Dan Landin har skrivit det bästa och argaste blogginlägget jag har läst på mycket länge. På några stycken lyckas han få in en crash-course i modern reklamvetenskap och inte så få kängor till folk (jag läser marknadschefer) som fortfarande refererar till hundra år gamla teorier.
Jag älskar det. Läs läs läs!
Here's you missing haf, Mr Wanamaker.
Thursday, February 25, 2010
Klockan tickar
Bild härifrån.
Det börjar bli dags att lämna in arbetsprover till reklamskolorna. Ni är många som hör av er till mig och vill ha tips och råd. Jag tittar gärna och svarar så gott jag kan, men här är ett inlägg med lite allmänna tips och svar som jag tror att fler av er kan ha nytta av.
Hur kommer man in i reklambranschen?
Innan man söker till skolorna kan det vara bra att prova om man kommer att trivas. Genom att gå en kvällskurs på exempelvis Berghs får man lära sig grunderna och märker förhoppningsvis om man skulle trivas på skolan heltid. En annan väg är att söka jobb som ateljéassistent på någon större byrå. Då jobbar man med enklare uppgifter under ett år och får se reklamverkligheten på nära håll. Båda de här alternativen ökar också chansen för att komma in på skolorna ordentligt.
Okej, jag har redan gått en kurs eller assat ett år. Jag vet vad jag vill. Hur ska jag lyckas med arbetsproverna?
1. Gör många lösningar på uppgifterna. Bolla med kloka människor du känner.
2. Välj EN lösning på varje uppgift. Det ingår också i jobbet att kunna bedöma vad som är en bra idé.
3. Skriv en ordentlig förklaring till din lösning. Vilka insikter den bygger på, varför den är smart och hur den ska fungera.
4. Skissa ut lösningen ordentligt i photoshop/indesign. Om du söker copy ska du självklart fokusera på texten, och formen om du söker AD, men se till att skissen är så genomarbetad och tydlig i både text och form som det bara är möjligt.
5. Om lösningen innehåller flera delar, se till att du beskriver hur delarna hänger ihop.
6. Lös olika uppgifter på olika sätt. Se till att du visar upp hela din förmåga. Gör till exempel en lösning som är klassisk reklam, en som är digital, en som är händelsebaserad och en som är en tjänst eller produkt.
Fasen också. Jag gjorde allt det där och ÄNDÅ kom jag inte in. Vad ska jag göra nu??
Sura, gråt, beklaga dig, gå ut och drick öl. Sen är det bara att morska upp sig och försöka igen. Väldigt många duktiga kreatörer kom inte in på första försöket. (Första gången min duktiga kollega Sebbe sökte till Berghs gick in i järnaffären i Fagersta och köpte panel som han monterade arbetsproverna på. Året efter hade han lärt sig att det var pannå som gällde) Ring upp skolan och fråga vad du måste bli bättre på till nästa år. Sök ett till assistentjobb. Följ fler reklambloggar. Och försök igen.
Lycka till!
Wednesday, February 24, 2010
7 veckor kvar
Nu är det sju veckor kvar till Guldägget. På uppdrag av Guldäggsbloggen kommer jag var och en av de sju veckorna att tycka till om några branschaktuella händelser. Första inlägget publiceras idag. Läs det på Guldäggsbloggen eller varför inte direkt här?
Om guldäggsjuryn
Eftersom juryprocessen omges av så stor sekretess, visste jag inte förrän jag läste i tidningen att det var så många från min byrå i juryn. Jag kan hålla med kritikerna om att det är lite konstigt. Jag vet inte om man har så stor fördel av juryrepresentation egentligen. Men eftersom Guldägget är en branschangelägenhet är det onödigt att trampa på ömma tår. Men jag tycker att det är minst lika allvarligt att vi fortfarande har förhållandevis få kvinnor i juryn. Och att vi aldrig har haft en kvinnlig huvudjuryordförande.
