Verkligheten spelar roll. Faktiskt.

Idag delade Garbergs ut sitt stipendium Ingen reklam tack till Beckmans avgångsklass. Det ska premiera idéer som inte är reklam. Eftersom vi är en reklambyrå tänker vi ju själva på reklam hela dagarna, och vill inpireras av andra saker.

Jag hade förmånen att få sitta i vår interna jury. Man blev såklart impad av många bidrag. Fast alla var obehagligt överens om att Tom Eriksson skulle vinna med sitt projekt Tyst aktion för mänskliga rättigheter. Tom har skickat brev till alla som är uttagna till OS-truppen och bett dem att knyta näven i fickan när de syns i TV eller på bild, som en protest mot Kinas brott mot mänskliga rättigheter.

Jag tycker att det är en mycket bra idé. För det första är den viktig. För det andra är den riktig. Och för det tredje är den genomförd. Sen får vi se om idrottarna nappar. Men jag tror att i alla fall vissa av dem gör det.

Den seneste veckans diskussioner om Biggest drawing in the world har faktiskt satt saker och ting på sin spets, i alla fall för mig. Kan en idé vara bra på idéstadiet, eller blir den till först när den genomförs? Frågan verkar dela människor i två läger. Jag vet i alla fall var jag står, som ni säkert har märkt i mina tidigare inlägg. Idéer är överlag helt ointressanta om de inte genomförs. Som David resonerade idag:

Skulle Sonys Balls vara en bra idé om de inte hade skickat ut bollarna på gatan? Skulle den här Hondagrejen vara en bra idé om det bara verkade som att de hoppade ur ett plan, och ursäktade sig med att det skulle vara så väldigt svårt att genomföra i verkligheten? Skulle Christos konst vara bra om han hade photoshoppat bilden så att slottet såg inslaget ut?



Och för att hårddra det: Skulle du läsa den här bloggen om jag i själva verket inte alls jobbade som planner på en reklambyrå men att jag mycket väl skulle kunna göra det om jag hade haft tid/råd/ork att ta mig dit?

Att säga att idén är lika bra även om den inte är genomförd är i mina ögon att vrida tillbaka klockan många år, till en tid när bra reklam handlade om att dramatisera uspar och addera yta till en produkt. Att det inte behöver vara på riktigt, så länge det ser ut som om det vore det. Många som jobbar med reklam är i och för sig kvar där fortfarande. Kanske är det dom som fortfarande tycker att Biggest Drawing är en jättebra idé. Jag tycker att det är cyniskt på ett ganska otrevligt sätt.

Nu vill jag bara förtydliga att det här inte är en kampanj mot Biggest Drawing specifikt. Jag tycker som sagt att grundtänket är fantastiskt. Det jag vänder mig emot är tänket kring att det inte spelar någon roll om saker är på riktigt eller inte. När det i själva verket spelar all roll.

Over and out.

Is it friday?

Igår vad det torsdag och eftersom jag jobbar i den bransch jag jobbar i var det naturligtvis fest. Kanske en av de bästa hittills.

B-reel och det där filmproduktionsbolaget som jag aldrig kommer ihåg vad de heter (förlåt) hade fest på sin innergård vid Björns Trädgård. Det var toppen, förutom att jag inte var bjuden och fick förnedra mig själv genom att titta helt oförstående på den stora läskiga vakten när jag inte var med på listan. Nåväl, efter en väl avvägd kombination av bluff och mygel kom jag in.

Där fick man öl och vin och sprit och grillad lyxkorv och så fanns det färgglada lampor och det spelades Bruce Springsteen. För att förklara känslan: Jag fick ett glas vin över hela mig. Men det var helt osannolikt nog VITT vin och det hälldes av Adina Fohlin. Så bra var den här kvällen att till och med olyckorna var lyckade.

Och på F12 spelade Embassy. Och när man gick hem så var det inte det minsta kallt. En sån kväll när man stöter på människor på gatan. Så var det.

Så idag är jag lite trött men fortfarande glad. Nu ska jag ha möte med Telenors traineer och förklara hur vi jobbar med reklam. Jag hoppas att de inte föraktar mig lika mycket som ekonomer brukar. De kanske inte ens är ekonomer. Jag hoppas i alla fall att de är snälla.



Den här låter tycker jag att vi ska lyssna på idag.

Present.

Idag fick jag den här väldans stiliga ballongen. Varför då? undrar ni såklart. Jo, för att jag har köpt en lägenhet. Så från och med mitten av juli hittar ni er favoritplanner på Nytorget. Kul va?

Dåligt.

Fabian hittade det slutgiltiga beviset: The biggest drawing in the world är en fejk. Längst ner på sidan står det i röd text. Bara jag som tycker att det verkar som att han hoppades på att inte bli avslöjad?

Många har kommenterat om att det är bra att den är fejk ur miljösynpunkt. Det är såklart rätt. Men jag tycker i alla fall att det är deppigt. För jag är så förtjust i människor som har stora idéer som de också lyckas genomföra.

Nåja. En annan bra idé som förhoppningsvis är på riktigt är Programhittaren som F&B har snickrat ihop åt Sveriges Radio. Idé man kan göra reklam på i ett litet, litet nötskal.

Bra.

Jag tycker att The biggest drawing in the world är väldigt, väldigt bra.



Och så kan man passa på att säga att

1. Viraler är inte något man gör, det är något som blir när man gör något bra.
2. Saker händer i verkligheten men konsumeras på nätet.
3. Det finns inget som är så somrigt som skolavslutningar
4. Och nu är det så somrigt ute att jag måste ta en lång lunch. Man kan alltid låtsas att man "trendspanar" eller nåt. Mosebacke ska vara bra, har jag hört.

