Nu sitter jag och tittar lite förvånat på snöfallet över Linnégatan. Kan det snöa på nyårsafton i Stockholm?! Men det gör det i alla fall. Så trevligt.
Nu måste jag snart börja fixa lite inför kvällens festligheter. Även om det nya året ska firas in med vänner som är så gamla att de såg mig i Lady Soul-kläder i mitten på 90-talet (och fortfarande tycker om mig) så är det kul att klä upp sig på nyårsafton. Så jag tänker köra klänning och nagellack och hela videvitten.
Så nu återstår bara att önska er alla några trevliga sista timmar på 2007 och en intressant början på 2008. 2008 blir förhoppningsvis året när vi aldrig mer behöver höra följande ord:
Glimten i ögat.
Jag tar den pucken.
Raketforskning.
Krea (vet fortfarande inte exakt vad det betyder, man jag gillat det inte)
Modeblogg.
Riskminimering.
Men desto mer av det här:
Jag älskar dig.
Vilken fantastisk idé.
Smart.
Utmaning.
Pudersnö.
Gott nytt år mina underbara läsare!
Monday, December 31, 2007
Tuesday, December 25, 2007
En liten julhälsning
Nu har jag bytt ut Stockholm mot Åre i fyra hela dagar. Och den här lååånga ledigheten har bara börjat. Det är 85% skönt, 5% jobbigt och de övriga 10%-en ägnar jag åt att undra vad som är fel på mig.
Åre på julen är fantastiskt vackert. Det har snöat litegrann idag. Och jag har fått världens bästa julklapp: Att testa ett par nya skidor varje dag tills jag hittar dom jag vill ha, och då får jag dom. Familj. Vänner. Allt är toppen. Men...
... jag är en smula rastlös. Funderar på hur man kan utveckla Åre som varumärke. Spanar efter microtrender i skidbacken (starkast hittills: overallens återkomst, de feta skidornas fortsatta regerande och halsdukar i alla former). Och skickar en miljard sms om dagen.
Man skulle kunna tro att jag inte är nedvarvad, men så är det inte tror jag. Jag känner mig förhållandevis lugn och harmonisk. Men jag trivs väldigt bra när det händer mycket. Och jag älskar att jobba. Annat vore visserligen sorgligt efter bara ett halvår på jobbet. Men ändå.
Så nu sitter jag här på juldagen och längtar lite till att komma hem nästa vecka. Till äckligt kaffe, projektorhaveri, 8.00-möten och avskurna fingrar i ateljen. Men också till pitch-vinnar-eufori, briljanta kollegor, fredagsvin och ilskna diskussioner med en helt ny reklamvärld som mål. Jag hoppas att många andra känner så också!
ps. Tyvärr har jag glömt alla sladdar och kortläsare och sånt som behövs för att lägga upp bilder. Så det kommer i nästa vecka.
Åre på julen är fantastiskt vackert. Det har snöat litegrann idag. Och jag har fått världens bästa julklapp: Att testa ett par nya skidor varje dag tills jag hittar dom jag vill ha, och då får jag dom. Familj. Vänner. Allt är toppen. Men...
... jag är en smula rastlös. Funderar på hur man kan utveckla Åre som varumärke. Spanar efter microtrender i skidbacken (starkast hittills: overallens återkomst, de feta skidornas fortsatta regerande och halsdukar i alla former). Och skickar en miljard sms om dagen.
Man skulle kunna tro att jag inte är nedvarvad, men så är det inte tror jag. Jag känner mig förhållandevis lugn och harmonisk. Men jag trivs väldigt bra när det händer mycket. Och jag älskar att jobba. Annat vore visserligen sorgligt efter bara ett halvår på jobbet. Men ändå.
Så nu sitter jag här på juldagen och längtar lite till att komma hem nästa vecka. Till äckligt kaffe, projektorhaveri, 8.00-möten och avskurna fingrar i ateljen. Men också till pitch-vinnar-eufori, briljanta kollegor, fredagsvin och ilskna diskussioner med en helt ny reklamvärld som mål. Jag hoppas att många andra känner så också!
ps. Tyvärr har jag glömt alla sladdar och kortläsare och sånt som behövs för att lägga upp bilder. Så det kommer i nästa vecka.
