Wednesday, February 25, 2009

Hej igen.

Nu har jag suttit i Guldäggsjuryn i tre dagar. Oj vad jag har lärt mig mycket. Oj vad ödmjuk man blir. Oj vad peppad jag har blivit på att göra bättre grejer.

Jag var lite rädd för att man skulle bli lite osäker av hela jurysituationen och bara våga rösta på det som alla andra tyckte. Jag var ju där på ett wildcard (jag uppfyller inte kriteriet för att få sitta i juryn, som är att man ska ha vunnit minst silverägg själv). Omgiven av människor som inte bara är bland de bästa i Sverige, utan i hela världen, är det lätt att känner sig lite svajig. Men så blev det inte alls. Jag får såklart inte säga något om hur det gick. Det får ni se på nomineringsvernissaget 18 mars. Men jag kan i alla fall säga att jag är så oerhört glad, stolt och impad av alltihop. Människorna, filmerna, energin, allt.

Nu tillbaka till skrivbordet. Och försöka förtjäna min plats bland de människor jag omger mig med på dagarna.

Sunday, February 22, 2009

Snöstormssöndag

Idag har jag suttit inne med min dator och tittat ut på snöstormen. Följande saker slagit mig.

1. Det är jätteroligt att Sveriges Informatörsförening är arg på Björn Rietz för att han "blandar ihop begreppen" och kallar reklambyråer för kommunikationskonsulter. (Läs den arga artikeln här.) Jag kan hålla med om att de flesta reklambyråer som säger sig jobba med kommunikation faktiskt inte gör det. De jobbar fortfarande med reklam, men tycker att det låter bättre att säga kommunikation Men vad och var är de här förorättade kommunikationskonsulterna som gör jobbet så mycket bättre? Jag har aldrig stött på någon i mitt jobb. Har ni?

2. Om tio år tror jag att den typen av byrå som dominerar den svenska reklambranschen idag inte kommer att finnas längre. Alltså de dyra reklamleverantörerna. Jag tror att det kommer att finnas billiga taktiska byråer som gör reklam. Och så kommer det att finnas någon slags byråer som jag inte vet vad de heter, som tar gräsligt mycket betalt för att hitta på riktiga idéer och lösa affärsproblem (som ibland landar i reklam). Men det kommer inte att vara hållbart att fakturera tusentals kronor i timmen för att göra annonser.

3. Jag hatar DN Söndag. Det är faktiskt det enda som kan ge mig riktig söndagsångest. Artiklarna tävlar i insiktslöshet. Här har vi en dåligt modereportage. Där finns en ännu sämre musikartikel. Sedan skriver någon helt fel om Internet eller liknande och kallar det "spaning". Värst av allt är den där grejen där de följer en person under en dag. Alla påstår sig gå upp halv sex och träna två gånger och jobba till tio på kvällen. Jag hoppas att de ljuger. Annars tycker jag synd om dem. Hursomhelst andas hela artikelidén en lutheransk medborgaruppfostran av obehaglig sort. Varför läser jag då skiten? Det är en riktigt bra fråga.

4. Imorgon ska jag stänga in mig i ett mörkt rum i Nacka och titta på reklamfilm. Det pågår i tre dagar. Därför kan det bli lite glest mellan inläggen den närmsta tiden. Men vi hörs snart.

Friday, February 20, 2009

Det är mycket djur just nu.



Alla som har sett blockbustern Rut Behind The Scenes har kommenterat samma sak. Och vilka är vi att gå emot folkets vilja. Nu finns därför klassikern Griis Griis Griis som ringsignal. Ladda ner här!

Thursday, February 19, 2009

Reklamfilm när den är som bäst



Tack Philip. Du räddade min dag.

Wednesday, February 18, 2009

Dagens åsikt

David pratar Pirate Bay i Realtid. Jag tycker att det är jättebra att Volontaire vågar tycka i frågan. Jag tycker att det tycks lite för lite från reklambyråer i allmänhet. Eller snarare, det tycks för mycket om reklam och för lite om allt annat. Vi verkar ju faktiskt i ett sammanhang. Det är omöjligt att inte blanda ihop reklam med fildelning. Eller debaclet på Konstfack. Eller att GM överger SAAB.

