Isabelle Ståhl skriver en artikel i Expressen. Den handlar om hemmafruideal som ett feministiskt problem. Det håller jag med om. Till punkt och pricka.
Men frågan är varför Isabelle känner sig manad att ta upp en av de kanske viktigaste feministiska förebilderna för unga tjejer just nu, min kollega och vän Sandra Beijer, som exempel? När Isabelle beskriver Niotillfem som en blogg som handlar om att "laga perfekt glaserade muffins ur mormors kokbok och sy lapptäcken och väggbonader, snarare än att gå ut och festa och förverkliga sig själva" är det ju så väldigt fel. Så fel att jag undrar om hon någonsin har läst bloggen.
Sandra är jättetydlig med att hon jobbar, festar, reser, lyssnar på musik, lagar mat, umgås med familj och vänner precis i den ordning hon själv vill, och uppmanar andra att göra det samma. Hon svarar på frågor om feminism. Hon tar ton mot skittidningar som Cosmo Girl. Hon lägger timmar varje dag på att hjälpa unga tjejer med sina problem. Och tro mig, de handlar inte om glaserade muffins.
Jag som känner Sandra privat vet att det inte är något bloggunikt fenomen. Hon tar plats. Hon hörs. Hon är en respekterad yrkesperson. Hon är förbannat kul att vara med.
Men (och det är här jag tyvärr tror att Isabelles och andra kritikers problem ligger): Hon gör det i 50-talsinspirerade kläder.
Jag trodde att feminism handlade om att se personer, inte yta. Tydligen håller inte alla med om det. Så sorgligt.
skip to main |
skip to sidebar
För planners, människor och andra som känner sig träffade.
Twitter Updates
Om mig
- Nina
- Jag jobbar på en reklambyrå i Stockholm. Jag gör mitt bästa för att navigera i den underliga värld som handlar om kommunikation. Maila mig på nina.akestam@gmail.com
Det jag gör på dagarna.
Reklamlänkar
Skolor för dig som vill jobba med reklam.
Annat bra
Blog Archive
-
▼
2009
(232)
-
▼
December
(14)
- God Jul!
- Två lästips en kall, snöig och något bakfull månda...
- Listor.
- Vilken idiot som helst kan väcka uppmärksamhet. De...
- Musikhjälpen
- Safari
- Ett beställningsjobb
- Besviken
- Somebody was very busy this weekend.
- Någon har haft fullt upp i helgen.
- Lys upp!
- Det har inte hänt nåt sen förra året.
- Ny Youtubeklassiker
- Nu är jag hemma igen.
-
▼
December
(14)
35 comments:
Jag tror att grunden till krönikan ligger i det här inlägget. Jag vet inte vad jag kan säga och inte, mitt perspektiv är färgat av att vara i diskurssättande roll.
tack för att du skriver så oerhört fint om mig. jag blir så himla rörd och glad att du är min vän.
Du har fel Nina Kanin. Tyvärr är feminism inte samma sak som att göra sin personliga sak. Att vara alltför fixerad vid ytan, typ kläder, och uttrycka schablonfunderingar är inte att vara en feministisk förebild. Att gödsla vårt samhälle med kommersiella budskap för att kränga produkter är in te att vara feminist heller. Även om man vill att styrelsen på företaget ska ha några kvinnor också. Det går inte att äta kakan och ha den kvar. Ni har valt en bransch som i stora delar är äcklig och manipulativ. Står för det! Det är på tiden att någon säger ifrån mot låtsasfeministerna på nätet. Vad tjänar till exempel Sandra på sin stora blogg?
@anna p
Du har fel Anna Panna. Tyvärr handlar verkligen feminism om att man inte ska bli bedömd utifrån en schablonartad bild bestämd utifrån ens kön, det handlar om tron om lika rättigheter och möjligheter, vilket för med sig en stor individuell frihet att göra precis vad man vill av. Om det är att arbeta för att inget ska stå mellan konsumenten och det den vill ha, eller belysa situationen för Stockholms hemlösa, eller göra vardagen lite gladare och mer meningsfull för människor, så är det precis lika mycket feminism som att dammsuga, gå i skogen eller stå vid det löpande bandet eller att vara förskollärare. Om man kan vara en förebild och en vardagströst, samtidigt som man tjänar pengar är det väl toppen? En så kallad win-win.
Hej hopp Anna!
