Dagens idé

Kampanjen Stefan the Swopper höll igång ordentligt innan jul och nu har gänget på Åkestam.Holst lagt ut sin presentationsvideo:



Stefan the Swopper from Stefan the Swopper on Vimeo.

Jag gillar idén väldigt väldigt mycket. Den är kanske det bästa som gjordes i Sverige förra året. Kanske räcker det att Stefan skickade sina grejer med Posten för att få ihop det hela. Men det fattas någon grej jag inte kan sätta fingret på för att det ska bli helt klockrent som till exempel Kycklingpappan. Och så undrar jag, finns det något ställe (i postens regi) där man kan samlas och hitta människor att swoppa med? Eftersom jag alldeles snart blir sambo måste jag nämligen tömma halva min lägenhet. Och lite swopping vore alldeles utmärkt.

Tack för igår

Igår hade jag nöjet att bli bjuden på saker under både eftermiddagen och kvällen. Först var jag en av de kanske 500 personer som samlades på Rival för den andra upplagan av Daytona Sessions. Jag återkommer med ett inlägg om själva innehållet, men först en stor eloge till Daytona som har branschens i särklass mest kreativa marknadsföringsstrategi. Först idén Sessions, där de istället för traditionell byråfest bjuder in superintressanta föreläsare och branschfolk och får alla att oooa av smarthet. Sen instiftandet av bloggpriset YABA, som har fått alla nominerade bloggar och tidningar att krylla av Daytonalänkar. (Till slut kom jag på en hedrande sjätteplats. Grattis till Mattias som vann och jättetack till er som röstade på mig). Som körsbäret på tårtan berättade Daytona igår att de startar ett bibliotek på byrån dit man kan maila för att låna böcker helt gratis. Ni får nästan lov att sluta vara så smarta. Jag får mindrevärdeskomplex.

På kvällen körde DDB en mer klassisk relationsbyggande kampanj där de tryckte in ungefär hela Stockholms reklambransch på sitt kontor och lät dem dricka öl och äta hamburgare. Inte alls dåligt det heller, framförallt eftersom det fanns heliumballonger i taket och helt bisarrt bra musik. Alltså går jag runt idag och nynnar på de här låtarna.





Trevlig fredag så länge!

Bloggen och den vuxna människan

Dagens Media skriver om Thérèse Mannheimers nya företag Bloggmode.se. Det är en tjänst som organiserar och kategoriserar modebloggar. Trots att sajten skulle må bra av några fler korrvändor och en copywriter som är lite mindre förtjust i utropstecken, tycker jag att det är en bra idé. Inte för läsarnas eller bloggarnas skull, utan för dem som vi brukar kalla vuxna människor. Alltså de som har kostym och ska tjäna pengar på det hela.

"Bloggar" är ett mycket konstigt fenomen. Trots att det har funnits i rätt många år, och trots att väldigt väldigt många håller på med det, finns det en magnifik motvilja hos mediaetablissemanget att förstå vad det är. Den där vedervärdiga artikeln i DN var ett exempel på det. (En betydligt mer insiktsfull artikel skrev Gertrud Hellbrand i helgen. Bra DN!) Det hejdlösa uppvaktandet från PR-människor som min kollega Sandra får utstå är ett annat. Vuxna människor tror sig veta vad en blogg är, men har fått allt om bakfoten. Därför behövs Bloggmode.se.

Det Bloggmode förhoppningsvis kan förklara för vuxna människor är att bloggar är precis som vilket annat media som helst. De fungerar exakt som en tidning. Det är olika människor som står bakom dem (ibland flera) med olika smak som skriver om olika saker. Vissa är råkommersiella medan andra aldrig skulle göra ett samarbete med ett företag. Modebloggar är inget undantag.

Precis som i alla andra sammanhang måste man förstå för att kunna tjäna pengar. Det, alla vuxna människor, är anledningen till att ni borde titta på Bloggmode.

Om du inte redan var trött på mig.

Under våren kommer jag att skriva krönikor i Resumé var fjärde vecka. Det ska bli jätteroligt och jag hoppas bara att jag inte låser mig total som jag brukar göra när jag vet att det jag skriver ska publiceras i tidningen och inte på bloggen. Hur som helst, min första uppvärmningskrönika kan ni läsa här. Jag hoppas att ni håller med mig.

Jag sitter och väntar på en annan reklambyrås sajt. Jag måste vara galen.

Forsman och Bodenfors nya sajt har äntligen kommit. Jag vet inte hur många som har längtat efter den egentligen, men det känns som att det är dags nu. Här är den. Jag tycker att den är toppen. Den funkar för det den ska, den är trevlig att titta på och den är ändå värdig en riktigt bra reklambyrå. Kul!

Kärlekslabbet

I DN idag fanns det en liten artikel om professor John Gottman och hans Love Lab. Det är ett forskningscenter för hur mänskliga relationer fungerar. Gottham har funnit sju saker som är avgörande för att en relation ska hålla.

