Berghs Live

Igår var jag på Berghs slututställning. Det var trångt, varmt, beckmörkt och härligt. Hela Berghs var ombyggt till en TV-studio med montrar runt omkring.

Jag tycker att det var bra jobb i år. Jag hann inte kolla på alla, men av dem jag hann se hade nästan alla en tydlig idé. Snyggt presenterad. Värdefull. Jag har ju redan skrivit om själva Berghs Live och om 100 wattar-gänget.

Några andra favoriter (tyvärr lite ont om bildmaterial än så länge, mer kommer väl upp snart på bloggen):

SPP
Gruppen har gjort ett kort för att få unga människor att börja pensionsspara. För varje köp man gör på kortet dras pengar från ens konto och sätts in på pensionskontot. Smart. Dock lite läbbigt i ljuset av Johan Ströms examensarbete från Beckmans, som visade hur mycket information kortföretag samlar om sina användare.

Telge Energi
En väldigt enkel och väldigt bra idé. Planningmässigt smart att man tar tag i ett oyttnyttjat beteende. Micke Dahlén hade varit stolt.

Telge Energi - Casefilm from Marcus Lindgren on Vimeo.

Picnicsittunderlagsgrejen.
Kommer tyvärr inte ihåg vad den heter, men det var en picnicbox för takeaway-mat som kunde vikas ut till ett sittunderlag. Skitbra och fint.

Kungsgatan 0 (Diligentia)
Årets bästa projektnamn. Gruppen har tagit fram olika affärsmodeller så att Diligentia kan differentiera sig genom att ta 0-hyror för sina kontor. Olika bra modeller, men intressant tankeexperiment som alla branscher borde ägna sig åt.

Sen blev jag vansinnigt nyfiken på varför Kanal 9-gruppen inte fick visa sitt jobb. Även om det här inte var planerat, är det alltid effektivt att ta bort något. Berghs variant av Whopper Freakout.

Utställningen pågår hela helgen för alla intresserade. GÅ DIT.

Nu är det fredag och sommarväder. Äntligen!

Min senaste krönika i Resumé

finns här!

Idag har jag:

Stått vid en whiteboard och ritat cirklar samt läst brandtal som handlar om träd.

Ätit lunch på Riche för första gången i mitt liv.

Döpt en produkt som paketerar pappersmassa (!)

Skrivit text till en kritask.

Skrivit rubrik till en utbudsannons.

Sett en ny bebis (Malins) (söt).

Blivit förfärad över ett avslöjande.

Idag ska jag:

Gå till Berghs och titta på slututställningen.

Äta middag med Emmeli och Carl-Fredrik på Den Gamle och Havet.

Dricka öl på Festeban.

Det var ungefär såhär jag trodde att livet i reklambranschen skulle vara. Konstigt att det aldrig är så. Utom idag, då.

Skivbolag. Gotta love 'em

Det här mailet damp ner i min inbox nyss.

Bäste [FIRST_NAME] [LAST_NAME]

Av säkerhetsskäl har Universal Publishing Production Music infört en begränsning på antal nedladdningar till 0 spår per dag för alla nedladdningskunder som har tillgång till http://www.unippm.se

Du har nyligen passerat denna begränsning och har därför blivit nekad åtkomst till vidare nedladdning. För att utöka din nedladdningslimit- vg kontakta oss på info@unippm.eu eller ring oss på 08-41041200.Vi ber om ursäkt för ev komplikationer detta kan ha orsakat.

Med vänliga hälsningar

Universal Publishing Production Music

NB: All vår musik repertoar debiteras per media enligt gällande prislista, inte per kompositör eller titel, vilket gör det enkelt för dig att budgetera din produktion med musiken som du använt.(Beställ senast uppdaterad prislista via info@unippm.eu)

Jag, first name last name, har alltså laddat ner 0 spår per dag från deras tjänst (där man kan köpa loss musik till reklamfilm etc) och därför får jag inte vara med längre. Okej, slipp då. Men om jag nu inte får använda er tjänst för att jag inte använder den får ni inte komma och klaga när jag laddar ner olagligt. Vi säger så, eller?