Friday, December 21, 2007
Dags att börja avrunda II
För mig personligen har 2007 varit det näst mest omvälvande året i mitt liv (efter 2002). 2007 är året då jag skrev examensuppsats och slutade plugga. Jag fick mitt första riktiga jobb. Hade mitt första kundmöte och skrev min första brief och gjorde min första pitchdragning. Jag gick från stadig parmänniska till rätt ostadig singel. Jag fick min första månadslön. Jag skaffade mig mitt första kreditkort. Jag gick på min första date (sen jag var 17). Jag såg Bruce Springsteen live för första gången. Jag var på byråresa i Rio och med samma byrå i Cannes. Jag vann min första pitch. Jag lärde känna minst 70 nya intressanta människor.
Så i ljuset att detta är det lite svårt att sammanfatta året i listform. Men typ såhär:
Årets resmål: Åre x 4, Linköping, Lund, Rio de Janeiro, Cannes, Paris, Normandie, Bretagne, Borlänge och Prag.
Med Sebbe och Rebecka i Cannes
Med lillebror i Paris
Med Jenny och Cilla i Prag
Årets mest spelade i iPoden: Just can't get enough med Depeche Mode (172 spelningar) följt av It hurts to see you dance so well med the Pipettes (123 spelningar) och It ain't me babe med Johnny Cash (114 spelningar)
sjukt rolig video
Fast jag skulle nog ha trott att det var: Vi kommer att dö samtidigt (82 spelningar)
Årets film: Persepolis
Årets fest: Sista dagen i Rio. Från första caipisen på båten vid 11 till sista mini-bar-ölen på stranden vid halv sex.
Första drinken
Sista drinken
Årets hangup: Rött nagellack och läppstift
Årets bästa köp: Min marinblå duffel. Eller min röda second-hand-väska. (observera ordvitsen!)
Årets deppigaste oviktiga sak: När c/o Stockholm slog igen och blev Gina Tricot.
Årets mest otippade: Jag, Jenny, ett plastglas vodka och fem 20-åriga amerikanska killar har väldigt kul på gymnastisksalsliknande klubb i Prag som älskar hiphop från 90-talet.
Årets grej i bekantskapskretsen: Att göra slut
Fast då får man många gäster på sin singelfest
Årets jaha: Att lägga fram uppsatsen och sluta på Handels.
Årets personer som jag inte visste att de fanns när året började vilket känns jättekonstigt nu: Rebecka, Bjarne, Johan, Daniel, Sandra, Kalle, Carl-Fredrik, Tomas
Årets bra beslut: Att klippa mig fint.
Så i ljuset att detta är det lite svårt att sammanfatta året i listform. Men typ såhär:
Årets resmål: Åre x 4, Linköping, Lund, Rio de Janeiro, Cannes, Paris, Normandie, Bretagne, Borlänge och Prag.
Med Sebbe och Rebecka i Cannes
Med lillebror i Paris
Med Jenny och Cilla i Prag
Årets mest spelade i iPoden: Just can't get enough med Depeche Mode (172 spelningar) följt av It hurts to see you dance so well med the Pipettes (123 spelningar) och It ain't me babe med Johnny Cash (114 spelningar)
sjukt rolig video
Fast jag skulle nog ha trott att det var: Vi kommer att dö samtidigt (82 spelningar)
Årets film: Persepolis
Årets fest: Sista dagen i Rio. Från första caipisen på båten vid 11 till sista mini-bar-ölen på stranden vid halv sex.
Första drinken
Sista drinken
Årets hangup: Rött nagellack och läppstift
Årets bästa köp: Min marinblå duffel. Eller min röda second-hand-väska. (observera ordvitsen!)
Årets deppigaste oviktiga sak: När c/o Stockholm slog igen och blev Gina Tricot.
Årets mest otippade: Jag, Jenny, ett plastglas vodka och fem 20-åriga amerikanska killar har väldigt kul på gymnastisksalsliknande klubb i Prag som älskar hiphop från 90-talet.
Årets grej i bekantskapskretsen: Att göra slut
Fast då får man många gäster på sin singelfest
Årets jaha: Att lägga fram uppsatsen och sluta på Handels.
Årets personer som jag inte visste att de fanns när året började vilket känns jättekonstigt nu: Rebecka, Bjarne, Johan, Daniel, Sandra, Kalle, Carl-Fredrik, Tomas
Årets bra beslut: Att klippa mig fint.