Så en feminist kan inte jobba med reklam och inte tycka om att klä sig på ett visst sätt? Kan inte du vara bussig och definiera feminist för mig. Vad får man jobba med? Hur ska man klä sig? Hur ska man leva? Vad ska man gilla? Vad ska man hata? Osv.
/Pernilla prilla
Hej Anna p,
En fråga till; vad är lönetaket? Hur mycket får man tjäna och samtidigt kalla sig feminist?
/ En som undrar
@ alla ovan: Så försöker ni vrida till det jag skriver som de reklamare ni är. Det går inte att slå sin fru och kalla sig feminist, eller hur? Går det att driva på konsumtionsgalenskapen som säger att "bara du köper det här så blir du attraktiv för män, klä dig gärna sexigt, då ökar ditt egenvärde i männens ögon ännu mer". Detta sker på väldigt subtila sätt. Ni förstår vart jag vill komma? Nu har det gått så långt att kvinnor tror att de själva vill vara och bete sig på ett visst sätt, att det inte alls handlar om att underkasta sig männens önskningar, drömmar och att bli deras mentala slavar. Det handlar inte om hur mycket en kvinna får tjäna, enligt feminismen ska det vara lika mycket som en jämförbar man. Vad nu jämförbar är. Feminismen är en rörelse för att kvinnor ska bli jämställda med män, vad nu jämställd betyder. Självklart handlar det om rättigheter och skyldigheter, men det betyder inte att en feminist (tyvärr) kan verka och tänka på vilket sätt som helst. En reklamare som gör en kampanj där essensen går ut på att kvinnan bara kan få drömmannen om hon köper rätt deo, då går det inte att vara feminist. Precis som att man inte kan vara feminist om han slår frun. Reklamare vill ju gärna att individens frihet ska vara allenarådande i dag, men det finns vissa områden där denna frihet övergår i ickejämställdhet. Att hylla 50-talsidealet är inte förenligt med feminist, liksom att göra kvinnan till enbart kropp och kön. Att sedan undra varför kvinnor aldrig får de riktigt tunga jobben är rätt fånigt, vi har ju själva målat in oss i ett hörn med männens goövfärg.
Hej Anna p! Det är väl historiematerialiska argument du anför? Äcklig bransch? Välkommen att träffa mig i kultursvängen, och fråga mig vilka som tar hutlöst betalt och vilka som jobbar ideellt för en fattig institution? Välkommen att se vilka som talar om sig själva och sina korrekta åsikter och vilka som lyssnar. Och fråga mig gärna vilka fördomar och omdömen som yttras kring fikabordet på en redaktion. Och så kan vi prata feminism och hur man som feminist dömer andra. Förresten har jag en del att säga om iscensättning av den egna personen också, och anser nog att valet av kläder, svart hår eller vitt hår går på ett ut när det gäller yta.
Anna p: ta och lugna ner dig lite. Varken sandra eller nina skulle någonsin göra reklam för ett deo på det sätt du beskriver. Kryp tillbaka in i din kategoriserande 70-talsgrotta. Idag är människor, kvinnor och män, fria att klä sig som Abraham Lincoln om de vill och kalla sig feminister om de vill. Och jobba med reklam, while at it.
Mia, förstår inget av det du skriver. Men det hade varit kul att göra det. Olle, jag vill vara mongol, äter mongolmat, pratar mogoliska, sjunger mongolsånger, men jag kommer ändå inte bli mongol. Visst kan alla, även bortkomna du, Olle, kalla dig feminist. Det betyder dock inte att alla är feminister. Reklam handlar om att med konsumtion bli något man inte är, inte på riktigt utan genom att köpa ett annat mobilabonnemang eller en ny pensionsförsäkring som ger självförverkligande på ålderns höst. I brist på annan transcendens nuförtiden. Det håller ni väl med om, reklamfuhrers? Om man jobbar i reklambranschen kanske det känns skönt att kalla sig feminist mitt i allt krängande och förmedlande av falska värden, men bara för att man vill nå högst upp i företaget och tjäna skitmycket så gör inte det en till feminist. Hör sen!Om jag jobbar som fångvaktare på ett högriskfängelse a la USA är det omöjligt för mig att vara anhängare av en fängelsepolitik som önskar fångar som fungerar i samhället när de släpps ut, som får en andra chans. När ni valde reklamen valde ni bort feminismen. Allt annat är bedrägeri.
Kan man vara religiös och feminist?
