Resumé läser bloggar och galna farbröder upprepar sig

Kolla, jag är omnämnd här! Däremot funderar jag lite på vad som menas. Är det bra bloggar? Är det läsvärda bloggar? Är det idiotiska bloggar? Eller råkar de bara vara skrivna av reklamare? Jag hoppas att det är någon sorts positiv tanke bakom i alla fall.

Idag var jag på Warhol-utställningen igen på lunchen. DN bjöd på mackor och guidning. Roligast var nästan att höra om hur misslyckad Warhol-utställningen 1968 var (fel Brilloboxar, en film som inte alls var av Warhol och plastpåsar istället för Silver Clouds, typ) Det intressantaste var hur han använde alla möjliga tekniker för att reducera innehållet och betydelsen av konsten.

Mest intressant ur ett reklamperspektiv är hur repetitionen av bilder får dem att tappa sitt innehåll och bli just bara bilder. De klassiska Marilyn-bilderna funkar så. Och det är ju precis så folk tittar på vår reklam. Den upprepas tills den inte betyder någonting längre. Därför finns det en poäng i att göra den dubbelbottnad; en nivå med någon slags poäng som man kan ta in i början, och sen något fint att titta på när det bara är en bild.

De flesta av mina favoritreklamgrejer funkar så. Typ:



Har jag rätt?

Jag har inte tid med det här.

Det finns en sak som jag alltid slås av när jag plöjer olika typer av konsumentundersökningar. Och det är hur stressad jag blir. Jag blir stressad av att alla respondenter verkar vara det.

"I en allt mer pressad vardag säker allt fler konsumenter tidsbesparande middagsvarianter" läser jag på ett ställe.

"Jag kommer hem från jobbet trött, stressad och hungrig" säger någon annan.

"Självklart vill jag leva hälsosamt, men det är som om jag inte hinner" citeras ytterligare någon.

Jag får nästan ont i magen av att läsa sånt där. Det verkar så väldigt tråkigt. Framförallt eftersom det är ett faktum att vi har MER ledig tid nu än någonsin tidigare i historien. Vi jobbar mindre, vi lever längre och är friskare och vi har miljoners tidsbesparande uppfinningar runt omkring oss och ändå har vi inte ens tid att äta ordentligt. Hur kan det vara så?

Jag vet inte exakt, men jag tänkte börja med att rannsaka mig själv. Jag är en ganska upptagen person, tycker jag. Men allvarligt talat, vad fyller jag mina dagar med? Ofta tror jag att det mer rör sig om en sinnesstämning än om en faktisk situation. Den här veckan har jag jättejättemycket att göra, men det är ju bara för att jag ska åka till Berlin på torsdag och vara superledig i fyra dagar. Och jag har vänner som ska springa runt som galningar på jobbet och sen sitta och dricka vin i fyra timmar på en vardagkväll. Och det är toppen. Men man mår nog bättre av att erkänna att man nog har rätt gott om tid, i alla fall.

Så. Mitt vår-och sommarlöfte är att aldrig någonsin säga att jag har mycket att göra. Jag ska utföra kognitiv beteendeterapi på mig själv och på så sätt bidra till en bättre värld.

Bild.

(Tipstack till Micke)

Pip

Dagens grej: Mosquito Ringtones. Någon har kommit på den briljanta idén att göra ringsignaler som bara kan höras av yngre människor. Jag har även hört att de används för att avskräcka ungdomsgäng från att häcka i butiker, samtidigt som äldre kunder inte påverkas alls.

Gå in på länken och kolla hur gamla dina öron är. Sen är det fritt fram att plåga dina yngre kollegor till vansinne.

Färgglad fest och världens bästa present

Jag hade en liten vårfest igår. Som vanligt får ni läsa Sandras beskrivning av den, för hon är erkänt bättre på festbloggande än vad jag är. Det var en mycket fin kväll hur som helst. I present fick jag ett jazzband som spelade i mitt lilla vardagsrum. Det var helt surrealistiskt.