Om att 6% av VD:ar i reklambranschen är kvinnor
Jag tror inte att det handlar om illvilja, snarare om strukturer. Problemet med VD-stolen är att den fylls av en enda person. Antingen är företagets VD 100% kvinna eller 100% man, man kan inte att gå stegvis fram som i en styrelse eller en ledningsgrupp. Ett annat faktum är att reklambranschen består av ganska små företag där VD oftast rekryteras ur de egna leden. Så länge det mest är män som startar och driver byråer, tror jag därför att männen kommer att fortsätta vara VD:ar. Men varför startar så få kvinnor byråer? Det är tiotusenkronorsfrågan.
Om hur snökaoset påverkar kreativitet
Bedrövligt, tror jag. Jag har själv aldrig haft så lite inspiration som jag är just nu. Rent konkret påverkas man naturligtvis av att tak rasar in under filminspelningar, att fotografer blir tio timmar försenade på stillastående tåg, samt att alla försöker skriva filmmanus som kräver location i Los Angeles.
Om guldäggsjuryn
Eftersom juryprocessen omges av så stor sekretess, visste jag inte förrän jag läste i tidningen att det var så många från min byrå i juryn. Jag kan hålla med kritikerna om att det är lite konstigt. Jag vet inte om man har så stor fördel av juryrepresentation egentligen. Men eftersom Guldägget är en branschangelägenhet är det onödigt att trampa på ömma tår. Men jag tycker att det är minst lika allvarligt att vi fortfarande har förhållandevis få kvinnor i juryn. Och att vi aldrig har haft en kvinnlig huvudjuryordförande.
Om att 6% av VD:ar i reklambranschen är kvinnor
Jag tror inte att det handlar om illvilja, snarare om strukturer. Problemet med VD-stolen är att den fylls av en enda person. Antingen är företagets VD 100% kvinna eller 100% man, man kan inte att gå stegvis fram som i en styrelse eller en ledningsgrupp. Ett annat faktum är att reklambranschen består av ganska små företag där VD oftast rekryteras ur de egna leden. Så länge det mest är män som startar och driver byråer, tror jag därför att männen kommer att fortsätta vara VD:ar. Men varför startar så få kvinnor byråer? Det är tiotusenkronorsfrågan.
Om hur snökaoset påverkar kreativitet
Bedrövligt, tror jag. Jag har själv aldrig haft så lite inspiration som jag är just nu. Rent konkret påverkas man naturligtvis av att tak rasar in under filminspelningar, att fotografer blir tio timmar försenade på stillastående tåg, samt att alla försöker skriva filmmanus som kräver location i Los Angeles.
Monday, February 22, 2010
Sammanfattning av en helg i Borås.
Ett borttappat filmteam i snöstorm.
Två helkvällar på Harry's (en med pop-kulturquiz och en med karaoke.)
Vår location kl 8.00 sista inspelningsdagen. (detaljer från Borås Tidning).
Ungefär 10 förhoppningsvis roliga filmer. Som ni aldrig kommer att få se om ni inte bor i Norge.
Två helkvällar på Harry's (en med pop-kulturquiz och en med karaoke.)
Vår location kl 8.00 sista inspelningsdagen. (detaljer från Borås Tidning).
Ungefär 10 förhoppningsvis roliga filmer. Som ni aldrig kommer att få se om ni inte bor i Norge.
Thursday, February 18, 2010
Glada nyheter
1. Min grymma kollega Anna Ohlsson har blivit utsedd till en av Sveriges tre bästa produktionsledare i Regis tävling Årets Byrå.
2. Garbergs har fått fem nomineringar i Gyllene Hjulet som belönar 2009 års bästa sponsringar och event.
Jag brukar försöka att inte skrytblogga. Och i natt drömde jag att vi var nominerade i tävlingen Sveriges Bästa Reklamjacka. Tävlingen belönade kreativt användande av jacka som media och vi var nominerade för en blå jacka vi hade designat för Telenor.