Snart kommer ni att kunna säga vad var det vi sa

På torsdag är det slututställning på Berghs. Snacka om att de har lyckats bräda alla andra när det gäller PR. Man kan gilla eller inte gilla Berghs Live, men man kan i alla fall inte missa det.

Arbetsgruppen har, som sig bör, skrivit ett manifest.

"Vi kommunikatörer är överens om väldigt många saker. Till exempel att det hänt en hel del med vår värld de senaste åren. Ett nytt medielandskap gör att vi håller på att förlora en massa saker vi tycker om. Det första är kontrollen. För visst är vi alla överens om att konsumenten har mer makt än någonsin. T.om. större makt än vad vi själva har.

En annan sak vi förlorat är våra vanor och mönster. De kommunikationsmodeller vi så länge förlitat oss till fungerar inte längre. De medier vi behärskade är plötsligt hotade och ifrågasatta. Vi kan inte göra som vi alltid har gjort. Vi är överens om att lågkonjunkturen är smärtsam och att vi inte längre har chansen att ta några kreativa
risker. Men framförallt har vi förlorat vår trygghet. Och det sprider förvirring och rädsla. Vi är överens om att allt är “svårare nu”.

Men.

Vad har vi egentligen vunnit?

På den frågan har vi inga och tusen svar. Det är det som Berghs Live handlar om. Vi har vunnit en helt ny värld av mediekanaler. Vi har vunnit oändliga möjligheter att engagera konsumenter. Att prata med dem och få ett svar. Vi har faktiskt vunnit en helt ny konsument som är smartare och mer påläst än någonsin.

Allt det har vi vunnit. men det är bara en bråkdel av det. På Berghs Live försöker vi hitta så många av dessa bråkdelar vi bara kan. Nya möjligheter, nya vägar och nya utmaningar.

Under Berghs Live struntar vi i det vi har att förlora. Vi lägger problemen åt sidan och koncentrerar oss på lösningarna, med den återkommande frågan “Vad har vi vunnit?”. Och kanske kan vi tillsammans komma överens om nya och bättre saker.

För det är vad Berghs handlar om. Möjligheter."

Jag blir fan gråtfärdig och älskar Berghs mer än vad som är sunt för någon som inte har gått där. Och jag blir AVUNDSJUK. Så fruktansvärt avundsjuk för att de där fantastiska människorna har hittat varandra redan nu. De kommer att få skit och elaka kommentarer och få se sina stora idéer nedsablade av människor som tycker att det är "skönt att äntligen få se en riktig hederlig reklamidé igen." (OBS citat från välrenommerad kreatör jag träffade här om dagen.) Men det kommer inte att göra något för de vet att de har rätt.

Lycka till med monterbyggandet gänget, så ses vi på torsdag!

Södra i Milano.

Som vissa av er vet var vi i Milano för ett par veckor sedan och lanserade Södras pappersstol Parupu. Så här gick det.


Stolen var inte riktigt färdig.




CKR fixade i montern (jag viker pressmappar i bakgrunden. Som ett riktigt desigproffs.)


Vi träffade några holländare på gatan.


David Trubridge var nöjd.


Jag tror verkligen att det här kommer att göra susen för Södra och för skogsindustrin i stort. Vad tror du?

Mer reklam. Reklam reklam.

NetOnNets Lagershopar jobbar sedan något år tillbaka med konceptet Lite sämre lägen, mycket bättre priser. Det handlar helt enkelt om att de jobbar efter en annan logik än konkurrenterna. De har inte med säljare, showrooms och tillfälliga reor. Istället har de stabilt låga priser. Mycket sympatiskt, tycker jag. Men hur som helst, insikten från förra kampanjen var att många inte fattade att NetOnNet faktiskt har Lagershopar. Men när folk väl hittar dit funkar det väldigt bra. Uppdraget är således att en gång för alla etablera att Lagershoparna finns. Men att de finns en bit bort för att priserna ska kunna vara riktigt låga.