Så idag har jag städat utav bara tusan. Och pitchat. Imorgon ska jag försöka ordna upp mitt liv så att jag får jobba mer och bättre. Har lite dåligt samvete gentemot er stackars bloggläsare som aldrig får läsa något vettigt. Och gentemot mina kollegor som alltid får se mig hasta mellan möten med stirrig blick och så mycket i huvudet att jag glömmer vilken kund vi pratar om.

Fredagsglad

De här superfina blommorna (och några till som inte rymdes på bilden) fick jag idag av min kund Telenor som tack för ett bra jobb. Sånt blir man verkligen glad för!

Nu ska jag ge mig iväg hem till Martin som har avskedsfest eftersom han ska flytta till Köln (!?). Ha en fantastiskt trevlig helg!

Vi är en kanaloberoende byrå

Den här ryamatta-baserade typen av dammsugargrafitti kommer mina föräldrar att mötas av när de kommer upp till lägenheten i Åre idag.

Jag är en vampyr. En sur vampyr.

Oj vad jag lät sur i det förra inlägget. Det är jag faktiskt inte. Det är nämligen väldigt soligt ute, jag åt årets första Mosebacke-lunch idag och jag är äntligen inte förkyld längre. Dessutom ska jag, om jag hinner innan Systemet stänger, dricka rosévin ikväll.

Och just det. Alla ni som jobbar vid Kungsgatan: Det här är låter ni kommer att få som ackompanjemang till alla möten och telefonsamtal när studentflaken drar igång.


(Markus Krunegårds Jag är en vampyr för er som inte orkar kolla)

Vet ni hur jag vet det? Det var låten som lyfte vårbalen i Lund förra helgen. Och den låten är ALLTID den som vrålas av fulla studenter en och en halv månad senare. Den hinner precis gå från storasyskon till småsyskon till studentskivor till flaken. Man får vara glad över att årets låt är bra mycket bättre än Boten Anna som fick ljudsätta mina första veckor på Åkestam.Holst sommaren 2006.

Ha en fin kväll!

Tidning av cyniker för halvpuckon

Dagens Media skriver om en ny tidning som heter Eco-Queen. Det ska vara någon sorts Amelia-tidning med miljöfokus.

- Att förena lyx, njutning och konsumtion med ett ansvar för miljö i en tidning har inte gjorts tidigare, säger chefredaktören Åsa Holmström.

Eftersom jag mår lite illa av bara tanken på den här tidningen hoppas jag att det är ett allvarligt fall av konsumentinsikt uppåt väggarna. För det första låter det extremt cyniskt. Kolla, folk börjar äntligen tänka på miljön, DET kan vi tjäna pengar på. För det andra låter chefredaktören rätt nedlåtande mot sin målgrupp. Lite som att de vore barn som måste svälja medicinen med hallonsylt. Och för det tredje, som inte har något med moral att göra: Konsumtion med miljöansvar ÄR en lyx, och det handlar för tusan varenda tidning om. Om man inte har snappat upp det borde man nog inte starta en tidning i ämnet.

Jag kan garantera att människor inte betalar 30 spänn för 2 dl Innocent-smootie eller åker på tågcharter för att de är lutheranska. Eko-mat och organisk bomull och rättvisemärkt är statusmarkörer och extra gott och fint för dem som har råd. För första gången blir det fint på riktigt att vara rik, eftersom de extra kronorna man kan lägga blir ett tecken på att man är en bra människa. Däremot tror jag inte att någon längre tycker att lyx är guldkranar, SUV eller Dallasfrisyr.

Så. Jag hoppas att mänskligheten motbevisar Eco-Queen och att det blir en riktig flopp. Vilket himla konstigt namn dessutom. Det låter som en sexuell läggning som man kan hålla föredrag om under Pride-festivalen. Nåja. Ha en trevlig arbetsdag!

Film

Vet ni hur många inlägg jag har skrivit idag och sedan raderat? Tre. Så brukar jag aldrig jobba. De blev bara så gnälliga allihop. Jag gör ett nytt försök imorgon. Här får ni några roliga filmer istället.





Kul för att vara 30-sekundare. Fast hade de inte varit bättre om de inte hade pratat om bilar?