Friday, January 9, 2009

Vuxenpoängen


(figurerna är gjorda av ElizabethD)

Under julen tillbringade jag ganska mycket tid med människor som jag har känt länge. Som inte jobbar med reklam. Och då hände det flera gånger att jag fick en ganska obehaglig känsla. Jag har läst att alla har den, men det gör den inte mindre påtaglig. Känslan som bubblar upp i bröstet och som man inte får visa i ansiktet: Alla har ett riktigt jobb utom jag. Fan. Snart blir jag genomskådad.

Det hände nämligen att människor sa saker som Nu måste jag gå hem och attestera de där rapporterna. Det är så jäkla mycket nu när året ska stängas. Sen tömde mina gamla vänner sina ölglas betalade med ett vuxenkort som exempelvis Diners. Själv försökte jag le i samförstånd. Jag har ju aldrig attesterat något eller stängt ett år eller varit tvungen att avbryta skiddagen för att gå hem och jobba. Det händer inget som är så viktigt på mitt jobb. Det är ett fuskjobb.

Visst jobbade jag lite under ledigheten. Till exempel besökte jag och Malin husdjursmässan i Kista för att ha möte med minigrisen Ruth.


Ruth.

Men det är inte sånt man gör för sitt leverne om man är en normalt funtad person. Det är för roligt, för konstigt, för långt ifrån att jobba. Imorgon fyller jag 25 och blir vuxen och tillfreds med mig själv och mina val. Då vaknar jag upp och kan baka sockerkaka och byta däck på bilen och sy i en knapp så att den sitter. Och då kommer antagligen de här känslorna av fuskjobb också att upphöra.

Till dess, trevlig helg!

(och justdet. Nästa vecka är jag i New York så då bloggar jag därifrån. Jag har nästan fått ett löfte om att få komma upp till Droga5 och hälsa på. Spännande va?)

4 comments:

Anonymous said...

Skönt att inte vara ensam om den känslan :)
Filmen Vuxna Människor är ett tips om (delvis) samma tema

magaluf said...

Jag tror att du har jobbat mycket mer än du själv vet under jul- och nyårshelgen, men skillnaden mellan oss som har förmånen att ha den här typen av jobb (inte bara inom reklamvärlden, utan alla jobb där det inte finns någon riktig gräns mellan arbete och hobby/intresse - jag har sett samma beteende hos min fru som är psykoterapeut och organisationskonsult) och dina "vuxenkompisar" är just förmånen att få göra saker man är förbaskat intresserad av på arbetstid. Och då finns det ingen riktig gränslinje mellan jobb och fritid - jag kan slå vad om att många av dina bästa tankar kommer vid andra tillfällen än när du sitter på kontoret. Så när du har jobbat (omedvetet) under ledigheten så handlar det om att t ex observera människors beteende, tjuvlyssna på konversationer på bussen eller krogen, titta på reklamfilm på TV, låta hjärnan brottas i det undermedvetna med briefen o s v.

Jag har jobbat i branschen i 25 år, och charmen med vår värld är ju att man hela tiden lär sig något nytt (och måste vilja lära sig) och att inget uppdrag är det andra likt.

Men medge att även du har gjort en del "vuxenpoäng" på jobbet också - typ skriva reseräkning eller tidrapport?

The Girls Of Florida said...

Jag har testat det riktigta dödsjobbet som montör på Volvo. Efter detn upplevelsen kan jag bara säga att låssasjobb rockar fett.

Karin said...

Jag är 35 och fuskjobbkänslan är kvar. Eftersom jag är på beställarsidan tvingas jag då och då in i lite attesteringar och processinriktakt jox, men inte tillräckligt mycket för att det skall kännas redigt.

Men för mig finns inga alternativ. Det är så lätt att romantisera andra typer av jobb och jag kan vara avundsjuk på andras strukturerade och begränsade yrkesroller, men sanningen är att man antagligen inte skulle stå ut en sekund.

Jag tror man får sluta jämföra sig. Och lita på sina val.

Förresten ... ... hur mycker vill man inte ha en mini-gris? Den skulle nog trivas på Stigbergstorget.