Det verkar ha tagit fart som tusan på resume.se igen efter semestern. Nu är det Prides sponsringsansvariga, Ulrika Lahne, som enligt Resumé anklagar företag som inte sponsrar Pride för att vara homofoba. Ganska knasigt, måste jag säga. Men är det bara jag, eller känns det som att hennes citat är helt tagna ur sitt sammanhang? Verkar det inte konstigt att en såpass högt uppsatt person inom en organisation skulle häva ur sig en sån svada mot potentiella samarbetspartners? Jag misstänker att Resumé har friserat lite.
Men oavsett vad så tycker jag att det är konstigt att utgå från att man når ut till den rosa publiken genom att sponsra Pride. Trendwatching ger ganska intressanta perspektiv på det i sin senaste briefing. De ger exemepel på mer och mindre lyckade marknadsföringsförsök mot HBT-människor runt om i världen. En del grejer, som resor, funkar hur bra som helst. Annat, som mobilabonnemang, funkar inte alls. Det är väl inte så konstigt egentligen. Oavsett vem man riktar sig till måste man ju vara relevant. När man åker på en resa vill man umgås med folk man gillar. När man ringer kundtjänst skiter man i vilken sexuell läggning/dialekt/favoriträtt den som svarar har. Alltså funkar det olika bra.
Detsamma borde ju rimligtvis gälla för sponsring. Alla företag kan inte sponsra allt. Alltså måste man välja, och är man bra på det så väljer man det som ger avkastning. Så homofobt eller inte förstår jag varför Spendrups väljer att sponsra Pride och H&M väljer att låta bli.
Oj, så här mycket har jag inte tänkt på flera veckor. Nu ska vi avrunda arbetsdagen med ett glas rosévin. Må idéerna flöda!
Tuesday, July 31, 2007
Rädda världen!
Glada morgonnyheter
Kul att det går bra för Dove och deras satsning på Pro Age. Jag gillar deras tidigare kampanjer, eftersom det bygger på en ren och enkel insikt om målgruppen. Dessutom är det en väldigt sympatisk insikt. Och de lyckas bjuda in till samtal, trots att produkten i sig är helt ointressant att prata om (och det är det ingen som gör heller, kolla här ).
Jag blir jätteglad när det visar sig att smarthet fungerar, även på kort sikt.
Jag blir jätteglad när det visar sig att smarthet fungerar, även på kort sikt.
Monday, July 30, 2007
Tillbaka på kontoret
Herregud vad Sverige inte är upplagt för att jobba (eller överhuvudtaget vara i stan) i juli. Ingen är här. Restauranger och affärer är deprimerande stängda. Det är halvmulet ute. Inte konstigt att det finns något som heter sommaralkoholism. Några rediga drinkar är väl det enda som kan råda bot på den här totala tristessen.
Friday, July 27, 2007
En alldeles egen liten fundering
Jag HATAR heminredning. Korrektion: Jag hatar när alldeles för unga människor är besatta av heminredning. Om jag måste se en till Residence eller infälld takspot eller Boffikök hemma hos en 25-åring så svimmar jag. Om någon undrar.
The day the hipster died
Semestern är generellt en dålig tid för trendspaning, eftersom i alla fall jag fortfarande har samma semestergarderob och umgås med samma människor som jag gjorde 1996. I år har jag dock fixat till mig lite och träffat både nytt och gammalt folk på alla möjliga ställen. Och ett samtalsämne tycks alltid dyka upp: Hipphetens död.
Jag vet inte om det började med Hanna Fahls Kär i en hipster (hos Henrik kan du ladda ner låter och läsa texten, om du har missat den) eller om det bara kom en modeblogg/obskyr houseartist/ett par Wayfarers för mycket till Stockholm i våras. Men plötsligt orkar ingen bry sig längre. I senaste numret av Elle ägnas tre sidor åt att hylla mainstream. Självklart frågar de Kleerup vad han tycker om saken, men ändå.