Någonstans ringer en klocka om att det finns väldigt många tävlingar i den här branschen. Ibland kanske lite för många. Men just Gyllene Hjulet blir jag väldigt glad över. Garbergs har ju precis som många andra traditionella byråer brottats med att våra jobb lätt hamnar i samma mallar. I somras bestämde vi oss för att många fler av våra kampanjer skulle utgå ifrån riktiga händelser. Och tydligen har vi kommit en bit på vägen.
Här är de nominerade kampanjerna:
Telenor
Svenska Spel/Svenska Supporterlaget
NetOnNet i Linköping
Och så den här kampanjen för Fortum som vi tyvärr inte har fått upp på U-tube än.
3. I eftermiddag åker jag till metropolen Borås där jag ska tillbringa en långhelg på ett lager tillsammans med truckförare, en göteborsk regissör och ett antal rappande norrmän.
2. Garbergs har fått fem nomineringar i Gyllene Hjulet som belönar 2009 års bästa sponsringar och event.
Jag brukar försöka att inte skrytblogga. Och i natt drömde jag att vi var nominerade i tävlingen Sveriges Bästa Reklamjacka. Tävlingen belönade kreativt användande av jacka som media och vi var nominerade för en blå jacka vi hade designat för Telenor.
Någonstans ringer en klocka om att det finns väldigt många tävlingar i den här branschen. Ibland kanske lite för många. Men just Gyllene Hjulet blir jag väldigt glad över. Garbergs har ju precis som många andra traditionella byråer brottats med att våra jobb lätt hamnar i samma mallar. I somras bestämde vi oss för att många fler av våra kampanjer skulle utgå ifrån riktiga händelser. Och tydligen har vi kommit en bit på vägen.
Här är de nominerade kampanjerna:
Telenor
Svenska Spel/Svenska Supporterlaget
NetOnNet i Linköping
Och så den här kampanjen för Fortum som vi tyvärr inte har fått upp på U-tube än.
3. I eftermiddag åker jag till metropolen Borås där jag ska tillbringa en långhelg på ett lager tillsammans med truckförare, en göteborsk regissör och ett antal rappande norrmän.
Tuesday, February 16, 2010
Ettårsdagen
Idag fick jag en Twitter-mention av Twopcharts som gratulerar mig på ettårsdagen. Tydligen var det den 16 februari 2009 som jag skickade ut min första tweet i universum.
Jag måste säga att twitter är en tjänst som jag uppskattar mer och mer. Det började med att jag skaffade Tweetdeck och la upp sökningar på mina kunder och kampanjer (knark). Sen började en massa andra människor skaffa twitter och jag kunde se hur mina egna blogginlägg och tweets spred sig till människor jag inte kände (knark). Sen märkte jag att allt viktigt märktes på twitter ungefär samtidigt som det dök upp någon annan stans (knark). Sen kom How Hetero (knark). Och på den vägen är det. Jag är beroende. Jag kräver inte att alla andra ska vara det. Men jag är det i alla fall.
Men ibland undrar jag om det finns någon konspiration från det som David Orlic brukar kalla för Vuxna Människor, som går ut på att förminska och förlöjliga allt som de själva inte förstår. Ni vet, de som säger att en blogg är en dagbok på internet. Eller att twitter handlar om självupptagna människor som vill berätta för hela universum vad de äter till middag.
Ibland har jag försökt rätta till och förklara. Men sen inser jag att det inte är en missuppfattning. De här människorna vill tro att det är så. Jag vet inte vad de har att tjäna på det. Men så är det. Synd bara att så många av dem sitter på maktpositioner. Det gör ju livet så mycket tråkigare och krångligare för så många andra.
Tack för ett fint första år, twitter!