Jag tror att det beror på att det finns en tradition av att man ska har torrt på fötterna innan man får tycka. Torrt på fötterna innebär lång erfarenhet och många reklampriser. Det i sin tur beror på att reklamare är som frisörer, som Kalle brukar säga. Eftersom vi inte har någon formell utbildning eller examen måste vi sätta upp alla diplom vi har på väggen. Jag menar inte att man inte ska respektera en lång och guldkantad karriär. Jag menar bara att det blir lite enahanda om bara erfarna människor ska få tycka. Revolution och ifrågasättande kommer ju så sällan från etablissemanget, så att säga. Nya tankar måste komma utifrån, på något sätt. Och är det någon som behöver nya tankar så är det vi som jobbar med reklam. Därför tycker jag att vi borde ha lite fler åsikter. Även om vi inte har diplom på det.

Tuesday, February 17, 2009

Griiiiiis

Ibland när man ser reklam är det svårt att ens i sina vildaste fantasier föreställa sig hur bökigt det var att få ihop den. Därför presenterar jag för er alla: Behind the scenes för vår senaste banner.



Några har frågat mig vad som egentligen är poängen med det här debaclet. Det finns egentligen två svar på det:

1. Det är roligt att titta på en liten minigris som far omkring. Punkt slut.

2. Guldägget ett ett väldigt interaktivt varumärke. Det skapas av samma människor som använder det. Egentligen är det diskussionen runt omkring Guldägget ÄR Guldägget. Det är ju oftast i diskussionen kring vad som är bra och dåligt som inspirationen kommer. Alltså är det naturligt att Guldäggsreklamen är interaktiv på så många olika sätt som möjligt, och framförallt är det viktigt att den startar diskussioner kring vad som är bra reklam. Och det gör onekligen lilla Rut. Jag hoppas naturligtvis att ni tycker om Rut. Men om ni inte gör det är det okej också, så länge det får oss att prata om saken.

Nu ska jag gå och presentera något som jag hoppas är interaktiva annonser.

Monday, February 16, 2009

Ikväll börjar SVTs serie 183 dagar. Titta på det här istället.

Okej, jag räknar inte med att du anser dig ha 71 minuter och 35 sekunder över. Men OM du mot förmodan skulle lita på mig säger jag: Du bör ta dig 71 minuter och 35 sekunder för att titta på Umair Haques presentation som Daytona har varit vänliga nog att lägga upp sedan förra veckans tillställning på Rival.


Umair Haque @ Daytona Sessions vol. 2 - Constructive Capitalism from Daytona Sessions on Vimeo.

Om du inte orkar titta: Det här är magi. För några månader snurrade jag in mig i någon slags resonemang om att den här ekonomiska krisen är annorlunda, och att inga gamla företag kommer att överleva. Haque reder ut den där snurren. Han menar helt enkelt att den gamla kapitalismens regler inte gäller längre. Några insiktsfulla saker jag tänker sno skamlöst:

- Man kan inte säga att man har tillväxt så länge man tär på naturens resurser för att generera ekonomisk vinst. Det är inte tillväxt, det är en omflyttning av resurser.

- Konkurrens gör marknader ofria. Det kan verka motsägelsefullt. Men när företag konkurrerar handlar det om marknadsförstöring. Man lägger upp strategier för att gå ifrån den fria marknaden och hamna i monopol- eller oligopolställning, som alltså är motsatsen till en fri marknad. Mycket intressant.

- Det är en stor skillnad mellan income och outcome.

Äsch, kolla på det istället. Det här borde vara introduktionsföreläsningen på alla ekonomiutbildningar.

Svaret

Om ni tittar på mitten av Dagens Media idag finns en liten ledtråd till en fråga jag har fått ofta den senaste tiden: Vem fan är Rut Granberg?

