Ganska tröööööt.

Nu har vi jobbat i två dagar med Resumépitchen. Man börjar bli lite trött. Men vi har en idé som jag faktiskt eventuellt kan stå för. Den innehåller:

- Upp och ner-vända perspektiv
- En ny tjänst (trots att briefen sa att vi inte fick. Men vi måste).
- Sifferbeteckningen 2.0
- En mediaplan som skulle få varje medierådgivare att hata oss.
- 6 meningar strategi.
- En potentiell fjärdeplats i Månades Alternativa Media.

Dessutom har dagen innehållit en terapistund med Viggo Cavling framför rullande filmkamera där jag bland annat fick svara på frågor om min familj och uppväxt. Imorgon kl. 14.00 bestäms det om vi går vidare eller inte.

Spännande.

Nu tävlar jag.

Den här veckan är jag med och tävlar i Resumés tävling Reklamjakten. Från Garbergs är det jag, Sandra och David som är teamet. Vi har just varit på Berghs och fått en brief och presentation nr 1 är på onsdag. Det kan därför bli lite sparsamt med bloggande de närmsta dagarna. Men det hela kommer att sändas i Resumé-tv i TV8 i höst, så om ni inte tröttnar på att läsa mitt reklambabbel varje dag kan ni då även få se det på TV.

Jag vet inte riktigt hur mycket jag får skriva, men just nu känns det hela rätt ok. Förutom att det är fruktansvärt att stå och säga floskler framför en filmkamera. Det vore skönt att inte säga floskler, men det blir liksom bara så.

Orosmomentet just nu är (som vanligt) att uppdragsgivaren inte vill att vi ska ändra i produkten/tjänsten. Men vad betyder det egentligen? Det är ju liksom omöjligt att göra vettig reklam utan att påverka produkten/tjänsten, eftersom man inte gör reklam som man inte vill göra en varumärkesförflytting och varumärket är en så viktig del av erbjudandet. Och vill man dessutom göra interaktiv och användningsbar reklam så blir den ju någon slags produkt i sig. Så just nu handlar tankarna mest om det: Hur mycket kan man lägga till innan det blir för mycket?

Vi hörs snart igen.

Sorg.

I morse när jag satt på onsdagsmötet upptäckte jag att ett av mina örhängen var borta. Såhär såg det ut:



Jag är väldigt ledsen över det. Det är mina allra finaste örhängen och jag köpte dem i Berlin. Det här är ett longshot men: Är det någon som har sett liknande örhängen någonstans här i stan?

Du har. ett. nytt. meddelande.

Den här veckan verkar det som att vi pratar om budskap i reklamvärlden. Jonas har skrivit ett inlägg, liksom Mikael. Och det är ju ett av mina favoritämnen. Vilket sammanträffande!

Tidigare har jag ju skrivit att jag är helt emot reklambudskap. Jag tror att reklam ska innehålla samtalsämnen, inte uppmaningar. Men, som Jonas så klokt uttrycker det, ska reklambudskap inte förväxlas med reklam med ett budskap. För naturligtvis har all reklam ett budskap, om man likställer budskap med mening. Att jag som människa väljer att prata med någon om exempelvis örhängen eller sportfiske sänder ut ett budskap om mig. Att ett varumärke väljer att i sin kommunikation prata om skönhetsideal eller fallskärmshopp sänder ut ett budskap om det. Reklam utan reklambudskap är inte samma sak som någon slags planlöst idéande som kan sluta varsomhelst.

Problemet är att det blir så konstigt att ställa sig mitt på en fest och försöka inleda ett samtal genom att skrika Jag är intresserad av örhängen!. Och tyvärr är det detta många menar med reklambudskap. Och det fungerar inte. Visst, alla som fyller i en enkät på väg ut från festen kommer att kunna svara på den öppna frågan Vad är Nina intresserad av? Men frågan är om någon alls kommer att ha pratat med mig. Och har de inte det, då tror jag att det är läge att fundera ut ett annat sätt att kommunicera på.

Kom ihåg!

Nu gör jag värsta bloggfadäsen: Någonstans på någon sida jag besökte idag var det någon som skrev som ett tips till framtida planners som jag gillade. Och jag minns inte vem eller vad det var, så jag kan inte länka. Förlåt! Men tipset var i alla fall:

Spara på den reklam som var anledningen till att du valde det här yrket.

Det tyckte jag var ett mycket bra tips. Det är så lätt att HATA så mycket när man jobbar och ser all skit som görs. Men någonstans är det ju det som är bra som får en att stanna, annars kan man ju lika gärna byta jobb. Så. Det här är min inspirationsminneslåda.









Nu gjorde jag misstaget att gå in på norrlandsguld.nu två år senare och hittade det här. En halvallvarlig fejk-blogg av något som ska verka vara en vanlig kille. Det misstaget gjorde Coke Zero ungefär samtidigt som jag började fundera på att jobba med reklam. Usch var tråkigt. För två år sen fanns det en sida där med så mycket content att inte ens jag som jobbade med den hann gå igenom allt. Ibland går tiden onekligen baklänges.

Vad har ni i er låda?