Jag måste säga att twitter är en tjänst som jag uppskattar mer och mer. Det började med att jag skaffade Tweetdeck och la upp sökningar på mina kunder och kampanjer (knark). Sen började en massa andra människor skaffa twitter och jag kunde se hur mina egna blogginlägg och tweets spred sig till människor jag inte kände (knark). Sen märkte jag att allt viktigt märktes på twitter ungefär samtidigt som det dök upp någon annan stans (knark). Sen kom How Hetero (knark). Och på den vägen är det. Jag är beroende. Jag kräver inte att alla andra ska vara det. Men jag är det i alla fall.
Men ibland undrar jag om det finns någon konspiration från det som David Orlic brukar kalla för Vuxna Människor, som går ut på att förminska och förlöjliga allt som de själva inte förstår. Ni vet, de som säger att en blogg är en dagbok på internet. Eller att twitter handlar om självupptagna människor som vill berätta för hela universum vad de äter till middag.
Ibland har jag försökt rätta till och förklara. Men sen inser jag att det inte är en missuppfattning. De här människorna vill tro att det är så. Jag vet inte vad de har att tjäna på det. Men så är det. Synd bara att så många av dem sitter på maktpositioner. Det gör ju livet så mycket tråkigare och krångligare för så många andra.
Tack för ett fint första år, twitter!
Monday, February 15, 2010
Don't ask why. There is no why.
Igår såg jag en fantastisk film på Bio Rio. Man on Wire.
Det är alltså en dokumentärfilm om Philippe Petit, en ung fransman som var helt besatt av tanken på att gå på lina mellan de två World Trade Center-tornen. Och gjorde det. Hela projektet dokumenterades av gruppen själva och av privatpersoner och media.
Om du funderar på att kolla lite Ads of The World eller så för att få inspiration idag, gör inte det. Se den här filmen istället. Människan är antagligen fullkomligt galen. Men det är ganska fantastiskt att se någon gå upp så fullständigt i en dröm. Att få med sig tiotals kumpaner på ren vilja. Att misslyckas gång på gång och ändå bara köra på. Och framför allt: Att våga säga rakt ut att det inte finns någon anledning till att göra det han gör, förutom att ha gjort det.
Det är alltså en dokumentärfilm om Philippe Petit, en ung fransman som var helt besatt av tanken på att gå på lina mellan de två World Trade Center-tornen. Och gjorde det. Hela projektet dokumenterades av gruppen själva och av privatpersoner och media.
Om du funderar på att kolla lite Ads of The World eller så för att få inspiration idag, gör inte det. Se den här filmen istället. Människan är antagligen fullkomligt galen. Men det är ganska fantastiskt att se någon gå upp så fullständigt i en dröm. Att få med sig tiotals kumpaner på ren vilja. Att misslyckas gång på gång och ändå bara köra på. Och framför allt: Att våga säga rakt ut att det inte finns någon anledning till att göra det han gör, förutom att ha gjort det.
Friday, February 12, 2010
Nina Åkestam, Olle Nordell and 1 008 311 others like this
Lika bra att jag postar den nu, om inte annat som en dagboksanteckning.
Idag (den 12:e februari 2010), kära dagbok, tycker alla reklamare i hela världen är den här filmen är hur festlig som helst:
Frågan är: Har vi glömt den om en vecka? En månad? Ett år? Eller kommer begreppet I'm on a horse att bita sig fast i vårt medvetande för alltid?
Idag (den 12:e februari 2010), kära dagbok, tycker alla reklamare i hela världen är den här filmen är hur festlig som helst:
Frågan är: Har vi glömt den om en vecka? En månad? Ett år? Eller kommer begreppet I'm on a horse att bita sig fast i vårt medvetande för alltid?
Era tips
Häromdagen var jag lite oinspirerad och bad om tips på saker jag skulle kunna skriva om. Här är de.
Tips 1.
Tipsare: Pelle
Tipsar om sajten Eat A Chiquita.
