Häromdagen kom filmen Wassup 2008. Den blev en megahit.
Resumé skrev om det såklart. Med vinkeln "Reklamkuppen Budweiser inte kan stoppa". Nu framgår det inte riktigt i artikeln om Budweiser verkligen vill stoppa filmen, eller om det är något Resumés reporter tror att de vill. Vi känner igen resonemanget från världshistoriens kanske första riktiga megaviral, Diet Coke and Methos.
(vet inte vilken som var originalet, de har miljontals viewings allihop!)
Där var det Coca Cola som var i farten och ville ha bort filmerna.
Jag har bara en stilla undring: Varför skulle man vilja det? Ge mig en enda anledning till att det skulle vara dåligt för Budweiser att deras åtta år gamla reklam kommer i luften igen? Wassup var en succé. Nu blir det det igen. Helt gratis. Det ultimata beviset på att reklamen har slutat vara reklam och blivit populärkultur som människor vill ta del av. Dessutom: Man kan ju tänka sig att de som gillar Budweisers faktiskt gillar Obama också. Och då blir det ännu bättre. Som en slags oväntad sponsringsaktivitet.
Men huvudfrågan är ju egentligen en annan: Varför har vissa företag fått för sig att de kan (och vill) kontrollera hur deras varumärke uppfattas? Såna försök är ju dömda att misslyckas. Häng på istället! Billigare, roligare, effektivare. Vad mer kan man önska sig av en varumärkesstrategi?
Friday, October 31, 2008
Thursday, October 30, 2008
Debatten som aldrig tar slut: Del 4
Jag får en ny replik på mitt inlägg i effektivitetsdebatten av frilansaren Love Bing. På ett sätt är det spännande att min kommentar, som handlade om 100-wattaren, får folk att tänka till kring affärslivet i stort. Det hänger ju ihop, naturligtvis, även om jag gärna hade sett att vi också fortsatte diskutera grundfrågan: Hur ska vi tävla i effektiv reklam?
Men, vid sidan av det känner jag mig ju naturligtvis manad att bemöta Loves inlägg. Problemet är att jag har lite svårt att hitta någon motsättning. Det är ingen kontroversiell åsikt att affärer och alla dess beståndsdelar handlar om förmodanden. Jag tror inte att någon tror annorlunda, även om Love anser att han måste förklara både för mig (som har missuppfattat allt) och för sina kunder (som uppenbarligen heller inte har någon aning om vad affärer går ut på). På förhand vet vi inte vad som kommer att hända. Däremot tror jag att hela mänsklighetens framgång beror på att vi, till skillnad från andra djur, kognitivt kan sätta ihop orsak och verkan och därmed lära oss av våra handlingar. Och baserat på det skapar vi nya förmodanden om framtiden. Det handlar inte om antingen eller; det handlar om att bli lite bättre hela tiden.
När det gäller företag kan man i efterhand se hur det ekonomiska resultatet förändras över tid. Det kan man kan använda för att lära sig att göra bättre nästa gång. Jag är övertygad om att man visst kan mäta resultat och hänföra det till reklamen. Jag är också övertygad om att det kommer ge oss mer styrka, frihet och ett roligare jobb, enligt logiken resultat --> förtroende --> frihet. Men jag vill tro lite mindre och veta lite mer, så imorgon ska jag äta lunch med forskaren Niklas Persson, som skriver sin avhandling om varumärken och resultat på sista raden. Jag återkommer om vad jag lärde mig!
Nu kommer min allra bästa Jenny hit alldeles strax. Hon är och hälsar på från Malmö, dit hon drog i höstas och lämnade Garbergs i sticket. Det ska bli väldigt, väldigt roligt!
Men, vid sidan av det känner jag mig ju naturligtvis manad att bemöta Loves inlägg. Problemet är att jag har lite svårt att hitta någon motsättning. Det är ingen kontroversiell åsikt att affärer och alla dess beståndsdelar handlar om förmodanden. Jag tror inte att någon tror annorlunda, även om Love anser att han måste förklara både för mig (som har missuppfattat allt) och för sina kunder (som uppenbarligen heller inte har någon aning om vad affärer går ut på). På förhand vet vi inte vad som kommer att hända. Däremot tror jag att hela mänsklighetens framgång beror på att vi, till skillnad från andra djur, kognitivt kan sätta ihop orsak och verkan och därmed lära oss av våra handlingar. Och baserat på det skapar vi nya förmodanden om framtiden. Det handlar inte om antingen eller; det handlar om att bli lite bättre hela tiden.
