Hej då.

Första året när jag bloggade läste jag ett inlägg av någon, jag tror att det var Linda Skugge men är inte helt säker, som var fly förbannad på alla människor som stänger ner sina bloggar över semestern. Då har man ju mer tid än någonsin att blogga!

Det är naturligtvist sant på ett rationellt plan. Alltså försökte jag hålla igång bloggen de där tre veckorna i juli. Det gick naturligtvis åt helvete. Sommartid är inte som annan tid. Den är kortare. En dag är cirka 30 minuter lång, med tanke på vad man får gjort. Och om dagen bara är 30 minuter, då hinner man i princip bara vakna och äta lite och gå och lägga sig. Inte blogga.

Det här var ett mycket omständligt sätt att säga att idag tar jag semester och det gör bloggen också. Och eftersom alla ändå frågar (VARFÖR är detta intressant? Jag begriper det inte. Jag struntar i vad andra ska göra på semestern om jag inte ska träffa dem) kan jag berätta att på semstern ska jag och bloggen:

1. Vara hemma och packa
2. Åka till landet
3. Åka till Köpenhamn/Malmö/Österlen
4. Flytta
5. Besöka Götebörgstrakten och gå på 30-årskalas

Som sagt bryr jag mig inte om vad ni ska göra. Men jag bryr mig verkligen om att ni ska ha en väldigt skön sommar med roligt och avkopplande innehåll. Vi hörs i augusti!

Idag lyssnar vi naturligtvis på:

Sex.

Ikväll har vi pratat om sex. Till byrån får vi ett gäng tidningar, och vissa av dem är till för unga tjejer och killar. Det sliter sönder mitt hjärta att läsa de här tidningarna. För de förstör unga människors bild av något som är det näst minst speciella i världen, efter att födas och dö.

Sex är en viktig del i de flesta vuxna människors liv. Det är något som nästan alla ägnar sig åt på ett eller annat sätt. Hur kan det då komma sig att de här tidningarna (jag tänker främst på Cosmopolitan, Veckorevyn, Moore, Slitz) får det att verka så svårt?

Jag skulle mest vilja ge alla femtonåringar en kram och säga att det är lugnt. För det är ett faktum att de flesta har samma åsikt om sex: det är trevligt. Och mysigt. Man gillar att känna hud mot hud. Man gillar att man får vara nära någon man tycker mycket om.

Det är inte svårt. De flesta har inga böjelser åt något speciellt håll. Killar är inte porrfilmsskadade och tjejer vill inte alltid gifta sig. Analsex är en ickefråga och hur stora bröst man har är helt oviktigt.

Det här är självklarheter för alla vuxna. Men om man är en tonåring som vill bli vuxen så är bilden så väldigt annorlunda. Jag vill bara att alla snart-vuxna-barn ska förstå det. Jag vet inte vad jag kan göra åt det. Men vi jobbar ändå i en kommunikationsbransch och ibland kanske man får möjlighet att påverka någon. Och då hoppas jag att alla jobbar för att göra sex till det det är: Trevligt. Mysigt. Och inte det minsta svårt.

Om någon skriver en till artikel på temat: Så tycker killar egentligen om sex eller Så vill hon ha det kan de vänta sig ett personligt mail från mig. Det kommer att innehålla en helt oglamorös dos verklighet. För det är det minsta jag kan göra.

Dom bästa jag känner

Imorgon är det sista dagen innan byrån stänger för semester. Det ska bli skönt. Men det innebär också att det ikväll är avskedsfest för två av Garbergs viktigaste personer. Det är alltid svårt att föreställa sig hur det ska bli när två personer som man träffar varje dag helt plötsligt inte ska finnas där. Det är fanimej värre än sista avsnittet av Friends. Här är dom:

Jenny (även känd som Kollegan och Nollan)



Jenny var den första personen av mina nya kollegor som jag vågade ringa till. Hon är den person som jag har skrattat mest med. Och kanske gråtit en del också. Det bästa med Jenny är:

Hon vet allt om hippa saker. Musik, filmer, krogar, allt. Som en levande Nöjesguide.
Hon kan vara hur sur som helst och bli glad på två sekunder.
Hon kan prata i tio minuter om en fantastisk höstgryta hon har lagat utan att det låter självupptaget. Man tröttnar inte ens på att lyssna.
Hon är den minst brudiga tjejen jag känner och samtidigt den snyggaste.
Vi har aldrig haft en tråkig kväll. Eller lunch.