Min kommentar: Rätt kul att designa nya klistermärken till bananen. Däremot fattar jag inte riktigt om redesignen ska göras på riktigt. Det finns massor att göra i Chiquitastaden, men frågan är om något av det är tillräckligt kul för att man ska orka hålla på.
Tips 2.
Tipsare: Allcookedup
Tipsar om programmet P3 Text där jag var med i söndags. Man kan lyssna på det här.
Min kommentar: Tipsaren erkänner att det är lite konstigt att tipsa mig om något jag själv var med i, men eftersom det kom med en inbakad komplimang tycker jag att det var ett mycket bra tips.
Tips 3.
Tipsare: Ludde.
Tipsar om filmen 20th century jostiband opening.
Min kommentar: Det är precis såna här meningslösheter som gör att man älskar internet.
Tips 4.
Tipsare: Johan
Tipsar om bloggen Jobba utan klipp.
Min kommentar: Bloggen är överlag rolig. Men om den är på riktigt, och Niklas faktiskt vill jobba med reklam, tror jag tyvärr inte att det är en så bra idé. Visserligen kan vi reklambyråer svara ja på alla tolv krav som Niklas ställer på en arbetsgivare. Men vi vill inte låtsas om det. Att anställa Niklas skulle innebära att man erkänner att man bara är ett gäng lirare som glider runt i konstiga kläder och är sådär skönt kreativa. Och det är ett stort no-no.
Tips 5.
Tipsare: r.
Tipsar om filmen Social Media Revolution
Min kommentar: Den här filmen har visats 1,5 miljoner gånger. Tänk att det finns så många människor i världen som sitter och funderar på vad man ska göra med sociala medier, utan att lyckas. På 60-talet tog sig både USA och Sovjet till månen på typ 10 år. Våra största sociala medier har funnits i fem år nu, och vi har fortfarande ingen aning. Lite skrämmande.
Hepp!
Tips 1.
Tipsare: Pelle
Tipsar om sajten Eat A Chiquita.
Min kommentar: Rätt kul att designa nya klistermärken till bananen. Däremot fattar jag inte riktigt om redesignen ska göras på riktigt. Det finns massor att göra i Chiquitastaden, men frågan är om något av det är tillräckligt kul för att man ska orka hålla på.
Tips 2.
Tipsare: Allcookedup
Tipsar om programmet P3 Text där jag var med i söndags. Man kan lyssna på det här.
Min kommentar: Tipsaren erkänner att det är lite konstigt att tipsa mig om något jag själv var med i, men eftersom det kom med en inbakad komplimang tycker jag att det var ett mycket bra tips.
Tips 3.
Tipsare: Ludde.
Tipsar om filmen 20th century jostiband opening.
Min kommentar: Det är precis såna här meningslösheter som gör att man älskar internet.
Tips 4.
Tipsare: Johan
Tipsar om bloggen Jobba utan klipp.
Min kommentar: Bloggen är överlag rolig. Men om den är på riktigt, och Niklas faktiskt vill jobba med reklam, tror jag tyvärr inte att det är en så bra idé. Visserligen kan vi reklambyråer svara ja på alla tolv krav som Niklas ställer på en arbetsgivare. Men vi vill inte låtsas om det. Att anställa Niklas skulle innebära att man erkänner att man bara är ett gäng lirare som glider runt i konstiga kläder och är sådär skönt kreativa. Och det är ett stort no-no.
Tips 5.
Tipsare: r.
Tipsar om filmen Social Media Revolution
Min kommentar: Den här filmen har visats 1,5 miljoner gånger. Tänk att det finns så många människor i världen som sitter och funderar på vad man ska göra med sociala medier, utan att lyckas. På 60-talet tog sig både USA och Sovjet till månen på typ 10 år. Våra största sociala medier har funnits i fem år nu, och vi har fortfarande ingen aning. Lite skrämmande.
Hepp!