Två dagar

Folket bakom studenttävlingen 48h har dragit igång en blogg som ska inspirera de tävlande på olika sätt. Smart att sätta tävlingen i ett lite mer historiskt sammanhang. Problemet med den här sortens tävlingar är ju annars att organisatörerna byts ut varje år, och så gör man om samma misstag gång på gång... Har själv varit där. Många gånger.

Jag tävlade i 48h för två år sedan. Det var jättesvårt och det gick rätt dåligt för oss. Men det var kul i alla fall, eftersom jag hade ett så skönt lag. Mest fascinerande i lite perspektiv tycker jag är att det faktiskt kändes som att 48 timmar var kort om tid för att ta fram en annons. Det är det ju faktiskt inte. Två år senare skulle jag vara överlycklig om jag fick lägga 48 timmar på en enda idé. Det hade varit magiskt. Så, om det är någon som ska tävla i 48 nu i vår, kommer här mina tips. De kommer inte få er att vinna kanske, men de kommer få er att överleva.

1. Ta det lugnt. Ni har massor av tid. Ni går ju på Berghs och Handels och såna skolor. Ni är vana vid tempo.

2. Lär känna varandra. Lägg lite tid på att ta reda på vad dina lagkamrater är för ena. I mitt lag drack vi ganska mycket drinkar. Det var bra. Ta också reda på vad de andra tycker om för reklam och snacka ihop er om det.

3. Strunta i vilka roller ni har. En annons behöver egentligen inte en copy, en AD och en strateg, man kan typ göra den själv. Så hjälps åt med allt istället och lär er massor om det de andra kan.

4.Var snälla mot varandra. Om man ska vara cynisk är två goda vänner betydligt bättre ur karriärsynpunkt än en vunnen tävling. Dessutom är det mycket trevligare.

Vi ses den 28 mars!

Friday, February 13, 2009

Dagens idé

Kampanjen Stefan the Swopper höll igång ordentligt innan jul och nu har gänget på Åkestam.Holst lagt ut sin presentationsvideo:



Stefan the Swopper from Stefan the Swopper on Vimeo.

Jag gillar idén väldigt väldigt mycket. Den är kanske det bästa som gjordes i Sverige förra året. Kanske räcker det att Stefan skickade sina grejer med Posten för att få ihop det hela. Men det fattas någon grej jag inte kan sätta fingret på för att det ska bli helt klockrent som till exempel Kycklingpappan. Och så undrar jag, finns det något ställe (i postens regi) där man kan samlas och hitta människor att swoppa med? Eftersom jag alldeles snart blir sambo måste jag nämligen tömma halva min lägenhet. Och lite swopping vore alldeles utmärkt.

Tack för igår

Igår hade jag nöjet att bli bjuden på saker under både eftermiddagen och kvällen. Först var jag en av de kanske 500 personer som samlades på Rival för den andra upplagan av Daytona Sessions. Jag återkommer med ett inlägg om själva innehållet, men först en stor eloge till Daytona som har branschens i särklass mest kreativa marknadsföringsstrategi. Först idén Sessions, där de istället för traditionell byråfest bjuder in superintressanta föreläsare och branschfolk och får alla att oooa av smarthet. Sen instiftandet av bloggpriset YABA, som har fått alla nominerade bloggar och tidningar att krylla av Daytonalänkar. (Till slut kom jag på en hedrande sjätteplats. Grattis till Mattias som vann och jättetack till er som röstade på mig). Som körsbäret på tårtan berättade Daytona igår att de startar ett bibliotek på byrån dit man kan maila för att låna böcker helt gratis. Ni får nästan lov att sluta vara så smarta. Jag får mindrevärdeskomplex.

På kvällen körde DDB en mer klassisk relationsbyggande kampanj där de tryckte in ungefär hela Stockholms reklambransch på sitt kontor och lät dem dricka öl och äta hamburgare. Inte alls dåligt det heller, framförallt eftersom det fanns heliumballonger i taket och helt bisarrt bra musik. Alltså går jag runt idag och nynnar på de här låtarna.





Trevlig fredag så länge!