Så mina totalt slumpartade och subjektiva efterforskningar pekar åt ett tydligt håll: Det har blivit alldeles för jobbigt att vara hipp. Man måste slåss med för många andra (när Facehunter kan cruisa Östersund istället för Paris har det liksom gått överstyr), och dessutom har det blivit alldeles för tillgängligt och stereotypt. Och som trender fungerar, så är ju de som startade trenden redan på väg bort när den slår stort. Det intressanta med just sommaren 07 är att det inte handlar om en specifik trend som nämnda solglajjor, utan om trendjakt som livsstil. Det är helt enkelt otrendigt att vara trendig.
Ska bli mycket intressant att se vad det här (om det är en bestående förändring) innebär för mainstream-varumärkena och nischarna. Vad händer när det största också blir det hetaste? Imploderar hela strategin då?
Jag vet inte om det började med Hanna Fahls Kär i en hipster (hos Henrik kan du ladda ner låter och läsa texten, om du har missat den) eller om det bara kom en modeblogg/obskyr houseartist/ett par Wayfarers för mycket till Stockholm i våras. Men plötsligt orkar ingen bry sig längre. I senaste numret av Elle ägnas tre sidor åt att hylla mainstream. Självklart frågar de Kleerup vad han tycker om saken, men ändå.
Så mina totalt slumpartade och subjektiva efterforskningar pekar åt ett tydligt håll: Det har blivit alldeles för jobbigt att vara hipp. Man måste slåss med för många andra (när Facehunter kan cruisa Östersund istället för Paris har det liksom gått överstyr), och dessutom har det blivit alldeles för tillgängligt och stereotypt. Och som trender fungerar, så är ju de som startade trenden redan på väg bort när den slår stort. Det intressanta med just sommaren 07 är att det inte handlar om en specifik trend som nämnda solglajjor, utan om trendjakt som livsstil. Det är helt enkelt otrendigt att vara trendig.
Ska bli mycket intressant att se vad det här (om det är en bestående förändring) innebär för mainstream-varumärkena och nischarna. Vad händer när det största också blir det hetaste? Imploderar hela strategin då?
Monday, July 23, 2007
Och vad ska du göra på semestern?
När det gäller semesterplaner har jag ett stort hål i huvudet. Det är ungefär åtta år sedan jag hade ett helt sommarlov utan jobb. Trots det tror jag fortfarande i min enfald att sommaren är 10 veckor lång och att man hinner göra en himla massa saker.
I den här sommarens planer ingår exempelvis att jag ska lära mig vindsurfa och åka wakeboard. Jag ska vara på landet och ta det lungt och bli sådär brun och skärgårdsfräsch. Jag ska läsa massor av böcker. Om det regnar ska jag se ikapp alla filmer och tv-serier som jag har missat under året.
Det är kul att gå ut på sommaren, så jag ska mest vara i stan och bli stammis på alla klubbar och vårda mina vänskapsrelationer och äta softa middagar med massor av rosévin. En annan bra grej med sommaren är att man hinner träffa alla sina släktingar, baka bullar, åka till IKEA och köpa grejer till lägenheten, göra de där bankärendena som aldrig blir av när man jobbar eftersom bankhelvetetet stänger klockan tre, ta dykcert och hänga lite lagom ironiskt på Sandhamn/i Båsta/Visby/Marstrand/Falsterbo.
Sen får man ju inte förringa de eviga sommarplanerna: Jag ska äntligen lära mig att uppskatta löprundor som träningsform. Jag SKA plocka fram golfklubborna från längst bak i garberoben. Jag ska äntligen sätta 360 på vattenskidor. Och så ska jag till Åre och köra downhill.
Jag ska villigt erkänna att jag inte har gjort något av ovanstående. Jag har däremot varit i Frankrike två gånger och äntligen kommit över min fobi för att prata franska i telefon. Det var helt oplanerat, men måste väl ändå sägas vara ett hyftsat resultat. Och så har jag faktiskt druckit rosé på min balkong två gånger. Det blir antagligen minnet från sommaren 07: En restaurangbokning på franska och en efterfest.
I den här sommarens planer ingår exempelvis att jag ska lära mig vindsurfa och åka wakeboard. Jag ska vara på landet och ta det lungt och bli sådär brun och skärgårdsfräsch. Jag ska läsa massor av böcker. Om det regnar ska jag se ikapp alla filmer och tv-serier som jag har missat under året.