Thursday, February 11, 2010
Dagens skylt
Jag har ju ett tag funderat på om inte skylten är den intressantaste och mest inspirerande formen av reklam. Idag fick jag vatten på min kvarn. Farfar har gjort en kampanj för Nokia i London.
Jag tycker att det här är en strålande idé. Digitalt är ju som allra bäst när det får interagera med verkligheten. Och en skylt är alltid en skylt. Eller som i det här fallet, Skylt 2.0. Det kanske är det min framtida byrå ska syssla med.
The World's Biggest Signpost from adghost on Vimeo.
Jag tycker att det här är en strålande idé. Digitalt är ju som allra bäst när det får interagera med verkligheten. Och en skylt är alltid en skylt. Eller som i det här fallet, Skylt 2.0. Det kanske är det min framtida byrå ska syssla med.
Wednesday, February 10, 2010
En sån där dag.
Jag är hemskt ledsen, men jag kan inte komma på någonting att skriva om. De senaste dagarna har jag varit hemskt stingslig kring språk i allmänhet. Det räcker att någon skriver Vi har öppet mellan 8-17 för att jag ska gå i taket.
(Kanske beror det på att jag var i Åre i helgen, där varje vecka är felskrivarfestival. Där kan man beskåda skyltar som Kids below 140 cm is recommended to the gondols och klassikern Singelque).
Hur som helst blir det inga bra blogginlägg med såna här förutsättningar. Kan du inte tipsa om något kul? Artikel, blogg, bild, film, whatever.
Tack snälla.
Tuesday, February 9, 2010
Superbowl
Jag citerar Adliterate:
"I'd include a link to the inconsequential work that ran but you'd be better off spending the time reading a slim volume the worst poetry imaginable while repeatedly beating yourself over the head with a cricket bat."
Här kan du kolla på filmer och se om du håller med.
"I'd include a link to the inconsequential work that ran but you'd be better off spending the time reading a slim volume the worst poetry imaginable while repeatedly beating yourself over the head with a cricket bat."
Här kan du kolla på filmer och se om du håller med.
Monday, February 8, 2010
Uppdatering
Med ungefär ett halvt sekels mellanrum uppdaterar jag min länklista i högerspalten på bloggen.
Nyhet nummer ett är sektionen Skolor för dig som vill jobba med reklam som innehåller länkar till precis det. Det händer rätt ofta att ni hör av er till mig med funderingar kring utbildningar och livsval. Jag svarar gärna på alla frågor, men eftersom jag själv bara har gått på en av alla skolor som finns är det nog säkrast att komplettera med lite egen research. Ni får hemskt gärna kommentera det här inlägget med tips om andra utbildningar ni själva har gått, så uppdaterar jag listan.
Nyhet nummer två är den mest självklara bloggen sedan Fyra till fem. Berghs School of Spexxx måste ses för att förstås. Men med den här bloggen i mappen behöver man liksom inte mycket mer.
Over and out.
(Jag måste hitta ett sätt att signa av blogginlägg som inte har någon naturlig avslutning. Jag har testat allt från ett käckt Hej så länge! till postironiska På återseende till modebloggschica Au Revoir, men inget känns rätt. Några förslag?)
Nyhet nummer ett är sektionen Skolor för dig som vill jobba med reklam som innehåller länkar till precis det. Det händer rätt ofta att ni hör av er till mig med funderingar kring utbildningar och livsval. Jag svarar gärna på alla frågor, men eftersom jag själv bara har gått på en av alla skolor som finns är det nog säkrast att komplettera med lite egen research. Ni får hemskt gärna kommentera det här inlägget med tips om andra utbildningar ni själva har gått, så uppdaterar jag listan.
Nyhet nummer två är den mest självklara bloggen sedan Fyra till fem. Berghs School of Spexxx måste ses för att förstås. Men med den här bloggen i mappen behöver man liksom inte mycket mer.
Over and out.