Tuesday, February 10, 2009

Bloggen och den vuxna människan

Dagens Media skriver om Thérèse Mannheimers nya företag Bloggmode.se. Det är en tjänst som organiserar och kategoriserar modebloggar. Trots att sajten skulle må bra av några fler korrvändor och en copywriter som är lite mindre förtjust i utropstecken, tycker jag att det är en bra idé. Inte för läsarnas eller bloggarnas skull, utan för dem som vi brukar kalla vuxna människor. Alltså de som har kostym och ska tjäna pengar på det hela.

"Bloggar" är ett mycket konstigt fenomen. Trots att det har funnits i rätt många år, och trots att väldigt väldigt många håller på med det, finns det en magnifik motvilja hos mediaetablissemanget att förstå vad det är. Den där vedervärdiga artikeln i DN var ett exempel på det. (En betydligt mer insiktsfull artikel skrev Gertrud Hellbrand i helgen. Bra DN!) Det hejdlösa uppvaktandet från PR-människor som min kollega Sandra får utstå är ett annat. Vuxna människor tror sig veta vad en blogg är, men har fått allt om bakfoten. Därför behövs Bloggmode.se.

Det Bloggmode förhoppningsvis kan förklara för vuxna människor är att bloggar är precis som vilket annat media som helst. De fungerar exakt som en tidning. Det är olika människor som står bakom dem (ibland flera) med olika smak som skriver om olika saker. Vissa är råkommersiella medan andra aldrig skulle göra ett samarbete med ett företag. Modebloggar är inget undantag.

Precis som i alla andra sammanhang måste man förstå för att kunna tjäna pengar. Det, alla vuxna människor, är anledningen till att ni borde titta på Bloggmode.

Om du inte redan var trött på mig.

Under våren kommer jag att skriva krönikor i Resumé var fjärde vecka. Det ska bli jätteroligt och jag hoppas bara att jag inte låser mig total som jag brukar göra när jag vet att det jag skriver ska publiceras i tidningen och inte på bloggen. Hur som helst, min första uppvärmningskrönika kan ni läsa här. Jag hoppas att ni håller med mig.

Monday, February 9, 2009

Jag sitter och väntar på en annan reklambyrås sajt. Jag måste vara galen.



Forsman och Bodenfors nya sajt har äntligen kommit. Jag vet inte hur många som har längtat efter den egentligen, men det känns som att det är dags nu. Här är den. Jag tycker att den är toppen. Den funkar för det den ska, den är trevlig att titta på och den är ändå värdig en riktigt bra reklambyrå. Kul!

Kärlekslabbet


I DN idag fanns det en liten artikel om professor John Gottman och hans Love Lab. Det är ett forskningscenter för hur mänskliga relationer fungerar. Gottham har funnit sju saker som är avgörande för att en relation ska hålla.

1. Man håller reda på viktiga tilldragelser i sin partners liv.

2. Man löser konflikter och kriser med ömhet, respekt och aktning.

3. Man satsar mer på små kärlekshandlingar i vardagen än på storslagna gester.

4. Man delar på bestämmandet och besluten.

5. Man vågar erkänna sina egna fel och brister, och accepterar att partnern inte heller är perfekt.

6. Man accepterar att man kan ha olika uppfattningar och avslutar en diskussion om den inte kommer framåt.

7. Man berättar öppet om sina innersta drömmar, förhoppningar och övertygelser.

Ja, det här lät ju rätt självklart, tänker du nu. Men har du tänkt på att de flesta företag säger sig vilja ha långa kundrelationer, samtidigt som de bryter mot nästan alla de här reglerna?

Det typiska företaget vet ganska lite om vad deras kunder har för sig. Tillfällesanpassad reklam är en dröm som snabbt krossas av medieplaner och räckviddssiffror. Man satsar på en jättekampanj någon gång om året hellre än små kärleksbevis som en trevlig röst i kundtjänst. Man vill inte låta kunden bestämma över relationen. Om kunden vill träffas lite mer sällan skriker man i högan sky för att få henne tillbaka, istället för att fundera på vad man gjorde för fel. Och så vidare.