Det är kul att gå ut på sommaren, så jag ska mest vara i stan och bli stammis på alla klubbar och vårda mina vänskapsrelationer och äta softa middagar med massor av rosévin. En annan bra grej med sommaren är att man hinner träffa alla sina släktingar, baka bullar, åka till IKEA och köpa grejer till lägenheten, göra de där bankärendena som aldrig blir av när man jobbar eftersom bankhelvetetet stänger klockan tre, ta dykcert och hänga lite lagom ironiskt på Sandhamn/i Båsta/Visby/Marstrand/Falsterbo.
Sen får man ju inte förringa de eviga sommarplanerna: Jag ska äntligen lära mig att uppskatta löprundor som träningsform. Jag SKA plocka fram golfklubborna från längst bak i garberoben. Jag ska äntligen sätta 360 på vattenskidor. Och så ska jag till Åre och köra downhill.
Jag ska villigt erkänna att jag inte har gjort något av ovanstående. Jag har däremot varit i Frankrike två gånger och äntligen kommit över min fobi för att prata franska i telefon. Det var helt oplanerat, men måste väl ändå sägas vara ett hyftsat resultat. Och så har jag faktiskt druckit rosé på min balkong två gånger. Det blir antagligen minnet från sommaren 07: En restaurangbokning på franska och en efterfest.
Sunday, July 8, 2007
En halvvuxen semester
Jag kan nog säga att vilka parametrar man än tittar på, så måste jag definieras som vuxen nu. En ung vuxen, absolut, men vuxen likafullt. Bevisen är entydiga:
Jag har ett fast jobb, vilket innebär att jag just nu har inlett mit livs första betalda semester (det känns faktiskt helt obegripligt. Att få betalt utan att göra nånting.). Jag har en akademisk examen. Jag har ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Jag har balkonglådor och en basilikaplanta. Jag kan ord som rabulist och sekatör. Jag har ett barskåp med Martini i.
Men det finns en grej som aldrig förändras. Hur vuxen man än är, så är man alltid sina föräldrars barn. Det är en väldigt speciell känsla när man är i min just-blivit-vuxen-fas och ska umgås med sin familj. Allt det där vuxna, som man inte riktigt har blivit helt bekant med, kan försvinna med ett poff.
Jag har vänner som ljuger för sina föräldrar om vad de äter till middag för att slippa grönsaksdiskussionen. Någon annan kan inte förmå sig att dricka alkohol tillsammans med föräldrarna, och lider sig igenom trevliga middagar med mineralvatten i glaset när föräldrarna provar en ny Côtes-de-Rhone (samma människa kan utan problem sänka nämnda vinflaska, fem-sex drinkar och ett par öl under en kväll när föräldrarna inte är med). Ingen kan tänka sig att röka när mamma finns på samma fest. Och jag tänker inte ens börja gräva i alla mer eller mindre underliga hang-ups kring pojk- och flickvänner och övernattningar.
Det hela ställs ofta på sin spets under sommaren, när man ska tränga ihop sig i sommarhus/båtar/bilar/Lidingövillor eftersom de vuxna barnen ännu inte är så vuxna att de har egna sommarplaner. Det brukar bli väldigt intressant framemot augusti när vännerna återvänder till stan och redogör för sina respektive katastrofer.
Själv ska jag utmana ödet och bila till Frankrike tillsammans med mamma, pappa och bror imorgon. Om allt går enligt planerna (och vi undviker slagsmål med dödlig utgång) är jag tillbaka om sådär en tio dagar. Fram tills dess blir det alltså inget bloggande. Så jag vill bara önska er alla en väldigt trevlig semester, så hörs vi snart igen!
Jag har ett fast jobb, vilket innebär att jag just nu har inlett mit livs första betalda semester (det känns faktiskt helt obegripligt. Att få betalt utan att göra nånting.). Jag har en akademisk examen. Jag har ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Jag har balkonglådor och en basilikaplanta. Jag kan ord som rabulist och sekatör. Jag har ett barskåp med Martini i.
