarnivå, därav blogginlägget mitt under arbetstid. En rookie som jag klarar inte hur mycket som helst!
Tuesday, June 12, 2007
Here we go again.
Sådärja. Så länge kunde jag hålla mig borta från bloggvärlden. Jag har växt mycket på den senaste en och en halv veckan. Nästan en helt ny människa, faktiskt. Nu är jag nämligen BARA planner.
Den här bloggen markerar början på mitt nya liv. Jag ska snickra ihop ett manifest tills nästa gång jag skriver. Jag har bestämt mig för att om man ska starta ännu en planningblogg, så får den inte vara som alla andra. Nej, något nytt måste hända. Därför måste jag tänka igenom mina val ordentligt. Det blir ett strategiskt övervägande: Hur ska jag kunna attrahera nya användare utan att repellera den trogna kärntruppen? Det, mina vänner, är utmaningen.
Tyvärr hinner jag inte längre än så, för jag ska träffa hela min reklamiga familj (lillebror Kalle är numer på ANR) på PA och äta middag. Jag fick välja, eftersom det är min examen och mitt nya jobb vi firar. Behövde inte fundera särskilt länge. Trevlig sommarkväll!
Den här bloggen markerar början på mitt nya liv. Jag ska snickra ihop ett manifest tills nästa gång jag skriver. Jag har bestämt mig för att om man ska starta ännu en planningblogg, så får den inte vara som alla andra. Nej, något nytt måste hända. Därför måste jag tänka igenom mina val ordentligt. Det blir ett strategiskt övervägande: Hur ska jag kunna attrahera nya användare utan att repellera den trogna kärntruppen? Det, mina vänner, är utmaningen.
Tyvärr hinner jag inte längre än så, för jag ska träffa hela min reklamiga familj (lillebror Kalle är numer på ANR) på PA och äta middag. Jag fick välja, eftersom det är min examen och mitt nya jobb vi firar. Behövde inte fundera särskilt länge. Trevlig sommarkväll!
Subscribe to:
Posts (Atom)