1. Man håller reda på viktiga tilldragelser i sin partners liv.

2. Man löser konflikter och kriser med ömhet, respekt och aktning.

3. Man satsar mer på små kärlekshandlingar i vardagen än på storslagna gester.

4. Man delar på bestämmandet och besluten.

5. Man vågar erkänna sina egna fel och brister, och accepterar att partnern inte heller är perfekt.

6. Man accepterar att man kan ha olika uppfattningar och avslutar en diskussion om den inte kommer framåt.

7. Man berättar öppet om sina innersta drömmar, förhoppningar och övertygelser.

Ja, det här lät ju rätt självklart, tänker du nu. Men har du tänkt på att de flesta företag säger sig vilja ha långa kundrelationer, samtidigt som de bryter mot nästan alla de här reglerna?

Det typiska företaget vet ganska lite om vad deras kunder har för sig. Tillfällesanpassad reklam är en dröm som snabbt krossas av medieplaner och räckviddssiffror. Man satsar på en jättekampanj någon gång om året hellre än små kärleksbevis som en trevlig röst i kundtjänst. Man vill inte låta kunden bestämma över relationen. Om kunden vill träffas lite mer sällan skriker man i högan sky för att få henne tillbaka, istället för att fundera på vad man gjorde för fel. Och så vidare.

På så vis är ju faktiskt vi som jobbar med reklam relationsterapeuter för varumärken och deras kunder. Och hur vettigt är det att gå i terapi med bara ena parten? Nej, vi måste lyssna mindre på företaget och mycket mer på deras andra hälft om vi ska komma framåt. Reklambyrån är varumärkets Love Lab. Om jag någonsin startar en byrå ska den nog få heta just det.

puss och kram på er!

Guldskägg

Den här veckan handlar mycket om Guldägget för min del. Jag sliter med kampanjen, jag sliter med min ansökan till Kycklingstipendiet och jag är jätteglad att jag ska sitta i filmjuryn. Och som ett brev på posten inser jag att det inlägget jag hade tänkt skriva idag redan är skrivet. Två gånger, dessutom. Läs hos Ulrika Good och Linus Fremin. Jag håller med dem. Digge och de andra på Reklamförbundet sliter med jämställdhetsfrågan. De lyckas bra. Det är INTE ont om kvinnor i Guldäggsjuryn i år. Bra!

Det kanske finns några av er som inte läser Davids blogg.

I såna fall kanske ni inte redan har sett dagens film:



Man kan ju inte låta bli att fundera på vad som skulle hända om det stod Riksgälden i sista rutan. Eller McDonalds. Vad tror du?

Davids fantastiska blogg.

Lägesrapport

Per Torberger skriver sitt sista blogginlägg hos Resumé. Vart tar bloggen vägen nu, Per? I inlägget menar han i alla fall att inte alls råder brist på idéer. Istället är det alldeles för många som tycker, gärna likadant som andra, medan alldeles för få gör. Jag tar åt mig och ger Per rätt (eller borde jag hugga emot?). Man borde tycka lite mindre och göra lite mer.

Det, mina vänner, är anledningen till att det har blivit lite tunt med postningar här på senaste tiden. Någon anonym person kommenterade och tyckte att bloggen saknar djup numer, och att det inte finns någon anledning att besöka den längre. Jag hoppas att inte ni andra (inte alla i alla fall) håller med. Om det har blivit så är det en ren slump och det beror inte på att jag har bytt yrkesroll, utan på att jag är involverad i två projekt som är riktiga reklamdrömmar. De löser riktiga problem tillsammans med kunden, de är sant interaktiva, de kommer aldrig att vinna några reklampriser. Det är fantastiskt roligt. Men det tar tid. Mycket tid. Jag hoppas att ni har överseende med det och att ni finns kvar för att tycka till när de här projekten går i luften i mars-april. Tills dess ska jag underhålla er så gott jag kan.

Och helt opassande tänkte jag be er om en tjänst. Daytonas omröstning om Sveriges bästa marknadsföringsbloggar fortsätter. Om du tycker att den här bloggen borde rankas lite högre än nr 6, tycker jag att du ska gå in och rösta. Det skulle betyda väldigt mycket för mig. Förresten, Daytonagänget: Kan Johan Ronnestam plocka hem två kategorier, eller finns det någon slags force majeur-regel för det?

Ericsson. The capital of Scandinavia. Eller nåt.

Ericsson har skrivit sponsringsavtal med Globen och nu ska den tydligen byta namn till Ericsson Globe. Jag fattar inte riktigt varför Ericsson tycker att det är smart att plöja ner 320 hyfsade årslöner i sponsring av en arena som inte har en klockren koppling till varumärket. Ericsson själva menar att man vill manifestera att Stockholm är företagets hemstad. Men om man samtidigt varslar 800 personer i samma hemstad, blir det liksom en aning ihåligt.

Och så var det det där med namnet. Det spelar kanske egentligen ingen roll, för jag tror inte att någon som inte är kommunalråd kommer att säga Ericsson Globe. Men det är ju onekligen lite larvigt. Jag hoppas att marknadsmänniskorna på Ericsson får riktigt goda snittar och kall öl när de utnyttjar sitt sponsorskap för att titta på Melodifestivalen från VIP-hyllan. För något särskild nytta för varumärket tror jag tyvärr inte att de gör.