När det gäller företag kan man i efterhand se hur det ekonomiska resultatet förändras över tid. Det kan man kan använda för att lära sig att göra bättre nästa gång. Jag är övertygad om att man visst kan mäta resultat och hänföra det till reklamen. Jag är också övertygad om att det kommer ge oss mer styrka, frihet och ett roligare jobb, enligt logiken resultat --> förtroende --> frihet. Men jag vill tro lite mindre och veta lite mer, så imorgon ska jag äta lunch med forskaren Niklas Persson, som skriver sin avhandling om varumärken och resultat på sista raden. Jag återkommer om vad jag lärde mig!
Nu kommer min allra bästa Jenny hit alldeles strax. Hon är och hälsar på från Malmö, dit hon drog i höstas och lämnade Garbergs i sticket. Det ska bli väldigt, väldigt roligt!
Lite sämre lägen, mycket bättre VD
Anders Halvarsson är VD på NetonNet som är en riktig favoritkund på Garbergs. Idag uttalade sig Anders om vår senaste kampanj i Resumé. Läs det här:
"Som en av de yngre aktörerna med ett eget erbjudande är det viktigt att differentiera sig också i sin kommunikation, enligt Anders Halvarsson:
-Jag tycker att det är logiskt och självklart. Vi har ett differentierande sätt att jobba jämfört med våra konkurrenter, då vore det konstigt om kommunikationen inte visade det.
Han håller inte med om att det skulle vara ett speciellt modigt reklamval.
- Alla pratar om differentiering, men så fort någon gör något som detta snackas det om att det är modigt. Det är inte modigt, men att inte göra det vore fegt. Däremot krävs det mod för att skapa en affärsplattform som avviker."
(Ur Resumé nr 44, 30 oktober 2008. Artikeln är skriven av Per Torberger.)
Det var det klokaste och mest precisa jag har hört på länge. Heja Anders!
"Som en av de yngre aktörerna med ett eget erbjudande är det viktigt att differentiera sig också i sin kommunikation, enligt Anders Halvarsson:
-Jag tycker att det är logiskt och självklart. Vi har ett differentierande sätt att jobba jämfört med våra konkurrenter, då vore det konstigt om kommunikationen inte visade det.
Han håller inte med om att det skulle vara ett speciellt modigt reklamval.
- Alla pratar om differentiering, men så fort någon gör något som detta snackas det om att det är modigt. Det är inte modigt, men att inte göra det vore fegt. Däremot krävs det mod för att skapa en affärsplattform som avviker."
(Ur Resumé nr 44, 30 oktober 2008. Artikeln är skriven av Per Torberger.)
Det var det klokaste och mest precisa jag har hört på länge. Heja Anders!
Tuesday, October 28, 2008
Svar till en mycket arg person.
Ni vet hur det är i mardrömmar när man försöker göra något men det går inte för hela världen känns som sirap? Så har jag det idag. Jag har läst mail. Svarat på mail. Läst artikel. Mailat artikel. Läst den här fantastiska artikeln hos Dagens Media Och så vidare. Utan att få egentligen något uträttat.
Jag tänkte egentligen inte göra det här. Men äsch. Det är ju roligt att debattera. På de här punkterna tycker jag att Peter Westerståhl är ute och cyklar:
- Jag har aldrig sagt att det inte finns lönsamhetsmått (jag är faktiskt civilekonom. Jag var BEGRAVD i lönsamhetsmått i fyra år.) Däremot har jag sagt att vi borde använda dem och utveckla nya där det behövs.
- Jag har inte heller sagt att vi inte ska använda mellanmått. Däremot att de är just mellanmått och därför ska behandlas som sådana. Vi skickar inte in våra skisser till Guldägget heller.
- Jag har visst en modell för hur jag tänker och jag refererar tydligt till den i min artikel. Vilket är mer än man kan säga om Peter.
- Peter menar att resultatmått inte fungerar "när man undrar hur kommunikationen fungerat" (?) eller för "kommunikation som har som syfte att bygga varumärken". Det var mycket konstigt. Det finns ju inget egenvärde i att bygga varumärken om det inte genererar lönsamhet (genom exempelvis minskad priskänslighet) på sikt. Men jag ska inte vara elak i onödan. Jag tror att Peter uppfattade det som att jag menade kortsiktig försäljning, när jag sa resultat. Men det menade jag alltså inte.
