I veckan har det varit debatt om könskvotering till olika utbildningar. Centrum för rättvisa driver process mot Lund universitet som har tagit in killar med betydligt lägre betyg än tjejer.
Jag hoppas verkligen att Centrum för rättvisa får rätt. Lunds universitet verkar ha fått det här med kvotering helt om bakfoten. Det handlar ju inte om att lyfta in personer med sämre kompetens bara för att de har ett visst kön. Kvotering är ett verktyg som används för att jämna ut skillnader som uppstår för att en outtalad kvotering ger en viss grupp systematiska fördelar.
Det är en jätteskillnad på att kvotera in kvinnor i styrelser eller män på dagis, och att låta människor med sämre betyg gå föra i kön. När vi tar in på högskolan har vi gemensamt bestämt oss för ett absolut verktyg som alla utvärderas efter. Man kan tycka vad man vill om betyg. Men det är väldigt svårt att påstå att de leder till att kvinnor systematiskt väljer in andra kvinnor på veterinärutbildningen, och att vi därför måste kvotera in män.
Dock är det intressant att det är sån vansinnig debatt så fort kvinnor ska kvoteras in någonstans (vilket de fortfarande väldigt sällan gör). När det är män som ges fördelarna är det märkligt tyst. Vi pratar om huruvida det är lagligt eller inte. Men ingen verkar ta upp kvoteringsmotståndarnas slagträ nummer 1: Att om man män kvoteras in på utbildningar kommer alla kvinnor gå runt och ifrågasätta deras kunskap hela tiden, och så vill inga män ha det. Eller vill de det?
5 comments:
Fast många utbildningar med stor snedfördelnibg kvoterar ju. Åtminstone var det så förr.
Och snedfördelningen i kön på högre utbildningar kommer att få sto betydelse om 10-20 år, om trenden fortsätter. Kanske en bra idé att ta itu med det i tid, och inte upprepa gamla misstag?
Könskvoteringen ska ju funka så att när man har två personer med likvärdiga meriter väljer man den som är underrepresenterad i gruppen. Något annat sätt att hantera det hela på vore idioti. Lunds Universitet verkar definitvt ha missat poängen.
Fast det är naturligtvis en utopi. Ibland funkar det väl så att om någon har tillräckliga meriter, kan den kvoteras in jämfört med en som har bättre.
Andra gånger har man dubbla måttstockar, en för varje kön. Det gäller tex brandmän, har jag fattat det som. Kvinnor behöver inte samma fysiska styrka, tex.
Frågan bör väl helt enkelt vara: anser samhället att det är så pass viktigt att det finns representanter för båda könen i en viss utbildning/yrkesgrupp att det är värt samhälleliga insatser?
Utformningen är sekundär. Att vilja och motivation är viktigare än tidigare meriter för slutresultatet, lyfts fram i bland annat Freakonomics.
Håller med om att CFR satt fingret på en viktig fråga, men Lund har väl inte gett förtur till en man med sämre meriter, utan get en man förtur vid lika meriter. Om jag inte har helt fel.
Lika spännande är Norge som höjt kompetensen, den formella, med kvotering till bolagsstyrelser.
Johan: Ja, så kanske det är. Men resultatet blir ju detsamma: I praktiken måste man då som kvinna ha högre betyg än männen för att komma in. När jag gick på gymnasiet krävdes det 300 poäng av tjejer för att komma in, men bara 260 av killar. På så vis fick de ihop till 30% killar på skolan. Snacka om att manifestera olika könsvärden.
Post a Comment