Men det finns en grej som aldrig förändras. Hur vuxen man än är, så är man alltid sina föräldrars barn. Det är en väldigt speciell känsla när man är i min just-blivit-vuxen-fas och ska umgås med sin familj. Allt det där vuxna, som man inte riktigt har blivit helt bekant med, kan försvinna med ett poff.
Jag har vänner som ljuger för sina föräldrar om vad de äter till middag för att slippa grönsaksdiskussionen. Någon annan kan inte förmå sig att dricka alkohol tillsammans med föräldrarna, och lider sig igenom trevliga middagar med mineralvatten i glaset när föräldrarna provar en ny Côtes-de-Rhone (samma människa kan utan problem sänka nämnda vinflaska, fem-sex drinkar och ett par öl under en kväll när föräldrarna inte är med). Ingen kan tänka sig att röka när mamma finns på samma fest. Och jag tänker inte ens börja gräva i alla mer eller mindre underliga hang-ups kring pojk- och flickvänner och övernattningar.
Det hela ställs ofta på sin spets under sommaren, när man ska tränga ihop sig i sommarhus/båtar/bilar/Lidingövillor eftersom de vuxna barnen ännu inte är så vuxna att de har egna sommarplaner. Det brukar bli väldigt intressant framemot augusti när vännerna återvänder till stan och redogör för sina respektive katastrofer.
Själv ska jag utmana ödet och bila till Frankrike tillsammans med mamma, pappa och bror imorgon. Om allt går enligt planerna (och vi undviker slagsmål med dödlig utgång) är jag tillbaka om sådär en tio dagar. Fram tills dess blir det alltså inget bloggande. Så jag vill bara önska er alla en väldigt trevlig semester, så hörs vi snart igen!
Friday, July 6, 2007
På nätbaserad utflykt
Intressant läsning på dagensmedia.se idag om barns medievanor. Har ägnat förmiddagen åt att infiltrera samtliga communitys på listan. Några saker slog mig:
- Jag är lite för gammal för internet. Jag fattar ärligt talat knappt hälften av vad som sägs i chattarna. Jag förfasas över generatorn för falska personnummer på hamsterpaj.net. Jag känner mig interaktiv när jag tillbringar en kvart om dagen på Facebook. Jag behöver hotta till mig rejält om jag ska kunna kommunicera med den här målgruppen.
- Tonåringar är verkligen tonåringar. Så himla... tonåriga, liksom.
- Det är sjukt mycket reklam på dessa communities. Lägg för guds skull inte en banner där!
Och så hittade jag en snyggt plåtad sajt för toleransprojektet Alla lika, alla olika. Fast innehållet känns ganska tandlöst. Att berätta att alla greker inte luktar vitlök tror jag inte är särskilt attitydförändrande. De uppenbara fördomarna är ju så väldigt mycket lättare att identiefiera och därmed också mycket mindre farliga. Mycket värre då med fördomarna man inte ens vet att man har.
- Jag är lite för gammal för internet. Jag fattar ärligt talat knappt hälften av vad som sägs i chattarna. Jag förfasas över generatorn för falska personnummer på hamsterpaj.net. Jag känner mig interaktiv när jag tillbringar en kvart om dagen på Facebook. Jag behöver hotta till mig rejält om jag ska kunna kommunicera med den här målgruppen.
- Tonåringar är verkligen tonåringar. Så himla... tonåriga, liksom.
- Det är sjukt mycket reklam på dessa communities. Lägg för guds skull inte en banner där!
Och så hittade jag en snyggt plåtad sajt för toleransprojektet Alla lika, alla olika. Fast innehållet känns ganska tandlöst. Att berätta att alla greker inte luktar vitlök tror jag inte är särskilt attitydförändrande. De uppenbara fördomarna är ju så väldigt mycket lättare att identiefiera och därmed också mycket mindre farliga. Mycket värre då med fördomarna man inte ens vet att man har.