Vårt roligaste tillsammans:
Jeepen i Rio
Prag
Picknicken i Vanadislunden


Nu lämnar Jenny repan och flyttar till Malmö för att plugga. Det känns helt overkligt.

Matilda (även känd som Fyran och Flygande Mattan)



När Matilda började på Garbergs för ett år sen var jag lite orolig för henne jämt. Hon brukade ofta skada sig, exempelvis genom att stoppa en gaffel i brödrosten och få en stöt genom hela kroppen. Hon har slutat med sånt nu. Det bästa med Matilda är:

Hon får alla vanliga samtal att bli ovanliga.
Hon får en att våga vara barnslig om man vill.
Men hon är samtidigt är väldigt, väldigt klok.
Att hon berikar världen med Fyra till fem.
Att hon bor på en båt och har den tatuerad på armen.

Vårt roligaste tillsammans:
En kväll på Indigo i höstas när jag var ledsen först. Men inte sen.
Vardagsrumsdansen i Åre
Picknicken i Vanadislunden


Matilda överger ateljenassandet på Garbergs för att börja på Beckmans. Det är kul. Men också lite overkligt.

Om ni träffar på någon av de här damerna i framtiden ska vara lite rädda. Ni kommer antaligen komma hem väldigt sent den kvällen. Men det kommer kanske också bli det roligaste ni någonsin har haft.

Usch, vad det kommer att gråtas ikväll.

FINT

Ibland när jag läser något knarkiga men underbara bloggar som Fyra till fem eller Norra Europas Bästa Lunchblogg blir jag lite ledsen. Är det verkligen meningen att de här människorna ska försköna världen med sin förtjusandehet medan jag ska irritera människor genom att besserwissra om ett av planetens mest ointressanta ämnen, reklam? Ja, så kanske det är. Men ibland vill man kanske läsa om något annat. Städning, till exempel.

Förutom att jag är en obotlig besserwisser är jag, charmigt nog, också väldigt mån om att ha det städat omkring mig. Jag blir ofta hånad för det. Folk kan vara mycket elaka när de finner en pedantisk. Men så igår tog det hela nästan en Hollywood-vändning när jag och Filippa åt middag hemma hos mig och hon sa:


Jag älskar att komma hem till dig. Det är alltid så FINT.


Filippa är också fin.

Jag blev mycket glad över detta beröm. Och så tänkte jag: Kanske är människor elaka för att de är avundsjuka? Kanske skulle de i själva verket också vilja ha det FINT hemma? I såna fall tänkte jag dela med mig av mina bästa städtips. Det är nämligen inte speciellt svårt att ha det FINT om man vill. Man måste bara göra tvärtemot vad ens instinkt säger. Såhär gör man om man har 15 minuter tills gästerna kommer och det ser ut som ett helvete hemma och man inte har hunnit göra någonting med maten.

Redskap: Skumsvamp. Tygtrasa (gamla kläder är bäst, dock bara 100% bomull). Vanliga ljus. Voluspaljus i doften Snowflakes. Pappersservetter. Snacks.


Kemikalier: Fönsterputs. Jif cream. Alkoholhaltig dryck.

1. Banka in följande i huvudet: Skit i maten. Det är helt okej om du inte ens har packat upp kassarna när dom kommer.

2. Banka även in följande: Skit för guds skull inte i drinken. Så länge det finns alkohol och en skål med chips eller nåt kommer ingen att tänka på att maten inte är klar. Jag lovar. Plocka fram glas och flaskor och snacksskål. Ställ där du vill att dina gäster ska vara, lämpligen i köket. DETTA STEG FÅR UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER HOPPAS ÖVER.



3. Duka. Många rookies gör misstaget att duka sist, kanske när gästerna redan är där. Därför blir ett dukat bord något av ett psykologiskt trick. Fram med porslin och glas. Vik pappersservetter och tänd ljus. Det är också en klassisk grej man gör sist, och ger därför ett färdigt intryck.

