Imorse läste jag en artikel i SvD som handlade om multitasking på jobbet. Alltså förmågan att twittra, Facebooka och dricka kaffe samtidigt som man sköter mer eller mindre kvalificerade arbetsuppgifter. I artikeln får vi möta Siri, vars chef har blockerat Facebook på arbetsplatsen. Siri tycker att han gör fel, och menar att hon skulle vara mer effektiv om hon fick styra sin tid själv.
Jag har massor av kompisar och kunder som inte kommer åt viktiga webbfunktioner på jobbet. Stora företag med anställda som är civilekonomer och jurister skyller på datasäkerhet, men jag tror snarare att det bygger på lika delar rädsla och bristande förtroende. Man tror helt enkelt, som Siris chef, att det kommer att bli mindre gjort om man ger de anställda möjlighet att välja. Även om arbetsbeskrivningen innehåller ord som högutbildad, kundansvarig och höginkomsttagare.
Man kan tycka att de här cheferna har fel på ett humanistiskt plan (det gör jag). Men dessutom fick artikeln om Siri mig att minnas en bok jag läste första året på Handels. Det var Jaffees Organization Theory. I den boken refereras det till en hel massa studier som jag tyvärr inte minns namnet på, men de var från ganska tidig industrialisering.
Ett experiment handlade om en fabrik där man lät arbetarna själva bestämma hastigheten på det löpande bandet. Forskarna hade förväntat sig en minskning i effektiviteten. Resultatet blev tvärtom. I en annan studie fick lät man olika grupper av arbetare jobba i olika trevliga miljöer. Vissa fick bra belysning, ha musik om de ville, ta pauser när som helst. Andra fick inte bestämma själva. Produktiviteten steg med varje förbättring av arbetsmiljön.
Slutsats: Om inte människor har blivit betydligt dummare de senaste 60-100 åren, är det smart att låta folk bestämma själva. Frihet under ansvar är en sliten klyscha, men hittills finns det ingen visat att motsatsen skulle vara bättre. I något avseende.
Nu ska jag ta mig friheten att fortsätta jobba med det jag egentligen håller på med.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Studien som du refererar till visade också att produktiviteten ökade när man försämrade arbetsförhållandena.
Och om jag inte minns fel; att det kunde handla om att effektiviteten ökade när de visste att de fick positiv uppmärksamhet. Exemplet när de sänkte ljuset i fabriken och trodde att effektiviteten skulle minska men den bara blev större och större.
Rör jag ihop saker nu, eller heter inte experimentet (eller i alla fall ett av dem) Hawthone-experimentet?
Post a Comment