Thursday, June 11, 2009
Wednesday, June 10, 2009
Sorry gänget.
Det blir inget smart/provocerande/informativt inlägg idag heller. Jag är förkyld (möjligen svininfluensan), ologiskt stressad och helt hoppig i huvudet. Läs istället Linna Johanssons roliga inlägg. Tack Viggo för tipset.
Det bästa med hela grejen är kommentaren från Lisa: "världen är inte så svart eller vit..." Jag älskar när människor svarar på krönikor med floskler. Linna skriver en rolig text. Men det fattar inte Lisa, som känner att hon helt enkelt måste kliva in och liksom nyansera bilden lite. Med den mest sönderslitna av uttjatade metaklyschor. Det här beteendet finns överallt på varenda blogg och kolumn i hela Sverige (jag tror inte att det förekommer någon annanstans i världen.) Det är lika underhållande varenda gång.
Det bästa med hela grejen är kommentaren från Lisa: "världen är inte så svart eller vit..." Jag älskar när människor svarar på krönikor med floskler. Linna skriver en rolig text. Men det fattar inte Lisa, som känner att hon helt enkelt måste kliva in och liksom nyansera bilden lite. Med den mest sönderslitna av uttjatade metaklyschor. Det här beteendet finns överallt på varenda blogg och kolumn i hela Sverige (jag tror inte att det förekommer någon annanstans i världen.) Det är lika underhållande varenda gång.
Monday, June 8, 2009
Aha.
Jag har ju alltid gillat Prankmonkey, men på senaste tiden har jag tyckt att något har fattats. Han har liksom blivit arg på riktigt. I vissa fall har han nästan låtit som jag brukar göra.
Men man ska inte räkna ut en cynisk anonym reklamapa. Citat idag:
Att efter det behöva se en koalalångsam Mona Sahlin dela ut sina t-r-ö-t-t-a tjyvnyp till Moderaterna på ren märgreflex - och eftersom hon inte har något annat att komma med - lyfte ju inte humöret direkt. Kom igen! S går upp 0,1 %, varpå Mona blir “lycklig” och försöker få det till att “det blåser rödgröna vindar i Sverige”. När det enda hon längtar efter är en cigg under köksfläkten. Fuck off.
På spiken. Huvudet. Aha-upplevelse. Koala!
Förresten kan jag berätta att SSU, som tredje största ungdomsparti, har lika många medlemmar som den här bloggen har besökare. I veckan. Och då är det en väldigt liten blogg. Statsbidrag, någon?
Men man ska inte räkna ut en cynisk anonym reklamapa. Citat idag:
Att efter det behöva se en koalalångsam Mona Sahlin dela ut sina t-r-ö-t-t-a tjyvnyp till Moderaterna på ren märgreflex - och eftersom hon inte har något annat att komma med - lyfte ju inte humöret direkt. Kom igen! S går upp 0,1 %, varpå Mona blir “lycklig” och försöker få det till att “det blåser rödgröna vindar i Sverige”. När det enda hon längtar efter är en cigg under köksfläkten. Fuck off.
På spiken. Huvudet. Aha-upplevelse. Koala!
Förresten kan jag berätta att SSU, som tredje största ungdomsparti, har lika många medlemmar som den här bloggen har besökare. I veckan. Och då är det en väldigt liten blogg. Statsbidrag, någon?
Playground
Playground gör reklam för vandringsprylar med en tävling där fyra säljare ska hålla sig vakna så länge som möjligt. Om jag har fattat det rätt får man pengarna tillbaka om man handlar något av den vinnande säljaren. Man får alltså göra vad man kan för att hjälpa dem att hålla sig uppe. Under tävlingen som börjar imorgon har butiken öppet så länge alla fyra säljare är vakna.
Men vad tusan har det med vandringsprodukter att göra? tänker du nu. Och jag håller med dig. Det är inte lika klockrent som Hönspappan, Världens coolaste provrum eller Stefan är insnöad. Och om jag får vara petig borde man ha märkt det när man skrev brödtexten i annonsen (När man måste ställa sig själv retoriska frågor tyder det på att idén inte är riktigt hundra, tycker jag.) Som kampanj för sovsäckar och tält hade det känts lite tajtare. Kom och köp, vi som jobbar här behöver inte våra tält längre (typ).