4. Det finns tre ställen där dina gäster garanterat kommer att vara. Det är i hallen, köket och badrummet. Badrummet är prio ett. Byt till rena handdukar. Putsa spegeln. Torka av handfat och kran med Jif Cream på en svamp och torka efter med torr tygtrasa. Det är ett 30-sekundermirakel. (Proffs har alltid en oanvänd tvål i badrumsskåpet att langa fram. INGET ser så fixat ut som en ny tvål)



5. Gå igenom de tre viktiga rummen och plocka upp alla grejer som ligger överallt och lägg dem var som helst där de inte syns. I sovrummet om du har ett sådant. Annars i garderoben eller under sängen. Samla ihop papper/tidningar/bortglömda räkningar och lägg dem i en ordentlig hög. Spelar ingen roll var högen ligger, så länge den är rak. I hallen ställer man skorna rakt.


Cilla har fattat grejen.

6. Släck så många lampor som möjligt och tänd mysbelysning/levande ljus. Voluspaljuset ställer man liksom lite avsides, för doftljus kan eventuellt vara det töntigaste som finns. Men grejen är att just det här ljuset luktar inte doftljus utan nystädat. Fiffigt.

7. Kasta dig in i köket (nu har du bråttom) och slit upp maten ur kassarna. Det blir ett trevligt kreativt kaos. Om du har sekund över drar du även fram lite köksredskap och sätter en kastrull eller stekpanna på spisen.

Nu kommer dina gäster. De får en drink. De imponeras över hur FINT det är hemma hos dig. Du rycker på axlarna och säger äsch men är i själva verket mycket nöjd med Not Another Planning Blogs städguide.

Halvtid.

Det börjar närma sig mitten av 2008. I morse förstod jag att det förväntade buss- och därmed taxikaoset uteblev. Man misstänkte att folk valde att, en tisdag i juli när inga bussar går, helt enkelt stanna hemma från jobbet. Fullt förståeligt.

Men ni som är här ska få en liten present av mig. En sammanfattning av första halvan av det här året. Lyssna på den här.

Några kommentarer (kan eventuellt användas som frågestport. Läs och gissa låten):

1. Satte soundtracket till hela februari. Framförallt i repan på Garbergs. Vi älskar när Jenny hakar upp sig på en låt.

2. Tekniskt sett från 2007. Dock var 2008 året då den här gruppen gick från hipster till Svenne Banan. Men den som inte har dansat till den här dängan i år har varit på för tråkiga fester.

3. Jag ville egentligen ge er låten Kärlek är ett brev skickat 1000 gånger. Men den funkade inte av någon anledning. Den här får vara ersättare.

4. Det är inte ofta låtar framförs av tre personer som sjunger. Men den här låten kommer inte heller från någon vanlig film. Den var dock en viktig ingrediens i fredagsvinet som fick byrån av avskaffa fredagsvinet för all överskådlig framtid.

5. En bra låt, bara. Inga kommentarer, egentligen.

6. Oenighet råder om hur deras namn ska uttalas. Jag svimmade nästan under deras spelning på Accelerator. Men det blir liksom inte mycket mer försommar 2008 än det här.

7. En av årets favoritspelningar för min del gjorde lilla lilla Laura Marling på Debaser. Hon var så söt att man fick ont i tänderna. Cilla avbröt hela konserten genom att tappa en gaffel på golvet. Sånt glömmer man inte i första taget.

8. Ljudsättning till den färgglada vårfesten.

9. Den här har jag ingen speciell relation till. Men det skulle kännas konstigt att inte ta med den.

10. Bra låt från årets bästa springa-fort-album.

11. Den här är också från 2007. Men den var bäst på hela Accelerator tycker jag, så den får hänga med.

12. Den här är sannerligen inte från 2008. Men jag lyssnade på den en februarikväll när jag skulle gå på bio och började ta små danssteg på gatan. Sen har den fått följa med på alla fester. Han var 23 när den spelades in. Det är ju helt otroligt.

Och de här låtarna måste vara med, fast de har jag i mp4-format så de gick inte att ladda upp:







Nu ska jag ganska picknicka om det inte är för blött i gräset. Hörs imorgon!

Ja.

Cancerfonden lanserar en bonusdag.