- I stycket om att människor själva ska bedöma i ekonomiska termer hur de har blivit påverkade av kommunikationen fattar jag inte alls vad Peter menar. Det har jag väl aldrig varit ens i närheten av att säga?
- Naturligtvis har varken jag eller någon annan på Garbergs svaret på exakt hur en sån här mätning skulle gå till. Men det betyder inte att man inte ska diskutera saken eller ha en åsikt. Hur i hela friden skulle världen se ut om man inte fick belysa ett problem innan man hade lösningen? Ska man låtsas att HIV inte finns bara för att man inte kan bota det? Eller ska man säga: Kolla, han är jättesjuk, ska vi försöka hjälpas åt att rädda honom? Det här var ett sånt, om än inte lika viktigt, rop på hjälp.
Hej så länge!
Jag tänkte egentligen inte göra det här. Men äsch. Det är ju roligt att debattera. På de här punkterna tycker jag att Peter Westerståhl är ute och cyklar:
- Jag har aldrig sagt att det inte finns lönsamhetsmått (jag är faktiskt civilekonom. Jag var BEGRAVD i lönsamhetsmått i fyra år.) Däremot har jag sagt att vi borde använda dem och utveckla nya där det behövs.
- Jag har inte heller sagt att vi inte ska använda mellanmått. Däremot att de är just mellanmått och därför ska behandlas som sådana. Vi skickar inte in våra skisser till Guldägget heller.
- Jag har visst en modell för hur jag tänker och jag refererar tydligt till den i min artikel. Vilket är mer än man kan säga om Peter.
- Peter menar att resultatmått inte fungerar "när man undrar hur kommunikationen fungerat" (?) eller för "kommunikation som har som syfte att bygga varumärken". Det var mycket konstigt. Det finns ju inget egenvärde i att bygga varumärken om det inte genererar lönsamhet (genom exempelvis minskad priskänslighet) på sikt. Men jag ska inte vara elak i onödan. Jag tror att Peter uppfattade det som att jag menade kortsiktig försäljning, när jag sa resultat. Men det menade jag alltså inte.
- I stycket om att människor själva ska bedöma i ekonomiska termer hur de har blivit påverkade av kommunikationen fattar jag inte alls vad Peter menar. Det har jag väl aldrig varit ens i närheten av att säga?
- Naturligtvis har varken jag eller någon annan på Garbergs svaret på exakt hur en sån här mätning skulle gå till. Men det betyder inte att man inte ska diskutera saken eller ha en åsikt. Hur i hela friden skulle världen se ut om man inte fick belysa ett problem innan man hade lösningen? Ska man låtsas att HIV inte finns bara för att man inte kan bota det? Eller ska man säga: Kolla, han är jättesjuk, ska vi försöka hjälpas åt att rädda honom? Det här var ett sånt, om än inte lika viktigt, rop på hjälp.
Hej så länge!
Monday, October 27, 2008
Mera mätningar.
Jag får svar på mina åsikter om reklammätningar av Peter Westerståhl i Resumé. Peter säger att lönsamhet inte är ett reklammått. Däremot är kännedom, attityd och kunskap det.
Ja, det var precis det jag sa. Och det är det som är problemet. Idag mäter vi inte reklam med ekonomiska mått. Men jag tycker att vi ska göra det i framtiden. Och jag tycker faktiskt att Peter inte producerar ett enda argument för varför vi ska hålla kvar vid den befintliga modellen, utom att det är så vi gör idag.
Så länge vi som jobbar med reklam inte vågar/vill mäta vårt jobb i kronor och ören kommer vi aldrig att bli riktiga konsulter med riktigt inflytande. Managementkonsulter kommer med rekommendationer och sätter en prislapp på vad det skulle göra för företaget. Det är naturligtvis en uppskattning, precis som det ekonomiska resultatet av en kommunikationsinsats skulle vara en uppskattning. Men det finns ingenting som säger att inte vi skulle kunna uppskatta lika bra eller dåligt som någon annan. Som det är nu mäter alla andra i pengar och vi mäter i tyckande. Helt snurrigt, tycker jag.