Enligt devisen 1. Gör något 2. Gör något användbart har vi därför spelat in GPS-röster som man gratis kan hämta från netonnet.se och ladda in i sin GPS. På så vis blir det roligare att köra till NONs Lagershopar. Dessutom funkar ju rösterna som vilken GPS som helst, så alla resor blir NON-brandade. Att NON gärna säljer GPS-er skadar ju inte heller.

Vi har testkört med GPS-rösterna till Lagershoparna. Såhär låter det:

Backyard Babies


Backlängesprataren August Bendz


Lill-Babs


Vi har gjort reklamfilm också.







Kalle Breitholz på Mister Krister har regisserat.

Jag älskar det. Såklart. Pip iväg och ladda ner rösterna nu.

Dagens inspiration

Oscarmagnuson.se Snygga glasögon, men framförallt intressant varumärkesbyggande.

En larvapas bekännelser

Den här helgen har det hänt två jobbiga saker. Den första var att jag städade min balkong i fredags och tappade två små plankor. Från femte våningen. På Nytorget. Med nyöppnade caféet Gildas med en mycket solig uteservering rakt nedanför. Ridå.

Som tur är finns ett litet litet tak ovanför Gildas. Där studsade plankorna glatt omkring, innan den ena dök ner på trottoaren mitt emellan lattepappor, barnvagnar och schäfrar. (ingen slog sig, tack och lov). Den andra landande liksom på takkanten. Där ligger den fortfarande och balanserar, eftersom jag är en larvapa.

Det andra var att jag låste in mina nycklar i tvättstugan. För normala människor är det inget stort problem. För en larvapa är det ett jättebekymmer som slutar med att man skickar in sin sambo till grannarna för att låna en nyckel och hämta de inlåsta.

Saken är nämligen denna: Jag kan kliva upp på en scen inför 300 personer och prata om reklam i lågkonjunktur. Jag kan blogga varje dag med 9 000 läsare som innefattar såväl min mamma som några av de människor jag yrkesmässigt respekterar mest i hela världen. Jag kan på kamikaze-manér skriva krönikor i Resumé som jag vet kommer att bli söndersågade innan jag ens har tryckt på send-knappen. Men jag kan inte ringa på hos grannen och be att få plocka in plankan genom deras köksfönster.

Kalles villkor för att gå in och låna grannarnas nycklar till tvättstugan var att han skulle få kalla mig larvapa resten av livet. Det får han så gärna. Bara jag slipper erkänna för grannarna att jag är en jäkla klantskalle.

Sjukdomsinsikten är klar, således. Vad är boten?

Webwill

Min vän Lisa Granberg går ut från Beckmans nu och har slitit i många månader med ett av de bästa examensprojekt jag någonsin har hört talas om. Nu är det klart, och precis som alla bra idéer har den redan fått fötter. Här är casefilmen också.

Webwill from Lisa Granberg on Vimeo.

Nyheter!

Jag är rätt bra på att skriva blogginlägg. Men jag är extremt dålig på att ta hand om bloggen på andra sätt. Pyssla om den, passa upp den och fixa till den. Men nu finns det några nyheter i högerspalten. Högst upp kan du se mina Twitteruppdateringar. Det ger dig en bild av exakt hur dålig jag är på att utnyttja detta moderna medium.

Bland länkarna finns nu också (alldeles för sent, jag vet, jag har följt er i evigheter) Philip Ahlqwists Look Elsewhere, Johan Loman, Olle Nordells Några Rader och Tidningen Varför. De är några av de viktigaste anledningarna till att besöka internet över huvud taget.

Några idéer

Vi gör en kampanj för Svenska Spel som handlar om att de kan hjälpa en att hålla koll på tiden när man spelar hos dem. På svenskaspel.se finns det redan ett gäng verktyg som hjälper till med det. För att göra tidskollen lite mer rörlig har vi tagit fram Spelklockan som finns som mobilapp och widget.