Hur man skaffar sig huvudvärk
Ta en vanlig torsdag i juli. Drick lite rosévin med dina kollegor på jobbets takterass (eller i köket, om terass saknas). Gå till Debasers uteservering. Drick en öl. Beställ en mojito. Ge bort Mojiton, eftersom du fattar att det vore bra att äta middag först. Ät slajmig cheeseburgare på Jimmys Steakhouse. Gå tillbaka till Debaser. Åk taxi till Spymlan. Få Cannes-flashback när exakt samma människor står och pratar om exakt samma saker som två veckor tidigare på Martinez. Äk taxi till China (det är ju ändå minst 200 meter dit). Upptäck (till din glädje när huvudvärken har inträtt) att det är tomt och inge kul. Fundera på att gå till Spy Bar. Inse dina egna begränsningar. Avvik.
Sov fyra timmar och var förbaskat glad över att det är fredag och sommartid och att du kommer att hinna sova ett par timmar innan det är dags för nästa fest. Bota huvudvärk med Treo och Loka. Intala dig själv att det ändå är sommar.
Sov fyra timmar och var förbaskat glad över att det är fredag och sommartid och att du kommer att hinna sova ett par timmar innan det är dags för nästa fest. Bota huvudvärk med Treo och Loka. Intala dig själv att det ändå är sommar.
Thursday, July 5, 2007
Saker jag varken gillar eller förstår
Det finns en grej jag verkligen inte fattar: Modebloggar. Jag förstår att det är väldigt populärt. Jag kan ta till mig att tusentals människor går in och kollar på Ebba, the Sartorialist och Facehunter vareviga dag. Men jag kan för mitt liv inte begripa varför. Och det känns inte helt hundra, när man har betalt för att förstå och tolka folk och fenomen.
Det är inte det att jag inte gillar att kolla på folk. Det är den allra främsta anledningen till att promera nånstans överhuvudtaget, tycker jag. Jag älskar min promenad till jobbet (Östermalmstorg - Nybroplan - Kungsan - Skeppsbron - Slussen) bara för att man verkligen kan se hur människorna man möter byts ut längs vägen.
Det kan vara så att det jag inte gillar med modebloggarna är urvalet. Att någon annan har bestämt åt mig vad jag ska titta på, och dessutom tolkat och klassificerat det jag ser (15-årig indietjej, Götgatan). Eller så är det faktumet att man missar intressanta aspekter, som gångstil, ansiktsuttryck, sällskap och miljö, när folk fastnar på bild.
Hursomhelst tar jag tacksamt emot tips som får mig att börja uppskatta, eller åtminstone förstå, fenomenet modebloggar. Jag väntar med spänning.
Det är inte det att jag inte gillar att kolla på folk. Det är den allra främsta anledningen till att promera nånstans överhuvudtaget, tycker jag. Jag älskar min promenad till jobbet (Östermalmstorg - Nybroplan - Kungsan - Skeppsbron - Slussen) bara för att man verkligen kan se hur människorna man möter byts ut längs vägen.
Det kan vara så att det jag inte gillar med modebloggarna är urvalet. Att någon annan har bestämt åt mig vad jag ska titta på, och dessutom tolkat och klassificerat det jag ser (15-årig indietjej, Götgatan). Eller så är det faktumet att man missar intressanta aspekter, som gångstil, ansiktsuttryck, sällskap och miljö, när folk fastnar på bild.
Hursomhelst tar jag tacksamt emot tips som får mig att börja uppskatta, eller åtminstone förstå, fenomenet modebloggar. Jag väntar med spänning.
Wednesday, July 4, 2007
Död, dödare, dödast
Man glömmer bort det varje år, tills det inträffar: veckan före och efter industrisemestern. Idag tar nog priset som den segaste arbetsdagen i världshistorien. Jag har hunnit läsa alla bloggar (som knappt uppdateras så här års), kolla en miljon nya kampanjsajter, finslipa en presentation in absurdum, svänga ihop veckans inspirationsbrev till kollegorna, göra en fälstudie av målgruppen för en potentiell kund och snackat oändligt mycket skit med dem av mina kollegor som inte heller har något att göra. Nu är det bara en timme och en kvart kvar innan jag får gå på after work. Yes.