En dag i livet för en planner tidsenligt sedd genom en kornig mobilkamera (om någon är intresserad)

Ibland undrar människor vad en planner egentligen gör. Jag kan inte svara för alla planners, men det här gjorde jag igår i alla fall.


07.30 God morgon.



08.22 När jag sover hos Kalle går min till-jobbet-promenad genom Gamla Stan. Det är trevligt, framförallt eftersom det inte är nåt folk där då.




08.40 Frukost





09.00 (med lite god vilja) Hej hej till mina närmsta arbetskamrater, datorn och Bjarne.




09.26 Vi tar tag i höstkampanjen för Försäkringskassan för 746:e gången. Ångest på gränsen till panik.


10.14 Sandra kommer in och hjälper oss.


12.05 Lunch i Öststatsrummet. Vi har fortfarande inte kommit någonstans.


14.15 Ger upp FK och jobbar vidare på en pitch vi håller på med. Det är så hemligt att jag inte kan visa några bilder, men det här är mitt redskap på vägen till insikt.


16.36 Rökpaus


18.30 Anländer till Berghs slututstälning. Där fick man dricka vin, äta små små korvar, kramas och titta på reklam.


19.52 Testar fruktkrossen som Tomas och hans gäng har gjort för Innocent.


20.37 Får mitt personnummer utskrivet som grafik på en plansch. Så här blev det. Jag känner verkligen igen mig själv.


22.30 Blir vi utslängda från Berghs och går vidare till Dallas som också har fest. Där fick man Bacardi Breezers.


00.08 Går hem och äter mackor i sängen (dumt) innan jag somnar.

Det var den dagen. Hoppas att det besvarar frågan på ett ungefär. Lite andra perspektiv på hur det är att jobba på min byrå: Niotillfem och nya stjärnskottet Fyratillfem.

Hjälte.

Igår var det APG-föreläsning med Christer Fernström på IHR. Den handlade om berättelsebaserad planning. Det var intressant, men jag var så trött i huvudet att bara två saker fastnade. Två bra saker, i och för sig.

1. Man pratar ofta om att man ska göra varumärket till hjälte. Enligt klassisk sago-dramaturgi har man tre karaktärer: en protagonist (Lille Skutt) som är helt god, en antagonist (Vargen) som är helt ond och en hjälte (Bamse). Hjälten bär drag av båda sidorna. Hon/han är i grunden god, men tampas både med inre problem och måste ofta göra saker hon/han inte vill för att skydda protagonisten mot antagonisten. Problemet är att när vi försöker göra varumärket till hjälte blir det oftare en mesig protagonist. Och då försvinner både identifikationsfaktorn och dramat. Christer tog exemplena Delicato och American Apparel som reklam som använder hjältedramat på riktigt. Varumärket är både gott och ont. Mitt egna spontana exempel är Apple som alltid bråkar med PC.





2. Nischade varumärken bör kommunicera brett. Om man har en väldigt specifik målgrupp är det fortfarande bra att kommunicera brett, eftersom varumärken handlar lika mycket om vem man INTE riktar sig till. Det är inte lika kul att göra ett statement om ingen som tycker tvärtom vet att man gör det. Den klassiska uppdelningen är ungdomar/föräldrar. Man rebellar genom något som föräldrarna känner till men inte gillar, inte något de aldrig har hört talas om.

Bra i all enkelhet, tycker jag.

Skylt.

Inte helt olik hur vissa kunders önskade position brukar beskrivas i briefen.

Förlåt.

Jag har väldigt mycket på jobbet nu, tänkte jag säga, även fast jag tycker att det är väldigt tråkigt när folk säger så. Ungefär lika tråkigt som när folk pratar om att leta lägenhet, vilket jag också håller på med. Men det är helt enkelt förklaringen til att det inte händer så mycket här just nu.

Om det skulle vara någon som har lite mindre att göra kan jag i alla fall tipsa om att se den här filmen:



Den heter Les Chansons d'Amour och är en hyllning till en av mina andra favoritfilmer, Paraplyerna i Cherbourg.



Det finns onekligen något trevligt med filmer i där snygga människor är deprimerade och sjunger sånger hela tiden.

Pekpinnar

Det här inlägget handlar om något som människor pratar väldigt mycket om just nu: Pekpinnar. De brukar nämnas med ordet ”inga” framför. Inga pekpinnar är något bra och eftersträvansvärt.

Till att börja med gillar jag ju inte saker som sägs väldigt ofta och som betyder ganska lite, så bara därför måste jag vara positivt inställd till pekpinnar. Men även om man bortser från det, är det verkligen så tokigt? Jag kan personligen ha ganska svårt för människor som försöker manipulera en till att bete sig på ett visst sätt, utan att säga rakt ut vad de vill. Och de här varumärkena som ska prata utan pekpinnar har ju verkligen en agenda. De är inte så värst intresserade av dialog, då skulle inte pekpinnediskussionen ens förekomma. Så om man vill att någon ska göra något, är det inte bättre att använda en sån där pinne till att peka ut det på ett rakt och tydligt sätt?

När man gör research, för nästan viken kund som helst, är det några grejer som nästan alltid tycker upp hos konsumenterna, framför allt om man pratar om en lågintressekategori.

Nej, jag vill inte välja.
Nej, jag vill inte fråga er om något.
Nej, jag vill inte veta mer.
Däremot får någon gärna berätta vad som gäller egentligen.

Och det är just där en välformulerad pekpinne kommer in i bilden.