Pernilla
Intressant tråd. Jag håller med Anna P om att reklam ofta är väldigt ofeministisk. Ibland väldigt tydligt objektifierande, ibland konserverande, ibland mer subtilt osynliggörande av kvinnor (studier på svensk reklam visar att det nästan uteslutande är män som är roliga, drivande subjekt i reklam. Kvinnorna finns där just som kvinnor, inte som människor).
Feminister kunde ha valt att bojkotta rösträtten, eftersom demokratiska val var männens arena. De kunde ha valt att strunta i sina karriärer av samma anledning. Men jag tycker att de gjorde rätt som utmanade den manliga arenan och gjorde den till sin.
Jag ser på reklamen på samma sätt. Reklamen är inte feministisk nu, men den finns. Och vill vi göra den feministisk, måste vi jobba med den.
Personligen måste jag ju först och främst ifrågasätta på vilket vis att gå ut och festa är synonymt med att förverkliga sig själv. Vilket skitsnack. Sen tycker jag det är jätteroligt att samma medier som älskat att hata Anna Anka för hennes 'stenåldersmentalitet' när det gäller feminism i nästa ögonblick hyllar henne som en inspiration för ensamma mammor så fort hennes äktenskap knakar i fogarna. Löjligt.
Men för att kommentera ditt inlägg specifikt: Jag håller med - liksom så många andra insnöade fanatiker gormar ultrafeminister på en gång folk vågar ställa sig utanför deras fack och vara sig själva. Är det någon vettig människa som på allvar kan påstå att man inte kan vara feminist och gilla att baka samtidigt? Feminism handlar om att ha rätt att leva det liv man vill leva oavsett vilket kön man är född med. Punkt. Gillar man att baka, sy och laga mat barfota i köket så ska man baske mig få göra det utan att folk slänger förolämpningar efter en. Gillar man istället bilar, fotboll och makeup så ska man få ha dessa sina intressen ifred också utan att för den skull varken höjas eller sänkas i sitt värde som kvinna och som människa.
Reklamen idag är inte feministisk, men problemet är att om ni ska göra den feministisk så driver ni er egen agenda för era kunders pengar. Och det är inte rätt. Era kunder betalar er för att sälja, nte för att vrida reklamen i stort i en feministisk riktning. Så Anna P har en poäng när hon säger att feminism och reklam inte går ihop. Inte om man vill göra bra reklam i alla fall./Mats Utgård
Att göra feministisk reklam sker dagligen, främst genom att undvika sexistisk reklam, men också genom att utveckla varumärken och kommunikationsstrategier som är mer progressiva.
Anna P: du har rätt, jag kan för lite om det här. Och just därför kallade jag mig inte för feminist heller. Du kan läsa? Sa bara att man borde få se ut som Lucky Luke och ändå få kalla sig för feminist, om man är det.
Att kalla Sandra för "en av de kanske viktigaste feministiska förebilderna just nu" tycker jag är magstarkt. Oavsett hennes "insatser" för unga tjejer (mail till en handfull tjejtidningar) så visar hon tydligt att yta är nog så viktigt som innehåll och att den gulliga femtiotalsestetiken som gör kvinnor till flickor är något eftersträvansvärt.
Jag har slutat tvätta mig och låter skägget växa. Folk tycker jag ser ut som en bum, men jag vill återupprätta, eller snarare bygga upp bumens rykte och status. Det är svårt för folk ser bara mitt skägg och bara känner doften av mina illaluktande kläder. Ack ve, men jag ska nog tas på allavar en vacker dag. Apropå att ha en feministisk agenda i reklamen, aka Trojan Horse Style, det är möjligt att det på sikt kommer sälja, men ännu verkar män och kvinnor vara för grottlika i våra beteenden. Vi förför varandra på ett ålderdomligt sätt. Nina skriver att det går att förändra inifrån, att injicera branschen med feministiska idéer som projektledare, AD eller copy. Kanske säljer det också, som sagt. Kanske är det enda sättet att förändra -- Ninas argument är som alltid stensmart. Men vem vill ansluta sig till Sverigedemokraterna för att ändra på deras politik inifrån? Reinfeldt och Co lyckades ju med sina Nya Moderater, när de trängde ut den tidigare makteliten i partiet. Så det krävs nog att man trivs hyfsat från början och att det finns möjlighet att förändra. Jag ser framför mig hur vi kvinnor i branschen sluter oss samman i en Fight Club-inspirerad konspiration för att införa jämställda värderingar i reklamen.