Dagens bästa måste vara kampanjen för den kommande Simpsonsfilmen. Kampanjsajten hittar ni här. Min egen Simpsons-avatar ser ut så här:
Men det bästa av allt: De har byggt om elva Seven-elevenbutiker runt om i USA till Kwik-e-marts där man kan köpa Simpsonsrelaterade matgrejer. Jag vill se! Där kan man snacka samtalsämne, living the brand eller vad man vill. Jag älskar när någon får en bra idé och orkar få igenom den. Älskar.
Sådärja, nu har jag slagit ihjäl fem minuter till. Dags att läsa lite mer bloggar.
Dagens bästa måste vara kampanjen för den kommande Simpsonsfilmen. Kampanjsajten hittar ni här. Min egen Simpsons-avatar ser ut så här:
Men det bästa av allt: De har byggt om elva Seven-elevenbutiker runt om i USA till Kwik-e-marts där man kan köpa Simpsonsrelaterade matgrejer. Jag vill se! Där kan man snacka samtalsämne, living the brand eller vad man vill. Jag älskar när någon får en bra idé och orkar få igenom den. Älskar.
Sådärja, nu har jag slagit ihjäl fem minuter till. Dags att läsa lite mer bloggar.
Tuesday, July 3, 2007
Värdet av reklam, lektion 72
Dan skriver bra hos Åkestam.Holst om värdet av reklam.
Efter att ha slitit i många månader med min uppsats på just det temat drar jag en suck av lättnad. Den är faktiskt klar. Inlämnad. Framlagd. Betygssatt. Har haft så mycket på senaste att jag nästan har glömt bort att vara glad över det. Tyvärr finns den inte i biblioteket än, men så fort den gör det ska jag länka!
Det finns ju så mycket mer värde i reklam än det som helt korrekt lyfts fram av Moray McLennan. Nåt som jag inte har tjatat så mycket om hittills är reklam som populärkultur. Reklam är unikt eftersom det är gratis för folk att ta del av. Alltså finns det med riktigt stora kampanjer en gemensam beröringspunkt för väldigt många människor. Tänk Iprenmannen, Teliafamiljen eller ICA-såpan. Alla känner till dem: De är icke-exklusiva och tillgängliga på ett väldigt speciellt sätt. Det tycker jag är kul. Och om man är intresserad av historia är det ett väldigt intressant verktyg för att ta tempen på ett samhälle och en kultur. Jämför bara Cannesbidragen från runt om i världen. Snabbantropologi, helt enkelt.
Tänk på det inför nästa kampanj: Du har ett yrke som påverkar fantastiskt många människor, som speglar din kultur och samtid och dessutom lämnar något till eftervärlden. Shit, vad tungt. Inte konstigt att reklamare måste ha stora glajjor och palestinasjal.
Efter att ha slitit i många månader med min uppsats på just det temat drar jag en suck av lättnad. Den är faktiskt klar. Inlämnad. Framlagd. Betygssatt. Har haft så mycket på senaste att jag nästan har glömt bort att vara glad över det. Tyvärr finns den inte i biblioteket än, men så fort den gör det ska jag länka!
Det finns ju så mycket mer värde i reklam än det som helt korrekt lyfts fram av Moray McLennan. Nåt som jag inte har tjatat så mycket om hittills är reklam som populärkultur. Reklam är unikt eftersom det är gratis för folk att ta del av. Alltså finns det med riktigt stora kampanjer en gemensam beröringspunkt för väldigt många människor. Tänk Iprenmannen, Teliafamiljen eller ICA-såpan. Alla känner till dem: De är icke-exklusiva och tillgängliga på ett väldigt speciellt sätt. Det tycker jag är kul. Och om man är intresserad av historia är det ett väldigt intressant verktyg för att ta tempen på ett samhälle och en kultur. Jämför bara Cannesbidragen från runt om i världen. Snabbantropologi, helt enkelt.
Tänk på det inför nästa kampanj: Du har ett yrke som påverkar fantastiskt många människor, som speglar din kultur och samtid och dessutom lämnar något till eftervärlden. Shit, vad tungt. Inte konstigt att reklamare måste ha stora glajjor och palestinasjal.
