Hoppas att det blir kul och att någon kommer ihåg mig imorgon.

För ungefär tre år sedan praktiserade en 22-åring på en reklambyrå. Det var sommar, äckligt varmt och 22-åringen trodde att hon ville bli copywriter. Oskolad och oerfaren fanns det inte så mycket att göra på reklambyrån i semestertider. Så 22-åringen skrev ett blogginlägg.

"Idag är min nionde dag på Den Stora Reklambyrån. Folk vet vem jag är. Killen mittemot mig (och tre andra!!) är nyare än jag. Så nu borde väl kreativiteten flöda? Jag sitter vid datorn och mördar hjärnceller när jag försöker hjälpa Filip med en copygrej. Börjar ifrågasätta mig själv.

Jag är alltså egentligen ekonomistudent och fick helt plötsligt en dag för mig att jag skulle bli copywriter istället. Ha ha. Ha ha. Nu ska jag under sju veckor försöka visa att jag kan något, innan det är dags att gå tillbaka till plugget för sista året. Nåväl, hittills har jag mest lärt mig branschskvaller. Det är nämligen det både reklamare och studenter har gemensamt; de älskar skvaller. Det gör inte jag, inte än, eftersom jag inte vet vem någon är. Men så här mycket vet jag hittills:

- Resumé bråkar med Dagens Media om ett embargobrott i Cannes. Heja DM!
- Alla var jättefulla i Cannes. Ingen jag pratade med kom ihåg det kvällen efter. Claes de Faire skrev om mig utan att veta vem jag var. Martinez är egentligen ett skitställe, men eftersom alla andra går dit så måste man.
- Anna Serner är emot nepotism.

Ikväll har vi sommarfest på Byrån. I spöregn, of course. Hoppas att det blir kul och att någon kommer ihåg mig imorgon."



Idag skriver jag inlägg nummer 1000. Det är rätt många inlägg, det. Men jag tycker att sista raden i mitt första inlägg förklarar rätt bra varför jag har fortsatt. Nu vill jag bara tacka dig så hemskt mycket för att du läser. Det betyder allt för mig.



Det här inlägget illustreras av bilder man får upp om man söker på 1000 på insuggest. Det enda som inte har förändrats på de här tre åren är nog min kärlek till internet.