Thursday, May 7, 2009

Ett tillägg

Nu har jag varit på Stockholm Media Week i ungefär 10 minuter. Jag fick stå på en scen med Micke Storåkers, Jocke Jonasson med flera och känna mig väldigt ung, oerfaren och en aning malplacé. Men oj vad välordnat allting var. Claes de Faire gjorde mycket bra ifrån sig som diskussionsledare. Folk svarade klokt. Vi hade såna där osynliga mickar och blev ompysslade av vänliga människor. Jag fick lite ångest och förstod varför kunderna så ofta litar mer på sina mediebyråer än på oss förvirrade reklamtyper.

Dessutom är ju jag typen som kommer på alla smarta saker en kvart efter att jag borde ha sagt dem. (Det är därför jag har den här bloggen. För att kunna komma tillbaka en halvtimme senare och ta tillbaka initiativet.) Så även nu. Därför kommer här en liten kommentar riktad till Claes och publiken på Media Week:

När jag sa att jag har fel eftersom jag inte tycker som alla andra menade jag såhär: Reklam är masskommunikation. Som konsult är det min uppgift att göra saker som folk gillar. Om min smak är annorlunda ska jag strunta i min smak och göra det som andra vill ha. För vad jag tycker personligen är alltid underordnat vad som funkar för kunden. Alltså: Om folk gillar lökig göteborgshumor, ska inte jag sätta käppar i hjulet. Däremot står jag fast vid att ingen vet vad det där var reklam för. Och det är ett större problem.

Ikväll ska jag till byrån med den långa förkortningen på torsdagsöl. Vi kanske ses där.

7 comments:

Ludde said...

Va?! Vi har ingen torsdagsöl idag. Eller?

sandra said...

fast jag håller inte riktigt med. man kanske inte har lökig göteborgshumor i blodet? det handlar inte alltid om smak utan snarare hur man är som person. mycket reklam man ser speglar ju de reklammänniskornas personligheter. Vi som jobbar med kommunikation är inga övermänniskor som kan springa som kameleonter mellan tusen olika humorfack och spänningshyllor.
Jag kan inte bara strunta i hur jag är, utan snarare får allt jag gör ett litet parfymstänk av det istället.
fel eller inte. så ser det nog ut för de flesta.

Nina said...

Ludde: Den andra byrån med många boktstäver!

Sandra: Så är det såklart när man gör reklamen själv. Man måste ju kunna stå för det man gör. Men när man ska bedöma reklam tycker jag ändå man måste väga in vad som verkar funka på många.

Mats said...

Alla filmerna som visades (utom för City Gross) saknade avsändare, eftersom man av någon underlig anledning klippt bort de sista sekunderna (där avsändarens namn brukar förekomma), så det var svårt för de flesta att gissa vem som var avsändare, åtminstone om man aldrig sett den förr.

Nina said...

Mats: Absolut. Men filmen för elbolaget var inskickad till Guldägget och samma problem uppstod i juryn där, fast avsändaren var med. Den är helt enkelt en alldeles för generisk lösning, tycker jag. Filmen har ingenting med avsändaren att göra.

Anonymous said...

Grejen är att anledningen till att jag jobbar med reklam är att jag vill se mina skämt och tankar på TV, i tidningen och på överhuvudtaget så många ställen det bara är möjligt. I grunden skiter jag i om företaget jag jobbar för säljer fler suddgummin eller abonnemang. Sedan fattar jag ju att det jag gör måste funka för annars får jag sparken till sist. Helt ärligt tror jag detta gäller för alla bra kreatörer, det är bara fult att erkänna att det är så.

Anonymous said...

Håller med anonymous. Hur fel det än kan tyckas vara så är det ju att få utlopp för sina idéer som gör att man orkar hålla på med skiten. Alla kreatörer jag beundrar har inställningen att just deras humor är den rätta, deras form är den coolaste etc. Annars blir man ju bara en trist, korrekt säljare. Antingen har man det eller inte.