På så vis är ju faktiskt vi som jobbar med reklam relationsterapeuter för varumärken och deras kunder. Och hur vettigt är det att gå i terapi med bara ena parten? Nej, vi måste lyssna mindre på företaget och mycket mer på deras andra hälft om vi ska komma framåt. Reklambyrån är varumärkets Love Lab. Om jag någonsin startar en byrå ska den nog få heta just det.

puss och kram på er!

Thursday, February 5, 2009

Guldskägg

Den här veckan handlar mycket om Guldägget för min del. Jag sliter med kampanjen, jag sliter med min ansökan till Kycklingstipendiet och jag är jätteglad att jag ska sitta i filmjuryn. Och som ett brev på posten inser jag att det inlägget jag hade tänkt skriva idag redan är skrivet. Två gånger, dessutom. Läs hos Ulrika Good och Linus Fremin. Jag håller med dem. Digge och de andra på Reklamförbundet sliter med jämställdhetsfrågan. De lyckas bra. Det är INTE ont om kvinnor i Guldäggsjuryn i år. Bra!

Wednesday, February 4, 2009

Det kanske finns några av er som inte läser Davids blogg.

I såna fall kanske ni inte redan har sett dagens film:



Man kan ju inte låta bli att fundera på vad som skulle hända om det stod Riksgälden i sista rutan. Eller McDonalds. Vad tror du?

Davids fantastiska blogg.

Tuesday, February 3, 2009

Lägesrapport


Per Torberger skriver sitt sista blogginlägg hos Resumé. Vart tar bloggen vägen nu, Per? I inlägget menar han i alla fall att inte alls råder brist på idéer. Istället är det alldeles för många som tycker, gärna likadant som andra, medan alldeles för få gör. Jag tar åt mig och ger Per rätt (eller borde jag hugga emot?). Man borde tycka lite mindre och göra lite mer.

Det, mina vänner, är anledningen till att det har blivit lite tunt med postningar här på senaste tiden. Någon anonym person kommenterade och tyckte att bloggen saknar djup numer, och att det inte finns någon anledning att besöka den längre. Jag hoppas att inte ni andra (inte alla i alla fall) håller med. Om det har blivit så är det en ren slump och det beror inte på att jag har bytt yrkesroll, utan på att jag är involverad i två projekt som är riktiga reklamdrömmar. De löser riktiga problem tillsammans med kunden, de är sant interaktiva, de kommer aldrig att vinna några reklampriser. Det är fantastiskt roligt. Men det tar tid. Mycket tid. Jag hoppas att ni har överseende med det och att ni finns kvar för att tycka till när de här projekten går i luften i mars-april. Tills dess ska jag underhålla er så gott jag kan.

Och helt opassande tänkte jag be er om en tjänst. Daytonas omröstning om Sveriges bästa marknadsföringsbloggar fortsätter. Om du tycker att den här bloggen borde rankas lite högre än nr 6, tycker jag att du ska gå in och rösta. Det skulle betyda väldigt mycket för mig. Förresten, Daytonagänget: Kan Johan Ronnestam plocka hem två kategorier, eller finns det någon slags force majeur-regel för det?

Monday, February 2, 2009

Ericsson. The capital of Scandinavia. Eller nåt.

Ericsson har skrivit sponsringsavtal med Globen och nu ska den tydligen byta namn till Ericsson Globe. Jag fattar inte riktigt varför Ericsson tycker att det är smart att plöja ner 320 hyfsade årslöner i sponsring av en arena som inte har en klockren koppling till varumärket. Ericsson själva menar att man vill manifestera att Stockholm är företagets hemstad. Men om man samtidigt varslar 800 personer i samma hemstad, blir det liksom en aning ihåligt.

Och så var det det där med namnet. Det spelar kanske egentligen ingen roll, för jag tror inte att någon som inte är kommunalråd kommer att säga Ericsson Globe. Men det är ju onekligen lite larvigt. Jag hoppas att marknadsmänniskorna på Ericsson får riktigt goda snittar och kall öl när de utnyttjar sitt sponsorskap för att titta på Melodifestivalen från VIP-hyllan. För något särskild nytta för varumärket tror jag tyvärr inte att de gör.