Fina va? Här kan man ladda ner dem. Framförallt mobilappen använder jag riktigt mycket. Mest för att min gubbtelefon inte har någon äggklocka. Här är en banner som går på svenskaspel.se. Den rör sig och pekar på sajtens klocka i högra hörnet. Tyvärr är jag för oteknisk för att publicera den så.



Vi har gjort en film också.



Print och utomhus kommer snart.

Några åsikter?

Dagens fråga

Är det någon som kan förklara det här: När man tittar på amerikanska filmer och serier framstår självupptagna och neurotiska människor med oändlig ordsvada som charmiga.





Men när man hör samma diskussion mellan två brudar på bussen vill man bara strypa dem.

Hoppas att det blir kul och att någon kommer ihåg mig imorgon.

För ungefär tre år sedan praktiserade en 22-åring på en reklambyrå. Det var sommar, äckligt varmt och 22-åringen trodde att hon ville bli copywriter. Oskolad och oerfaren fanns det inte så mycket att göra på reklambyrån i semestertider. Så 22-åringen skrev ett blogginlägg.

"Idag är min nionde dag på Den Stora Reklambyrån. Folk vet vem jag är. Killen mittemot mig (och tre andra!!) är nyare än jag. Så nu borde väl kreativiteten flöda? Jag sitter vid datorn och mördar hjärnceller när jag försöker hjälpa Filip med en copygrej. Börjar ifrågasätta mig själv.

Jag är alltså egentligen ekonomistudent och fick helt plötsligt en dag för mig att jag skulle bli copywriter istället. Ha ha. Ha ha. Nu ska jag under sju veckor försöka visa att jag kan något, innan det är dags att gå tillbaka till plugget för sista året. Nåväl, hittills har jag mest lärt mig branschskvaller. Det är nämligen det både reklamare och studenter har gemensamt; de älskar skvaller. Det gör inte jag, inte än, eftersom jag inte vet vem någon är. Men så här mycket vet jag hittills:

- Resumé bråkar med Dagens Media om ett embargobrott i Cannes. Heja DM!
- Alla var jättefulla i Cannes. Ingen jag pratade med kom ihåg det kvällen efter. Claes de Faire skrev om mig utan att veta vem jag var. Martinez är egentligen ett skitställe, men eftersom alla andra går dit så måste man.
- Anna Serner är emot nepotism.

Ikväll har vi sommarfest på Byrån. I spöregn, of course. Hoppas att det blir kul och att någon kommer ihåg mig imorgon."



Idag skriver jag inlägg nummer 1000. Det är rätt många inlägg, det. Men jag tycker att sista raden i mitt första inlägg förklarar rätt bra varför jag har fortsatt. Nu vill jag bara tacka dig så hemskt mycket för att du läser. Det betyder allt för mig.



Det här inlägget illustreras av bilder man får upp om man söker på 1000 på insuggest. Det enda som inte har förändrats på de här tre åren är nog min kärlek till internet.

God morgon.

Jag har blivit inbjuden för att skriva ett debattinlägg på Bloggen om Effekt. Här kan man läsa det. Eftersom Johan Östlund och Mats Rönne har satt igång diskussionen på ett mycket intressant sätt är det bara att fortsätta. Vad tycker du?

ps. Ibland blir jag väldigt trött på att jobba på byrå. Men så händer det något. Som i morse när det här mötte mig på skrivbordet. Och då tänker jag att det är ju värt det, i alla fall.

Ett tillägg

Nu har jag varit på Stockholm Media Week i ungefär 10 minuter. Jag fick stå på en scen med Micke Storåkers, Jocke Jonasson med flera och känna mig väldigt ung, oerfaren och en aning malplacé. Men oj vad välordnat allting var. Claes de Faire gjorde mycket bra ifrån sig som diskussionsledare. Folk svarade klokt. Vi hade såna där osynliga mickar och blev ompysslade av vänliga människor. Jag fick lite ångest och förstod varför kunderna så ofta litar mer på sina mediebyråer än på oss förvirrade reklamtyper.