Det där med fritt val är komplicerat. Så en intervju med unga kvinnor som bär burqha. De sa att de hade valt det och att de var lyckligare än alla andra kvinnor på jorden. De tyckte att saudiska kvinnor hade det bäst, de kunde shoppa hela dagarna. Att de inte får rösta eller köra bil var nada. Ofta bestämmer yttre strukturer vad vi uppfattar som fria val. Nu är det trendigt att framstå som en hemmafru från 50-talet, ha stora och flickaktiga klänningar och älska små färgglada kakor från Petit France. Plus tycka om söta filmer och böcker. Snart blir det trendigt att ta till sig andra trender. Det går säkert att förklara detta med sociokulturella metoder, som att dagens unga kvinnor ofta saknar det "moderliga" i dagens kultur, en "moderlighet" som nedärvts i tusentals år. När den plötsligt är överflödig är det inte konstigt att hon känner tomhet. Men att tro att nästan alla val vi gör är fria är att grundlura sig själv. Snarare är de nödvändiga i den situation vi befinner oss i...
Nina skriver:
"en av kanske viktigaste feministiska förebilderna för unga tjejer just nu, min kollega och vän Sandra Beijer"
Finns det inte ett problem med denna förebildshets? Du röstar på Sandra som den främste förebilden, men jag tror många lika gärna skulle nämna Hanna Fridén, Margret Atlardottir, Julia Skott, Elin Grelsson, Isabelle Ståhl, Kenza du själv.. etc. När du skriver som du gör får jag nästan intrycket att du menar att unga tjejer är en rätt homogen grupp som längtar efter samma saker. Det kan väl inte stämma? Att vilja ha förebilder som tonåring/ung kvinna är kanske inte något nytt eller ens ett problem, men just nu känns det som att det nästan blivit en slags veckoritual att utse en ny förebild för unga tjejer.
Jack: Jag skrev "en av de kanske viktigaste" just för att jag menade det. Jag röstar inte på någon som drottning av förebilder. Det finns många, och Sandra är en av dem.
Håller helt med om att unga kvinnor inte är en homogen grupp. Alla har sina egna förebilder (en, flera eller inga alls) och rätt många har Sandra. Det var bara det jag menade.
Det räcker inte med att ett gäng tjejer ser upp till en för att man ska bli en feminsitisk förebild. Att personen figurerar i media, har ett rätt vanligt jobb, har en välbesökt blogg (som hon tjänar bra på), blir bjuden på finfina fester, känner rätt söta människor, m m. En riktig feministisk förebild är någon som som bryter ny mark, erövrar mark som tidigare var männens exklusiva domän, typ Rosa Luxemburg, Margaret Thatcher, Simone de Beauvoir, Alva Myrdal, m fl. Det är feministiska förebilder. Din vän Sandra verkar exceptionellt söt, klok och rolig, och tillsammans med sitt reklamkunnande har hon en stor blogg som vänder sig till unga tjejer. Hon har hittat mixen som de tycker om, söta saker, söta pojkar, söta filmer, söta klänningar, söta skor, m m. Håller med Jack: Hur kan du, Nina, tycka att Sandra är "en av de kanske" viktigaste feministiska förebilderna just nu. Det vore ju hur tragiskt som helst. Snarare är hon en i raden av kändisar som tjejer vill kunna spegla sig i interaktivt på nätet, ungefär som intresset för Anna Anka eller någon annan tidstypisk krummelur som av okänd anledning får för mycket uppmärksamhet just nu. Nu kommer Nina inte svara, för nu tjänar hon inte längre på vidare diskussion. Då klipper reklamen.
Anna P, Anna P, vad ska man säga?
Man kanske inte kan begära eller förvänta sig att 40.000 tjejer i yngre tonåren varje vecka läser några sidor Alva Myrdal eller de Beauvoir? Det de däremot gör är läser Niotillfem. Och det, antar jag, gör Sandra Beijer till en viktigare förebild. Det ligger väl implicit i begreppet "förebild" att det är en person man åtminstone måste känna till, och, utan att vara fördomsfull mot tonårstjejer, inte fan vet dom vem Alva Myrdal är.
Att Sandra m.fl. kvinnliga bloggare erövrade den relativt nya mark som Bloggen innebar, innan männen ens var i närheten av att göra det till "sin domän", det är väl något att applådera snarare än vara sur över?