Dags att börja avrunda
Idag är min sista arbetsdag för det här året. De sista timmarna tänkte jag ägna åt att städa skrivbordet (kul), tidrapportera (ännu mer kul) och fundera över det gångna året. Därför sammanställer jag två listor. En yrkesmässig och en personlig. Vi börjar med
Det vi (kanske) minns av Reklamåret 2007
Årets kampanj: Doves Campaign for real beauty och Whopper Freakout. Två väldigt olika men helt nyskapande kampanjer. Jag är trött på Dove nu, men kommer säkert sitta och referera till den om 20 år när jag är branschguru och blir intervjuad om när brytpunkten kom för den nya reklamen. Whopper älskar jag just nu. Och kommer fortsätta göra ett bra tag till. Att få sina egna kunder att stå och skrika "I fucking hate McDonald's". Magi.
Bubblare: Svenskt Näringsliv julsagor.
Årets varumärke: Method är städprodukterna som väcker ett enormt habegär hos alla som ser dem. Städprodukter!
Bubblare: Ica-Stig. Nu större än varumärket han gör reklam för. Advertising equity in action.
Årets mest överskattade: Konsumenters egna reklamfilmer. Extremt underlig tolkning av begreppet användarskapat innehåll.
Årets minst överskattade: Företag som gör en insats för en bättre värld. Nej, det är inte cyniskt. Det är nödvändigt.
Årets buzzword: Utifrån och in-perspektivet.
Årets plannergrej: APG Sweden.
Årets kreatörsgrej: Episk reklamfilm (att göra eller att håna, beroende på vilken byrå man jobbar på)
Projektledargrej: Keynote.
Årets byråfest: Måste ändå säga Garbergs 20-årsfest.
Bubblare: Forsmans efterfest på Guldägget.
Årets kundjulklapp: Något välgörenhetsmässigt. Eller 16 kilo skumtomtar.
Årets konsensus: Vi tror inte på reklamidéer, vi tror på idéer man kan göra reklam på.
Det vi (kanske) minns av Reklamåret 2007
Årets kampanj: Doves Campaign for real beauty och Whopper Freakout. Två väldigt olika men helt nyskapande kampanjer. Jag är trött på Dove nu, men kommer säkert sitta och referera till den om 20 år när jag är branschguru och blir intervjuad om när brytpunkten kom för den nya reklamen. Whopper älskar jag just nu. Och kommer fortsätta göra ett bra tag till. Att få sina egna kunder att stå och skrika "I fucking hate McDonald's". Magi.
Bubblare: Svenskt Näringsliv julsagor.
Årets varumärke: Method är städprodukterna som väcker ett enormt habegär hos alla som ser dem. Städprodukter!
Bubblare: Ica-Stig. Nu större än varumärket han gör reklam för. Advertising equity in action.
Årets mest överskattade: Konsumenters egna reklamfilmer. Extremt underlig tolkning av begreppet användarskapat innehåll.
Årets minst överskattade: Företag som gör en insats för en bättre värld. Nej, det är inte cyniskt. Det är nödvändigt.
Årets buzzword: Utifrån och in-perspektivet.
Årets plannergrej: APG Sweden.
Årets kreatörsgrej: Episk reklamfilm (att göra eller att håna, beroende på vilken byrå man jobbar på)
Projektledargrej: Keynote.
Årets byråfest: Måste ändå säga Garbergs 20-årsfest.
Bubblare: Forsmans efterfest på Guldägget.
Årets kundjulklapp: Något välgörenhetsmässigt. Eller 16 kilo skumtomtar.
Årets konsensus: Vi tror inte på reklamidéer, vi tror på idéer man kan göra reklam på.
Uppdatera din jullåtssamling
I min Spotify går just nu I'm the Happiest Christmas Tree med Nat King Cole. Hade aldrig hört den förut, men den är helt underbar. Sök upp!
Thursday, December 20, 2007
Rakt in i kaklet
Snart ska vi ha någon sorts julglögg på kontoret och fira lite saker och krama om varandra inför jul. De senaste dagarnas race har gjort att jag troligtvis kommer att bli full på ett halvt glas champagne. Men i vår kommer världen förhoppningsvis att belönas med fantastiska reklamkoncept tack vare mitt och andras slit. Det känns ju trösterikt.
Oddsen för totalfeberdäck på julafton: 2-1.
Klockan 15.44: Solen går ner bakom Stomatolskylten. Himlen är alldeles rosa. Det är jättefint.