Heminredning 1
God morgon! Dagen börjar bra. Så här skulle jag vilja ha det hemma:
Läs mer här. Träden görs alltså i stål av konstnären NatureMaker. Så väldans fint.
Läs mer här. Träden görs alltså i stål av konstnären NatureMaker. Så väldans fint.
Monday, July 2, 2007
Diggilo diggilej
Nu har jag äntligen hittat ett par schyssta dojor. Här är de:
Nu är sommaren räddad! Om du vill skaffa ett eget par kan du köpa dem här. De gröna, gula och orangea är finast i verkligheten, men jag vågade mig inte riktigt på dem.
Lite semestertorka på planningfronten kanske?
Nu är sommaren räddad! Om du vill skaffa ett eget par kan du köpa dem här. De gröna, gula och orangea är finast i verkligheten, men jag vågade mig inte riktigt på dem.
Lite semestertorka på planningfronten kanske?
Måndagsrapport
Efter en riktigt somrig helg (margaritas på min balkong+China+långpromenad på landet+planering av semsterresa till Frankrike+nya blommor till balkongen+middag på Thaiboat och liten bortvilsning i Vitabergsparken) är det alltså dags för sista arbetsveckan innan semesterna. Konstaterande: Veckan innan semestern kan det bara vara på två sätt; hysteriskt eller dötråkigt. Jag får dessvärre sälla mig till den senare kategorin.
Fördelen med det är att man hinner kolla en massa roliga och knäppa och lite inpirerande grejer på nätet. Lite ur dagens skörd:
Världens bästa ordlista finns här, tyvärr bara på engelska, men användbar ändå för att häva sig ur alltför djupa hjulspår.
En knasig men gullig produkt hittade jag här. Fullkomligt briljant ju.
Och slutligen har Mentos hittat på något skojsigt igen. Tyvärr verkar det inte funka så bra, ingen snackar ju med den stackars killen. Kanske är det för att andra begriper lika lite som jag? Är det någon annan som förstår?
Nu ska jag påbörja mitt digra kvällschema, eftersom jag har skjutit upp allt för att leva slappliv de senaste veckorna: träna, storhandla, stryka, betala räkningar och laga mat för några dagar framöver. Wish me luck.
Fördelen med det är att man hinner kolla en massa roliga och knäppa och lite inpirerande grejer på nätet. Lite ur dagens skörd:
Världens bästa ordlista finns här, tyvärr bara på engelska, men användbar ändå för att häva sig ur alltför djupa hjulspår.
En knasig men gullig produkt hittade jag här. Fullkomligt briljant ju.
Och slutligen har Mentos hittat på något skojsigt igen. Tyvärr verkar det inte funka så bra, ingen snackar ju med den stackars killen. Kanske är det för att andra begriper lika lite som jag? Är det någon annan som förstår?
Nu ska jag påbörja mitt digra kvällschema, eftersom jag har skjutit upp allt för att leva slappliv de senaste veckorna: träna, storhandla, stryka, betala räkningar och laga mat för några dagar framöver. Wish me luck.
NAPB v. 1.1
Nu har jag uppdaterat min ganska finkiga länklista med lite grejer. Ni som inte redan är webbjunkade planners, ut och upptäck!
Är det inte sjukt...
...att av dagens 20 mest sedda filmer enligt Viral Video Chart så handlar sju stycker om iPhone? Den mest populära är den här:
Jag tycker att det här är ett jättebra exempel på att det viktiga med kommunikation inte är budskapet, utan samtalsämnet. Ingen har missat budskapet att iPhone finns, men det beror inte på att Apple har berättat det för oss. Det beror, tror jag, på att vi alla har diskuterat iPhone och gjort den till vår egen, vare sig vi gillar den eller inte.
Jag tycker att det här är ett jättebra exempel på att det viktiga med kommunikation inte är budskapet, utan samtalsämnet. Ingen har missat budskapet att iPhone finns, men det beror inte på att Apple har berättat det för oss. Det beror, tror jag, på att vi alla har diskuterat iPhone och gjort den till vår egen, vare sig vi gillar den eller inte.
Subscribe to:
Posts (Atom)