Dagens Media publicerar också en debattartikel som jag har skrivit själv där jag förklarar lite djupare hur jag tänker. Jag hoppas att vi kan få igång en riktig diskussion, för det behövs. Däremot märkte jag att det låter lite som att jag kritiserar orförandena i juryn personligen. Det var inte meningen; de använder ju bara de begrepp som är vedertagna i branschen och det är inte deras fel. Det är vedertagenheten jag vänder mig mot.
Och så vill jag förtydliga en sak till (jag älskar att jag har en egen blogg i såna här sammanhang!): Jag menar inte att man ska avskaffa alla attitydsmått, erinransmått och liknande i alla sammanhang alltid. Jag menar att de bör vara interna styrmedel medan det vi tävlar med, och det vi bedömer slutresultatet med, är den ekonomiska effekten.
Så, om du tycker något är debatten nu fri!
Att lägga i bloggrollen.
Just nu jobbar jag med en grej som innebär att jag måste titta på en massa intressanta klipp med en massa begåvade människor. Jag måste också läsa diverse spännande artiklar och bloggar. Inte så tråkigt. Det var i den här processen jag hittade Johan Lomans blogg. Johan lyckas med allt det som jag själv försöker göra, men oftast tappar bort mig i svammel på vägen. Det är tätt. Och smart. Och bra.
Friday, October 24, 2008
Konversationer mellan hårt arbetande reklambyråkollegor
Den 2008-09-08 16.09, skrev "David Orlic" :
Ett får?
Den 2008-09-08 16.12, skrev "Nina Åkestam":
Vad är det för nåt då? Ursäkta mina dåliga zoologiska kunskaper.
Den 2008-09-08 16.15, skrev "David Orlic":
Ett får.
Den 2008-09-08 16.15, skrev "Nina Åkestam":
Är inte ett lamm ett litet får?
Den 2008-09-08 16.16, skrev "David Orlic":
Ett litet ja.
Den 2008-09-08 16.17, skrev "Nina Åkestam":
Och är det inte ett sådant som medverkar i filmen?
Den 2008-09-08 16.18, skrev "David Orlic":
Ursäkta mina dåliga zoologiska kunskaper. Du har rätt. Det är ett vuxet
lamm.
Den 2008-09-08 16.19, skrev "Nina Åkestam":
Jag har alltid haft svårt att göra skillnad på barn och vuxna.
Den 2008-09-08 16.19, skrev "David Orlic":
Sant, sant.
(Det som var tillräckligt viktigt för att resultera i ett intensivt mailande mellan borden som står 5 meter ifrån varandra var det här.)
Den konversationen kanske bara toppas av:
Från: Cilla Beckeström
Datum: måndag, 2008 september 29 13.51
Till: Mattias Dahlqvist, David Orlic, Nina Åkestam
Ämne: Minigris
Jag har lokaliserat en minigrisbebis som är 3 månader, och dessutom halvtam.
Den är 22 cm hög, 43 cm lång och väger ca 3 kg.
Med andra ord är den inte lika liten som bilden vi såg, men kanske ändå
tillräckligt liten?
Minigrisen finns i Tierp, ca 17 mil härifrån.
Om det nu blir aktuellt med XXX så får vi ( jag ) väl hitta på
någon smart lösning.
Nyfödda vilda griskultingar är tyvärr inte något alternativ för dom är
tydligen helt sjövilda och livrädda.
(Ja, jag håller på och rensar min mailbox. Det slår planlöst Youtubande vilken fredageftermiddag som helst. Lika kul, men det ser ut som att man jobbar.)
Trevlig helg!
Ett får?
Den 2008-09-08 16.12, skrev "Nina Åkestam"
Vad är det för nåt då? Ursäkta mina dåliga zoologiska kunskaper.
Den 2008-09-08 16.15, skrev "David Orlic"
Ett får.
Den 2008-09-08 16.15, skrev "Nina Åkestam"
Är inte ett lamm ett litet får?
Den 2008-09-08 16.16, skrev "David Orlic"
Ett litet ja.
Den 2008-09-08 16.17, skrev "Nina Åkestam"
Och är det inte ett sådant som medverkar i filmen?
Den 2008-09-08 16.18, skrev "David Orlic"
Ursäkta mina dåliga zoologiska kunskaper. Du har rätt. Det är ett vuxet
lamm.
Den 2008-09-08 16.19, skrev "Nina Åkestam"
Jag har alltid haft svårt att göra skillnad på barn och vuxna.