Men ändå. Jag tror att Playground kommer att sälja tusan så mycket fler vandringsprylar på det här sättet än om de gjorde en annons för vandringsgrejer rakt upp och ner (eller en jättekampanj, för den delen). Alla varumärkesägare tjatar ju om att det är i butiken saker och ting avgörs. Här ger man folk en anledning att svänga förbi även om man inte tänker handla. Dessutom vet vi ju att pressen kommer att bry sig, och det är guld värt för ett litet varumärke som Playground.
Men den egentligen intressantare nyheten, att Åkestam.Holst nu ökar sitt delägarskap i Playground hamnar i skymundan. Det är ju både ovanligt och knasigt. Men antagligen är det en ganska logisk följd av att byråer måste börja jobba närmare sina kunder för att kunna göra den typen av projekt som ÅH och Playground gör. Den viktigaste poängen tycker jag ändå är att om byrån äger kunden blir det meningslöst att göra ineffektiv reklam. Så egentligen borde kanske alla företag se till att deras konsulter tjänar en slant på att deras jobb faktiskt funkar. Om de anställda kan få bonus, varför inte de inhyrda? Allas mål borde ju vara att företaget ska gå så bra som möjligt.
En tanke, bara.
Men vad tusan har det med vandringsprodukter att göra? tänker du nu. Och jag håller med dig. Det är inte lika klockrent som Hönspappan, Världens coolaste provrum eller Stefan är insnöad. Och om jag får vara petig borde man ha märkt det när man skrev brödtexten i annonsen (När man måste ställa sig själv retoriska frågor tyder det på att idén inte är riktigt hundra, tycker jag.) Som kampanj för sovsäckar och tält hade det känts lite tajtare. Kom och köp, vi som jobbar här behöver inte våra tält längre (typ).
Men ändå. Jag tror att Playground kommer att sälja tusan så mycket fler vandringsprylar på det här sättet än om de gjorde en annons för vandringsgrejer rakt upp och ner (eller en jättekampanj, för den delen). Alla varumärkesägare tjatar ju om att det är i butiken saker och ting avgörs. Här ger man folk en anledning att svänga förbi även om man inte tänker handla. Dessutom vet vi ju att pressen kommer att bry sig, och det är guld värt för ett litet varumärke som Playground.
Men den egentligen intressantare nyheten, att Åkestam.Holst nu ökar sitt delägarskap i Playground hamnar i skymundan. Det är ju både ovanligt och knasigt. Men antagligen är det en ganska logisk följd av att byråer måste börja jobba närmare sina kunder för att kunna göra den typen av projekt som ÅH och Playground gör. Den viktigaste poängen tycker jag ändå är att om byrån äger kunden blir det meningslöst att göra ineffektiv reklam. Så egentligen borde kanske alla företag se till att deras konsulter tjänar en slant på att deras jobb faktiskt funkar. Om de anställda kan få bonus, varför inte de inhyrda? Allas mål borde ju vara att företaget ska gå så bra som möjligt.
En tanke, bara.
Thursday, June 4, 2009
Ge mig en invite till Where's the party? Pleeeeze.
Great Works har gjort en tjänst för Carlsberg som skulle platsa i vilken Berghsmapp som helst. Skillnaden är att den är gjord på riktigt, vilket inte är en helt oväsentlig skillnad. Kolla här.
Det är helt enkelt en mobiltjänst som gör att man kan se var ens vänner hänger och vilka evenemang som pågår i närheten av där man är. Smart, värdefullt, relevant för varumärket. Check check, Guldägg i media. TROR JAG.
Tjänsten ligger i beta, så jag kan inte kolla om den funkar så bra som jag tror. Attans. Är det någon som kan hjälpa mig?
Det är helt enkelt en mobiltjänst som gör att man kan se var ens vänner hänger och vilka evenemang som pågår i närheten av där man är. Smart, värdefullt, relevant för varumärket. Check check, Guldägg i media. TROR JAG.