Oddsen för totalfeberdäck på julafton: 2-1.
Klockan 15.44: Solen går ner bakom Stomatolskylten. Himlen är alldeles rosa. Det är jättefint.
Röra
Kvinnor ska, enligt någon sorts teori, ha bra simultankapacitet. Är det bara jag som inte kan hantera mina olika musikkällor?
Jag använder iPod, iTunes och Spotify. Det är uppenbarligen minst en sak för mycket. Jag vet inte var jag har någonting. Men jag har i alla fall ingen julmusik hemma. Och ingen Feist i iPoden. Och då har jag, märk väl, en musikmobil som inte innehåller någon musik. Det blir helt enkelt för mycket. Jag blir tokig!
Jag använder iPod, iTunes och Spotify. Det är uppenbarligen minst en sak för mycket. Jag vet inte var jag har någonting. Men jag har i alla fall ingen julmusik hemma. Och ingen Feist i iPoden. Och då har jag, märk väl, en musikmobil som inte innehåller någon musik. Det blir helt enkelt för mycket. Jag blir tokig!
Wednesday, December 19, 2007
Kampanjer på G
Ibland är det roligt att få jobba för ett gott syfte. Därför tänkte jag ta tillfället i akt att berätta om en kampanj som vi har jobbat med under hösten, nämligen Action Aids julkampanj. Så varsågoda, från ax till limpa:
Bakgrund: Action Aid är en välgörenhetsorganisation som är stora i exempelvis Storbrittanien, men ganska nyligen har etablerat sig i Sverige. Målet är att hjälpa fattiga familjer i tredje världen genom att fokusera på flickor och kvinnor, och genom bidrag som ger något över tiden. Action Aid skänker därför kakaoträd, skolböcker och dräktiga getter snarare än pengar och mat. På så sätt kan man hjälpa en familj att lyfta sig ur fattigdomen, snarare än att bara lindra symptomen.
Vår brief i korthet: Gör en julkampanj för att öka kännedomen om Action Aid i Sverige, och ge dem en position inom virtual gifts.
(Virtual gifts innebär att man köper en present till någon, fast själva grejen hamnar i exempelvis Malawi. Givaren får ett kort att ge bort till sin kompis)
Våra insikter:
1. Det är ett sjukt välgörenhetsrace kring jul. Alla satsar på de stora givarna, medelålders kvinnor. Vi har minst pengar av alla. Därför satsar vi på en yngre och mer givar-ovan målgrupp. Och istället för att smådutta över landet, kör vi allt krut i storstäderna.
2. Action Aid har massor av virtuella gåvor i sin webshop, men vi får bättre effekt om vi väljer att kommunicera en av dem. Getter är roliga. Vi tar geten och använder den som indragare.
3. Dåligt samvete och välgörenhet i all ära, men är det inte julklappstips man helst vill ha i december?
Och såhär blev det:
Lite olaglig affischering
Den här gick som plugg i bland annat Metro.
I lördags gjorde vi ett litet event
Lite banners och en annons i Dagens Media fick vi också till. Och såklart:
Resultatet: Vet jag inte hur mycket jag får säga om. Men jag hoppas att jag får nämna att med en knapp vecka kvar till jul har vi överstigit försäljningsmålet med ungefär 300%
Uppdatering: De senaste dagarna har vi sålt lite mer. Nu är vi +400% på målet.
Vad tycker ni om det här? Mer info och en egen get att ge bort finns såklart på actionaid.se
Bakgrund: Action Aid är en välgörenhetsorganisation som är stora i exempelvis Storbrittanien, men ganska nyligen har etablerat sig i Sverige. Målet är att hjälpa fattiga familjer i tredje världen genom att fokusera på flickor och kvinnor, och genom bidrag som ger något över tiden. Action Aid skänker därför kakaoträd, skolböcker och dräktiga getter snarare än pengar och mat. På så sätt kan man hjälpa en familj att lyfta sig ur fattigdomen, snarare än att bara lindra symptomen.
Vår brief i korthet: Gör en julkampanj för att öka kännedomen om Action Aid i Sverige, och ge dem en position inom virtual gifts.