Den 2008-09-08 16.19, skrev "David Orlic"
Sant, sant.
(Det som var tillräckligt viktigt för att resultera i ett intensivt mailande mellan borden som står 5 meter ifrån varandra var det här.)
Den konversationen kanske bara toppas av:
Från: Cilla Beckeström
Datum: måndag, 2008 september 29 13.51
Till: Mattias Dahlqvist, David Orlic, Nina Åkestam
Ämne: Minigris
Jag har lokaliserat en minigrisbebis som är 3 månader, och dessutom halvtam.
Den är 22 cm hög, 43 cm lång och väger ca 3 kg.
Med andra ord är den inte lika liten som bilden vi såg, men kanske ändå
tillräckligt liten?
Minigrisen finns i Tierp, ca 17 mil härifrån.
Om det nu blir aktuellt med XXX så får vi ( jag ) väl hitta på
någon smart lösning.
Nyfödda vilda griskultingar är tyvärr inte något alternativ för dom är
tydligen helt sjövilda och livrädda.
(Ja, jag håller på och rensar min mailbox. Det slår planlöst Youtubande vilken fredageftermiddag som helst. Lika kul, men det ser ut som att man jobbar.)
Trevlig helg!
Vad i hela friden?
Youtube ska komma till Sverige. Alltså, Youtube finns naturligtvis redan i Sverige. Det är den näst största sajten i Sverige. Men för att berätta att Sveriges näst största sajt nu finns med en .se-adress har Google (Youtubes ägare) gjort en video och lagt upp den på Youtube. Den är... underlig.
Det är underligt att man ska behöva förklara för någon vad Youtube är i en film som visas på Youtube. Om man ser filmen vet man ju redan. Eller? Dessutom kan man ju undra en aning över själva filmidén. Vi ska lansera en häftig grej i Sverige. För det använder vi den kreativa lösningen...(trumvirvel)...kändisar!(fanfar) Och som kändisar använder vi...(trumvirvel)...Mona Salin! (fanfar) PM Nilsson! (fanfar) Ulf Ekberg i Ace of Base!!! (fanfar i tonartshöjning)
Se filmen själv och skratta förbluffat ända fram till lunch.
(via Prankmonkey)
Det är underligt att man ska behöva förklara för någon vad Youtube är i en film som visas på Youtube. Om man ser filmen vet man ju redan. Eller? Dessutom kan man ju undra en aning över själva filmidén. Vi ska lansera en häftig grej i Sverige. För det använder vi den kreativa lösningen...(trumvirvel)...kändisar!(fanfar) Och som kändisar använder vi...(trumvirvel)...Mona Salin! (fanfar) PM Nilsson! (fanfar) Ulf Ekberg i Ace of Base!!! (fanfar i tonartshöjning)
Se filmen själv och skratta förbluffat ända fram till lunch.
(via Prankmonkey)
Thursday, October 23, 2008
Dagens petitess
Per Torberger: jag gillar dig och tycker att du är en smart och välformulerad journalist. MEN. I artikeln som är en liten uppföljning till mitt förra inlägg skriver du två gånger att jag säger "du" som i "du måste bestämma ett tidsperspektiv". Som den språkfascist och besserwisser jag är måste jag å det bestämdaste säga att jag inte uttryckte mig så. Jag sa MAN. Lika svävande, men med en aning mindre svengelska. Jag för ett privat krig mot det uttrycket i flera år, till synes helt utan framgång. Det här får bli ett sista rop på hjälp innan jag ger upp.
Förutom det har jag flera saker att vara glad över. Idag såg jag ett väldigt sött pensionärspar som gick och höll varandra i handen på trottoaren. Det är bland det finaste jag vet. Och igår fick jag en fin komplimang. En person som just hade fått priset Sveriges Bästa Marknadschef kom fram till mig på Berns. Han sa helt kort att han hade läst en artikel av mig i Magasin Åre som han tyckte var bra. Sen sa han att han brukade läsa min blogg och verkligen gillade den. Och sen tackade han för sig och gick. Jag blev så väldigt glad, för han verkade inte vara det minsta intresserad av att berätta om sitt företag eller att värva mig eller att småprata. Han ville bara säga just det. Kanske är det därför han är Sveriges bästa marknadschef.