Att göra idag

Göra ett ordmoln av min blogg med hjälp av tjänsten Wordle (via BetaAlfa):



Titta på regnet (uppehåll just nu)

Dessvärre ringa ComHem igen

Hitta en handduk någonstans på kontoret så att jag kan träna på lunchen

Titta på ett matbord jag har hittat på Blocket.

Någon gång (fast inte just nu) göra en lista på vad jag egentligen borde göra och börja med det.

Dagens presentskörd

David (eller Djoba som han numer vill kallas. Eller?) är en av mina bästa kollegor. Han har en fanatisk ordning på sitt skrivbord och är mycket sällan på gott humör. Vi har oftast precis samma reklamsmak.

Han tipsade mig om BICs nya mobiltelefon, kallad the anti-iPhone. Det är en mobil som är på det sättet BIC gör saker, precis som iPhone är en mobiltelefon på Apples vis. Jag har gilat BIC sen jag precis började lära mig om varumärken. Jag tyckte då (och tycker fortfarande) att det är något speciellt med ett varumärke som inte fastar på vad man gör utan hur man gör det. Precis som Apple, fast utan glam. Mobilen känns helt självklar. Och jag tror att det kommer att funka jättebra.

En annan mycket bra kollega jag har är Stefan. Han är en glad prick som gillar piggt färgade strupor och TED-talks som han brukar skicka till mig. Det är jag väldigt tacksam över eftersom jag sällan orkar titta igenom hela för att se vilka som är bra. Det här är bra. Det handlar om vad som kommer att hända med webben i framtiden. Men mest intressant tycker jag är det Kelly sätter fingret på när han säger att vi har en tendens att tro att webben i framtiden kommer att vara som nu fast bättre.

Jag tycker att det verkar gälla det mesta. Vi har förfärligt svårt att acceptera att saker i framtiden kommer att vara på ett helt annat sätt och följa helt andra regler än idag. Jag menar, det var väl ett och ett halvt sekel sen man upptäckte att man fattar beslut med känslor och inte med logiskt tänkande (killen med järnbalken i pannan, ni vet) och ändå är det fortfarande inte ok att motivera ett beslut med "Det kändes rätt". Oviljan att föreställa sig något verkligt nytt finns överallt. Jag är nästan lite mörkrädd för den. Det gäller webben och jag tror att det verkligen gäller reklam också.

(Sluta läs här om det är för nära semestern för icke-vetenskapliga påståenden om framtiden)

Framtidens reklam är inte mer riktade kampanjer mot nischade målgrupper. Det är inte att individanpassa reklamen. Det är inte reklam i mobilen. Och det är absolut inte mer elegant producerade kampanjsajter.

Det är något helt annat som vi inte ens kan föreställa oss nu. Men jag tror att det kan röra sig om:

Produkt/tjänste/affärsidéutveckling utifrån en idé om en personlighet.

Upphörandet av arbetsgrupper med olika roller och eventuellt reklambyråer som fenomen.

Företag som bara är varumärke och inte har några produkter eller tjänster.

En värld där företag betalar för allt och individen inte för någonting.

Till exempel. Fast antagligen något helt annat. Den som lever får se.

(Jag funderar på att göra en intervju med någon som jobbade med reklam innan internet fanns. Kanske till och med innan datorn fanns. Fasen vad sjukt.)

Irri.

Nu känner jag mig pigg nog att skriva något litet om min semester. Men eftersom jag har tillbringat nästan hela arbetsdagen hittills med att ringa ställen som Com Hem, Skatteverket och SvDs prenumerationsservice är jag så irriterad att jag inte vill. Istället undrar jag:

De där förbannade morgontidningarna ringer mig jämt med olika erbjudanden. När jag jobbar. När jag står i kön på ICA. När jag äter middag. När jag av olika anledningar inte vill prata med dem.

Och så kommer plötsligt inte tidningen på tre dagar. Jag ringer upp och får reda på att min prenumeration gick ut i fredags.

Snälla snälla tidningen, varför ringer ni inte då?

Och undring två: När jag då ringer upp konkurrenten (eftersom jag blev så sur) som har trakasserat mig veckligen i flera år, finns det plötsligt inget erbjudande alls. Ett helår för 2500 spänn. Tror de att jag är helt dum i huvet? INGEN betalar fullt pris för en morgontidningsprenumeration.

Alltså är det så att om någon själv vill bli kund får man sämre villkor än om man blir indragen av en säljare. Kanske ekonomiskt korrekt på marginalen. Men oj så irriterande. Morr.

Sådärja. Ett litet uppfriskande utbrott som nästan får mig att känna mig som en människa igen.

Tävling.

Goten har utlyst en tävling för att kora Sveriges bästa reklambyrå. Gå in och rösta!

Hej hej igen.

Nu är det dags att mjuka upp fingrarna lite. Sträcka på ryggen. Vicka på tårna.

Jag är tillbaka från semstern och är skygg som ett rådjur (inte villaområdes-sorten). Jag kan helt ärligt säga att jag inte har tänkt på något jobbrelaterat på 4 veckor. Se fram emot några korta inlägg när jag testar om bloggförmågan fortfarande finns kvar.