Nu Anna P, nu tar vi helg.
monsiuer+Nina: anna p tar aldrig helg från orättvisor och flummigheter som riskerar feminismens seger. En positiv feministisk förebild, som Nina anser att Sandra B är, bör ju vara någon som andra borde eftersträva att vara som. Vad hos sandra B och hennes inkomstbringande blogg, hon som är lika rolig som Iprenmannen med sina gester och kläder, är feministiskt? Tyvärr verkar bloggen passa bäst för det samtal som kvinnor av tradition för, det finns inga män som når ut på samma sätt. Män vågar sällan vara lika personliga och äkta. Gullig och småsorglig (en 35-årig kvinna som vill vara 12 igen)är den, javisst. Hon är som en nutida Idolkändis som får ett gäng unga tjejer efter sig eftrsom hon har allt det som de önskar i den åldern -- coolt jobb på reklambyrå, svinrik överklassmamma, egen lägenhet i stan, drömpojkvännen, partyvänner gone bananas, m m. Hennes popularitet har inget med feminism att göra, det är inte den de unga ser upp till. Precis som Nina använder hon feminism när det behövs lite socialt medvetande för att spackla över de enorma rynkorna som de försöker dölja, rynkorna= reklamen som vill köpa våra själar när vi utan protest omvandlar dem till varumärken. De bygger sina varumärken, de bygger den på luft och bara mycket okunniga kan se igenom deras sluga idéer. Tyvärr, det går inte att få båda delarna. Visst är Sandra och Nina förebilder, negativa feministiska förebilder i all sin ytlighet och okunnighet. Såklart är Alva Myrdal m fl feministiska förebilder, även för alla de som inte känner till dessa "drottningar", de bröt ny mark och etablerade sig på det maktområde där tidigare bara män existerade. På riktigt, i stark motvind. Detta är definitionen av feminism. Acceptera, ni gör reklam för i princip alla varumärken som kan betala. På arbetsmarknaden är vi alla horor, även Anna P. Men jag kostar ungefär som ni två tillsammans. Moi, une pute chere. 80p genuskunskap gör att jag inte orkar diskutera med er längre, er okunskap är både skrattretande och förfärligt skrämmande, mest skrämmande. För ni verkar inte bry er alls.
Anna P visar ju mest vara någon slags feminsistisk rätthaverist, men hon har en poäng i att det som gör Sandra Beijer populär är att hon på ett mycket elegant sätt lyckas förpacka sitt eget liv till en lockande dröm. Inte att hon är någon feministisk förebild. Unga tjejer drömmer om att ha det som hon, sen är det ju inte mycket mer med det. Vissa gillar Sandras söta små rosetter, andra gillar Blondinbella. Lite löjligt att att försöka lägga någon djupare värdering på det än så./Tombola
Tombola: TYcker du verkar vara en riktig översittare som stämplar Anna P, som har många intressanta poänger om feminism, som rättshaverist. Bara sådär blir hennes åsikter lika mycket värda som en kanins. Typisk härskarattityd. Det visar på brist på hjärnkapacitet hos dig när det är det enda argumentet du kan plocka fram. I en ljugande tid när alla bygger personliga varumärken och när vissa i reklambranschen vill stoltsera som något slags feministiska förebilder eller framtidsforskare. Utan att ha minsta skäl att göra så. Och så plockar du fram ytterligare ett argument, att det är löljligt att argumentera djupare än att vissa gillar Blondinbella och andra NiotillFem. Ditt liv måste vara superenkelt. Expressen och Mammas Pojkar verkar vara din intellektuella diet. Men förändringens urkraft är den subversiva tanken. Annars skulle du fortfarande jobba i ett stenbrott.