Dessutom är ju jag typen som kommer på alla smarta saker en kvart efter att jag borde ha sagt dem. (Det är därför jag har den här bloggen. För att kunna komma tillbaka en halvtimme senare och ta tillbaka initiativet.) Så även nu. Därför kommer här en liten kommentar riktad till Claes och publiken på Media Week:

När jag sa att jag har fel eftersom jag inte tycker som alla andra menade jag såhär: Reklam är masskommunikation. Som konsult är det min uppgift att göra saker som folk gillar. Om min smak är annorlunda ska jag strunta i min smak och göra det som andra vill ha. För vad jag tycker personligen är alltid underordnat vad som funkar för kunden. Alltså: Om folk gillar lökig göteborgshumor, ska inte jag sätta käppar i hjulet. Däremot står jag fast vid att ingen vet vad det där var reklam för. Och det är ett större problem.

Ikväll ska jag till byrån med den långa förkortningen på torsdagsöl. Vi kanske ses där.

Okreddigt, helt utan ironi och helt enkelt så jävla bra.

Adliterate gjorde det.

Nu är det på gång.

Berghsgänget som har tagit ansvar för 100 wattarens upprustning har kommit igång på allvar nu. Idag har Bloggen om effekt premiär. Där ska åsikter från alla håll och kanter samlas in. Hoppas att det faktiskt blir lite debatt också. Diskussionen om reklameffekt är sorgligt eftersatt. Ibland hör jag folk säga att det är så svårt att mäta effekt och att det inte finns några tillförlitliga metoder och att därför kan vi lika gärna strunta i det. Men om vi la ens en bråkdel av den tid och möda vi lägger på tävlingsinskick, casefilmer, juryarbete, skoltävlingar, stipendieansökningar och fester i kreativitetens namn på att konstruktivt diskutera effekt, skulle det inte vara något problem. Äntligen har många (förutom Berghsgruppen förtjänar Johan, Dan, Jan, Eva, Magdalena, Niklas och Magnus varsin stor kram eller minst en öl, beroende på hur man är lagd) insett det.

Bra start på en bra vecka, hoppas jag.

Hur svårt kan det vara?

I onsdags skrev Niklas Rådström en intressant artikel i DN, Konsten som gåva. (Som vanligt finns den inte på nätet. Vad är grejen med det?) Den handlade om hur konsten och marknadsekonomin inte går ihop, och om hur det förvirrar hela diskussionen kring upphovsrätt. Jag förstår inte riktigt varför Rådström ger sig ut på en teoretisk diskussion kring gåvoekonomin, för det tycker jag inte riktigt har med saken att göra. Däremot är det solklart att hela Pirate Bay-domen, Kulturutredningen etc etc dras med ett stort problem: Man försöker applicera marknadsekonomiska lagar på något som inte följer de lagarna.

Om musik och film följde marknadsekonomiska lagar skulle inte fildelning vara något problem. Allteftersom fler laddade ner gratis skulle producenterna upptäcka att de inte tjänade några pengar på sina verk, och de skulle de sluta producera. Marknaden skulle hamna i en ojämvikt där efterfrågan översteg produktionen, och alla skulle bli tvungna att betala för att få de verk de ville ha. Men så är det ju inte. Trots att intäkterna stryps fortsätter produktionen och marknaden når en jämvikt i en gratisekonomi där både utbud och efterfrågan är oändlig. Motiven för att producera är inte ekonomiska, och då behöver inte belöningen vara det.

Konst och kultur har aldrig följt marknadsekonomiska teorier. Dess värde kan inte mätas i ekonomiska termer, och det förvirrar något enormt, trots att det borde vara en självklarhet. Och så länge man inte vill inse det, kommer man aldrig kunna lösa de väldigt påtagliga ekonomiska problem som underhållningsbranschen dras med just nu.

Emma Stenströmskurs 807, Kultur och Företagande,som fanns på min Handelstid, borde vara obligatorisk A-kurs på alla ekonomi- och juridikutbildningar. Det behöver inte vara svårare än så.