Tjänsten ligger i beta, så jag kan inte kolla om den funkar så bra som jag tror. Attans. Är det någon som kan hjälpa mig?
Wednesday, June 3, 2009
En stor andel av den politiska tv-reklamen visade sig innehålla stenkastning i mycket små glashus
Alltså. Att skriva om reklamcirkusen inför EU-valet är ju nästan för lätt för att vara roligt. Men Socialdemokraternas senaste grepp med radioreklam kan jag bara inte låta bli. Läs i Dagens Media här.
Ho ho. Det enda som slår humorn i det här är alla människor som anser sig förstå politik och känner sig tvingade att förklara idiotin i artikelkommentarer och arga blogginlägg. Lite onsdagsmagi.
Ho ho. Det enda som slår humorn i det här är alla människor som anser sig förstå politik och känner sig tvingade att förklara idiotin i artikelkommentarer och arga blogginlägg. Lite onsdagsmagi.
Tuesday, June 2, 2009
Veckans Twitterature
Min vän Emma Ångström släpper sin debutroman Och allt är förvridet i augusti. Jag har lyxen att få tillbringa kvällarna med ett stort och tungt förhands-ex i händerna. För alla andra kan jag tipsa om att man redan nu kan följa boken (eller snarare huvudpersonerna) på Twitter och på så vis få i sig hela klappet i microformat. I realtid. Under ett helt år. Kolla här.
Jag vet inte om det funkar att bara läsa twitterflödet, men som komplement till boken är det rätt intressant. Jag vet inte hur ni är, men när jag läser en bok vill jag gärna vara helt inne i den och tänka på den hela tiden. Och när boken då dyker upp lite överallt känns det plötsligt lite mer verkligt. Det gillar jag.
Jag vet inte om det funkar att bara läsa twitterflödet, men som komplement till boken är det rätt intressant. Jag vet inte hur ni är, men när jag läser en bok vill jag gärna vara helt inne i den och tänka på den hela tiden. Och när boken då dyker upp lite överallt känns det plötsligt lite mer verkligt. Det gillar jag.
Alla känner en apa. Eller hur det nu var.
När man har en blogg är man tvungen att tänka på den lite hela tiden. Man har lärt sig att det finns positiva sidoeffekter av att bli arg (inlägg), glad (inlägg) eller förvirrad (inlägg). Man måste prata om bloggen i alla möjliga sammanhang. Man blir nästan alltid ifrågasatt.
Jag har märkt att folk har en tendens att bli mer irriterade på det man inte skriver än på det man skriver. Förra veckan var det exempelvis många som ville tala om för mig att politik handlar om att göra, inte att tycka. Det är en rimlig åsikt och jag håller med. Att jag inte skrev om politiker som borde göra mer än tycka betyder självklart inte att jag inte tycker så. Det betyder bara att jag valde ett annat ämne för min krönika.
En annan grej man kan störa sig på är min reklamsyn. Kan jag verkligen inte uppskatta en bra traditionell kampanj? Tror jag verkligen att annonsen eller tv-reklamen är utdöende? Tror jag på fullaste allvar att man kan sitta och hitta på en massa världsomvälvande idéer hela tiden?
Svaren är jo, nej, nja. Även om det kanske inte verkar så när man läser bloggen. Men faktum är att jag tycker en massa saker som inte hamnar på bloggen. Mycket av det jag inte skriver om är sånt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, till och med närmare än framtidens reklam (om det nu går att föreställa sig att det är möjligt). På samma sätt tycker jag en massa saker om reklam som aldrig hamnar på bloggen, av den enkla anledningen att jag bloggar för att tillföra något.
Jag skulle naturligtvis kunna skriva att DDBs aprilskämtsannons för McDonald's är jättebra. Eller Systembolagets film med fulla tonåringar. Men det vet alla redan. Det finns inget nyhetsvärde, ingen spänning. Inget inlägg. Jag försöker skriva om saker som är lite mindre självklara. Som folk kanske inte håller med om. Men som kan leda till någon slags diskussion.
Nu är det studentflaksrace ute i regnet. Stackare.