Förutom det har jag flera saker att vara glad över. Idag såg jag ett väldigt sött pensionärspar som gick och höll varandra i handen på trottoaren. Det är bland det finaste jag vet. Och igår fick jag en fin komplimang. En person som just hade fått priset Sveriges Bästa Marknadschef kom fram till mig på Berns. Han sa helt kort att han hade läst en artikel av mig i Magasin Åre som han tyckte var bra. Sen sa han att han brukade läsa min blogg och verkligen gillade den. Och sen tackade han för sig och gick. Jag blev så väldigt glad, för han verkade inte vara det minsta intresserad av att berätta om sitt företag eller att värva mig eller att småprata. Han ville bara säga just det. Kanske är det därför han är Sveriges bästa marknadschef.
Wednesday, October 22, 2008
Dagens Dagens Media.
Till frukosten idag läste jag Dagens Media. Jag fick tre tankar.
1. Fredrik Svedjetun skrev väldigt bra om skillnaden i strategi mellan Viking Line och Tallink/Silja. De förstnämnda syns enormt mycket genom TV-serien Färjan men har ingen kontroll över sin image. De sistnämnda har full kontroll, men frågan är om deras traditionella reklamstrategi får dem att märkas? Jag tycker att problemet inte är Viking Lines kommunikationsstrategi, det är om de vill framstå på ett sätt som de inte lever upp till. Jag menar; om folk ÄR fulla på färjan så kommer varken reklam eller TV-program att kunna skyla över detta faktum. Där tycker jag att Åkestam.Holst/Calle&Olle har gjort ett bra jobb med konceptet Östersjöns Hetaste Dansgolv. Det är inte ljug, men det är en mer positiv vinkel på pratajet än Färjans fylleceller.
2. Juryordförandena för 100-wattaren går ut i en debattartikel och förklarar juryns arbetete och bedömningar med ett vokabulär som hör hemma på kanske 1980-talet. Det är budskap och räckvidd och impact och relevant kreativitet och kampanjer som genererar försäljning för hela slanten. Och jag tänker: Så länge marknadskommunikationen fortsätter utvecklas men effektivitetsmåtten står still kommer planners och andra som bryr sig om verklig effektivitet att ha det rätt jobbigt.
3. Vår kampanj för Försäkringskassan får halvdan kritik i tävlingen Sveriges Bästa Reklam som jag älskar att hata. Och jag är som vanligt inte med i arbetsgruppen. (Nej, jag är inte bitter. Det är bara 75:e gången det händer.)
Ikväll ska jag för första gången stå på en scen framför 300 personer. Jag ska prata om kackerlackor bland annat. Det ska bli spännande.
1. Fredrik Svedjetun skrev väldigt bra om skillnaden i strategi mellan Viking Line och Tallink/Silja. De förstnämnda syns enormt mycket genom TV-serien Färjan men har ingen kontroll över sin image. De sistnämnda har full kontroll, men frågan är om deras traditionella reklamstrategi får dem att märkas? Jag tycker att problemet inte är Viking Lines kommunikationsstrategi, det är om de vill framstå på ett sätt som de inte lever upp till. Jag menar; om folk ÄR fulla på färjan så kommer varken reklam eller TV-program att kunna skyla över detta faktum. Där tycker jag att Åkestam.Holst/Calle&Olle har gjort ett bra jobb med konceptet Östersjöns Hetaste Dansgolv. Det är inte ljug, men det är en mer positiv vinkel på pratajet än Färjans fylleceller.
2. Juryordförandena för 100-wattaren går ut i en debattartikel och förklarar juryns arbetete och bedömningar med ett vokabulär som hör hemma på kanske 1980-talet. Det är budskap och räckvidd och impact och relevant kreativitet och kampanjer som genererar försäljning för hela slanten. Och jag tänker: Så länge marknadskommunikationen fortsätter utvecklas men effektivitetsmåtten står still kommer planners och andra som bryr sig om verklig effektivitet att ha det rätt jobbigt.
3. Vår kampanj för Försäkringskassan får halvdan kritik i tävlingen Sveriges Bästa Reklam som jag älskar att hata. Och jag är som vanligt inte med i arbetsgruppen. (Nej, jag är inte bitter. Det är bara 75:e gången det händer.)
Ikväll ska jag för första gången stå på en scen framför 300 personer. Jag ska prata om kackerlackor bland annat. Det ska bli spännande.
Subscribe to:
Posts (Atom)