Jag är säker på att Sandra, Nina, anna p och fröken rak höger vill uppnå samma resultat (ett jämställt samhälle) men ni verkar ha olika uppfattning om vägen dit. Den tydligaste skillnaden är att anna p och fröken höger jobbar MOT medan Nina och Sandra jobbar FÖR samma sak. Anna p och Fröken högers strategi går till stor del ut på att identifiera fiender och till varje pris skjuta ner dem. De använder förvånande ofta vapen från motståndarsidan via nedlåtande härskartekniker ("jag har högre utbildning än du lilla kanin, 80p", "jag tar mer betalt, lika mkt som ni tillsammans faktiskt") och "svåra" formuleringar som har till uppgift att ställa mottagaren i underläge ("förändringens urkraft är den subversiva tanken" etc). Med en rak höger bedriver de krig mot männen och med vänstern för de inbördeskrig mot kvinnor som inte passar in i deras bild av feminism. Jag tror inte på krig, det skapar bara fler och djupare konflikter. Om man tittar under kjolen på Sandras blogg lyckas hon få 80000 unga tjejer att tro mer på sig själva och göra fler självständiga val. Varje vecka. Och Nina kan utifrån sin position påverka både företag och makthavare i rätt riktning. Personligen tror jag att FÖR-vägen är mycket effektivare.
Håller helt med Sebastian S. Det jag syftar på när jag säger att Anna P är en haverist är just att hon visar så tydliga prov på samma gamla trötta retorik som misslyckats så många gånger förr: att framhålla att enda vägen till ett jämställt samhälle går längs en snålblåsande väg av bitterhet, avundsjuka och löjliga påhopp (i stil med att det Sandra B gör är mindre värt för att hon skulle ha en rik morsa). Jag tror att mycket skulle mer vara vunnet om ni höll era subversiva tankar för er själva, eller skaffade er ett riktigt jobb där ni kan uträtta något på riktigt./Tombola.
Tacka vet jag mig själv.
@ Sebastian S: Förstår inte vad du menar, du kan inte ha ett kommunicerande jobb. @ Tombola: den feministiska kampen skulle må bättre av om du trillade på tvålen i duschen. Kom ihåg att jag tränar feministiskt självförsvar! Från kampen om rösträtt för kvinnor, över kampen för daghem, till kampen för rätten till föräldrapenningen (stolt skriver jag, Sveriges är bäst i världen i tredje fallet, men för rikemansdöttrar spelar detta nog ingen roll). Att påstå att alla mina argument är avundsjuka och småkåta påhopp tycker jag är själva sinnebilden av hur en manschauvinist beter sig i trängda lägen. Det är lätt att säga att hon är liderlig och inte vet sitt eget bästa... Vi lever i en tom värld där Vattenfall kan miljöprofilera sig med reklamens hjälp, Nestle förkte få bebisföräldrar att strunta i att amma och istället ge dem Nestlemjölkersättning. Lämna SOFO och den lilla bostadsrätten, din jävla Tombola-jävel, och kolla in hur de andra har det. Tror ni de har råd att klippa lustig lugg? Eller färga håret ljusrött ett halvår efter alla andra på flott salong? Att påstå att Sandra B är en feministisk förebild ligger nära att säga att nazisterna hade nog inte helt fel. De byggde raka vägar. Därför skriver jag här. Jo, räknade om. Jag tjänar 1,5 gånger så mycket som Knatte och Fnatte ihop.
@Anna P
Om du inte förstår vad Sebastian S menar kan du inte ha många hästar i stallet.
Trist att Anna p visade sig vara någon lustigkurre och inte en diskussionslysten kommentator.
Tycker som några innan mig att Sandra förvisso har en framgångsrik blogg som läses av många unga tjejer - ser dock endast ett tunt lager av "feminism" påstruket som för att rättfärdiga all yta.
Förutom att hon ifrågasätter tjejetidningar och svarar på frågor om feminsim (vilka stordåd!) - vad är det hon gör som medför att hon är "en av de kanske viktigaste feministiska förebilderna" just nu?
anna p: jag vill bli bästis med dig! har du inte en blogg där man kan få läsa mer?
Om man når många. Många av dem man når ser upp till en. Och har ett tydligt feministiskt perspektiv på allt man skriver (jo, allt). För en målgrupp som sällan kommer i kontakt med feministiska tankar. Är man en viktig feministisk förebild.
För min del är det inte svårare än så.
Skärp till dig Nina! Nu sjönk du ner till Viggonivå för mig. Allt det Sandra skrriver (Jo, allt) har ett feministiskt perspektiv. Bara en reklamare som tappat bort sig själv i alla tomma samtal och urholkade värden kan påstå det. Och nu är det Studio Totals effekt som är det viktiga, inte att de ljuger vilket du tyckte var förfärligt förut(och de sysslar inte med konst, om de gör det så skiter jag konst och då är allt konst). VARNING PÅ STAN: Nina håller på att tappa bort sig själv och sånt är jobbigt.
Post a Comment