Jag har märkt att folk har en tendens att bli mer irriterade på det man inte skriver än på det man skriver. Förra veckan var det exempelvis många som ville tala om för mig att politik handlar om att göra, inte att tycka. Det är en rimlig åsikt och jag håller med. Att jag inte skrev om politiker som borde göra mer än tycka betyder självklart inte att jag inte tycker så. Det betyder bara att jag valde ett annat ämne för min krönika.
En annan grej man kan störa sig på är min reklamsyn. Kan jag verkligen inte uppskatta en bra traditionell kampanj? Tror jag verkligen att annonsen eller tv-reklamen är utdöende? Tror jag på fullaste allvar att man kan sitta och hitta på en massa världsomvälvande idéer hela tiden?
Svaren är jo, nej, nja. Även om det kanske inte verkar så när man läser bloggen. Men faktum är att jag tycker en massa saker som inte hamnar på bloggen. Mycket av det jag inte skriver om är sånt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, till och med närmare än framtidens reklam (om det nu går att föreställa sig att det är möjligt). På samma sätt tycker jag en massa saker om reklam som aldrig hamnar på bloggen, av den enkla anledningen att jag bloggar för att tillföra något.
Jag skulle naturligtvis kunna skriva att DDBs aprilskämtsannons för McDonald's är jättebra. Eller Systembolagets film med fulla tonåringar. Men det vet alla redan. Det finns inget nyhetsvärde, ingen spänning. Inget inlägg. Jag försöker skriva om saker som är lite mindre självklara. Som folk kanske inte håller med om. Men som kan leda till någon slags diskussion.
Nu är det studentflaksrace ute i regnet. Stackare.
Monday, June 1, 2009
1 173 600 internetanvändare kan inte ha fel
Gör som alla andra, titta på videon som demonstrerar Googles senaste uppfinning, Google Wave.
Den är 1:20 lång, så jag kan sammanfatta lite kort: Google Wave är en ny kommunikationsplattform som är en blandning av mail, chat, Facebook, Twitter, Flickr osv. Man startar en wave mellan personer, och sen kommunicerar man. Hur man kommunicerar beror på vad man vill säga eller visa. Ingenting är krångligt. Allt är bara precis så som man förväntar sig att det ska vara. Vad jag längtar!
Jag har tidigare varit inne på det här att människor liksom ligger före tekniken just nu. Alla vet precis hur man vill att ens mobiltelefon, dator, browser och iPod ska funka. Nu väntar vi bara på att det ska bli så. Jag är ingen historiker, men det känns som att det är ganska unikt för vår tid. Jag får för mig att människor tyckte att det var rätt mäktigt när bilen, flyget, telefonen eller satelliten kom. Man kanske till och med blev förvånad. Det är det ingen som blir nu. Nu är det bara ett kort "Äntligen!" och sen börjar man jobba med grejerna. En ganska intressant aspekt av informationssamhället, Nextopia eller vad man nu vill kalla det.
Den är 1:20 lång, så jag kan sammanfatta lite kort: Google Wave är en ny kommunikationsplattform som är en blandning av mail, chat, Facebook, Twitter, Flickr osv. Man startar en wave mellan personer, och sen kommunicerar man. Hur man kommunicerar beror på vad man vill säga eller visa. Ingenting är krångligt. Allt är bara precis så som man förväntar sig att det ska vara. Vad jag längtar!
Jag har tidigare varit inne på det här att människor liksom ligger före tekniken just nu. Alla vet precis hur man vill att ens mobiltelefon, dator, browser och iPod ska funka. Nu väntar vi bara på att det ska bli så. Jag är ingen historiker, men det känns som att det är ganska unikt för vår tid. Jag får för mig att människor tyckte att det var rätt mäktigt när bilen, flyget, telefonen eller satelliten kom. Man kanske till och med blev förvånad. Det är det ingen som blir nu. Nu är det bara ett kort "Äntligen!" och sen börjar man jobba med grejerna. En ganska intressant aspekt av informationssamhället, Nextopia eller vad man nu vill kalla det.
Subscribe to:
Posts (Atom)