(Virtual gifts innebär att man köper en present till någon, fast själva grejen hamnar i exempelvis Malawi. Givaren får ett kort att ge bort till sin kompis)
Våra insikter:
1. Det är ett sjukt välgörenhetsrace kring jul. Alla satsar på de stora givarna, medelålders kvinnor. Vi har minst pengar av alla. Därför satsar vi på en yngre och mer givar-ovan målgrupp. Och istället för att smådutta över landet, kör vi allt krut i storstäderna.
2. Action Aid har massor av virtuella gåvor i sin webshop, men vi får bättre effekt om vi väljer att kommunicera en av dem. Getter är roliga. Vi tar geten och använder den som indragare.
3. Dåligt samvete och välgörenhet i all ära, men är det inte julklappstips man helst vill ha i december?
Och såhär blev det:
Lite olaglig affischering
Den här gick som plugg i bland annat Metro.
I lördags gjorde vi ett litet event
Lite banners och en annons i Dagens Media fick vi också till. Och såklart:
Resultatet: Vet jag inte hur mycket jag får säga om. Men jag hoppas att jag får nämna att med en knapp vecka kvar till jul har vi överstigit försäljningsmålet med ungefär 300%
Uppdatering: De senaste dagarna har vi sålt lite mer. Nu är vi +400% på målet.
Vad tycker ni om det här? Mer info och en egen get att ge bort finns såklart på actionaid.se
Tuesday, December 18, 2007
Kasta sten i glashus
Jag har en liten bekännelse att göra. Jag är förfasligt dålig på att läsa bloggar. Jag blir arg på min Google Reader eftersom den fyller på sig så fort jag försöker läsa undan och komma ikapp. Det är ett sisyfosarbete (stavas det så?) att ens göra en ansats till att vara uppdaterad. Men det är inte det största problemet.
Det största problemet tycker jag nämligen är att de flesta bloggar inte är roliga att läsa. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad som gör att man skuttar av glädje när vissa favoritbloggare har gjort en inlägg, samtidigt som andra känns jobbiga redan vid rubriken. Det är inte ämnet i alla fall. Bland mina bloggbästisar finns allt utom modebloggar (eftersom Sandras inte är en modeblogg. Tycker jag i alla fall. Den är snarare lite lätt religiös. Och jag älskar den.)
Kanske är grejen att en riktigt bra blogg måste skrivas av en människa. Man (eller i alla fall jag) vill ha tankar och åsikter på riktigt. Inte rationaliserat och objektivt. Det finns det böcker och artiklar för. Utan just så där obehandlat som något är när det kommer direkt ut huvudet och man bara måste skriva om det. Nu. Så jag föredrar nog generellt bloggar som skrivs av en person som man får reda på saker om. Det är inspirerande. Och det gör personens åsikter mer trovärdiga.
Fast egentligen är det väl inte konstigare än vilken kommunikation som helst. Trovärdighet+intressant innehåll+personlighet+underhållning=bra. Budskap+information+fejkad objektivitet+göra lätta saker svåra=mindre bra.
En tes att testa: Bra tankar ska kunna uttryckas så enkelt att vem som helst kan förstå dem. Annars: tillbaka till ritbordet.
Det största problemet tycker jag nämligen är att de flesta bloggar inte är roliga att läsa. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad som gör att man skuttar av glädje när vissa favoritbloggare har gjort en inlägg, samtidigt som andra känns jobbiga redan vid rubriken. Det är inte ämnet i alla fall. Bland mina bloggbästisar finns allt utom modebloggar (eftersom Sandras inte är en modeblogg. Tycker jag i alla fall. Den är snarare lite lätt religiös. Och jag älskar den.)
Kanske är grejen att en riktigt bra blogg måste skrivas av en människa. Man (eller i alla fall jag) vill ha tankar och åsikter på riktigt. Inte rationaliserat och objektivt. Det finns det böcker och artiklar för. Utan just så där obehandlat som något är när det kommer direkt ut huvudet och man bara måste skriva om det. Nu. Så jag föredrar nog generellt bloggar som skrivs av en person som man får reda på saker om. Det är inspirerande. Och det gör personens åsikter mer trovärdiga.
Fast egentligen är det väl inte konstigare än vilken kommunikation som helst. Trovärdighet+intressant innehåll+personlighet+underhållning=bra. Budskap+information+fejkad objektivitet+göra lätta saker svåra=mindre bra.
En tes att testa: Bra tankar ska kunna uttryckas så enkelt att vem som helst kan förstå dem. Annars: tillbaka till ritbordet.
Subscribe to:
Posts (Atom)