(Jag måste hitta ett sätt att signa av blogginlägg som inte har någon naturlig avslutning. Jag har testat allt från ett käckt Hej så länge! till postironiska På återseende till modebloggschica Au Revoir, men inget känns rätt. Några förslag?)
Thursday, February 4, 2010
Efter reklam för reklam: Reklam för reklamare.
För första gången har det gjorts en reklamfilm som handlar om... mig. Det är ett litet Youtubeklipp inspelat hemma i min kokvrå.
Varje söndag går programmet P3 Text där olika former av skribenter intervjuas, och den här veckan ska alltså jag vara med. I december satt jag och programledaren/poeten Daniel Boyacioglu i min soffa i ett par timmar och pratade om att skriva reklam. Jag har ingen aning om hur det kommer att låta i radio, men det var trevlig då i alla fall. Här kan man läsa lite mer om vad programmet handlar om. Och se en bild där jag ser ut som en liten tant.
P3 på söndag kl 18 alltså.
Varje söndag går programmet P3 Text där olika former av skribenter intervjuas, och den här veckan ska alltså jag vara med. I december satt jag och programledaren/poeten Daniel Boyacioglu i min soffa i ett par timmar och pratade om att skriva reklam. Jag har ingen aning om hur det kommer att låta i radio, men det var trevlig då i alla fall. Här kan man läsa lite mer om vad programmet handlar om. Och se en bild där jag ser ut som en liten tant.
P3 på söndag kl 18 alltså.
Wednesday, February 3, 2010
Apropå det förra inlägget
Jag fick ett TED-tips från Johan Östlund, som numer finns på DDB i Hong Kong (coolt).
Det handlar om motivation i kreativa yrken, och att företag väldigt ofta gör tvärtemot vad vetenskapen säger. Se!
Det handlar om motivation i kreativa yrken, och att företag väldigt ofta gör tvärtemot vad vetenskapen säger. Se!
Tuesday, February 2, 2010
Mera FB åt folket
Imorse läste jag en artikel i SvD som handlade om multitasking på jobbet. Alltså förmågan att twittra, Facebooka och dricka kaffe samtidigt som man sköter mer eller mindre kvalificerade arbetsuppgifter. I artikeln får vi möta Siri, vars chef har blockerat Facebook på arbetsplatsen. Siri tycker att han gör fel, och menar att hon skulle vara mer effektiv om hon fick styra sin tid själv.
Jag har massor av kompisar och kunder som inte kommer åt viktiga webbfunktioner på jobbet. Stora företag med anställda som är civilekonomer och jurister skyller på datasäkerhet, men jag tror snarare att det bygger på lika delar rädsla och bristande förtroende. Man tror helt enkelt, som Siris chef, att det kommer att bli mindre gjort om man ger de anställda möjlighet att välja. Även om arbetsbeskrivningen innehåller ord som högutbildad, kundansvarig och höginkomsttagare.
Man kan tycka att de här cheferna har fel på ett humanistiskt plan (det gör jag). Men dessutom fick artikeln om Siri mig att minnas en bok jag läste första året på Handels. Det var Jaffees Organization Theory. I den boken refereras det till en hel massa studier som jag tyvärr inte minns namnet på, men de var från ganska tidig industrialisering.
Ett experiment handlade om en fabrik där man lät arbetarna själva bestämma hastigheten på det löpande bandet. Forskarna hade förväntat sig en minskning i effektiviteten. Resultatet blev tvärtom. I en annan studie fick lät man olika grupper av arbetare jobba i olika trevliga miljöer. Vissa fick bra belysning, ha musik om de ville, ta pauser när som helst. Andra fick inte bestämma själva. Produktiviteten steg med varje förbättring av arbetsmiljön.
Slutsats: Om inte människor har blivit betydligt dummare de senaste 60-100 åren, är det smart att låta folk bestämma själva. Frihet under ansvar är en sliten klyscha, men hittills finns det ingen visat att motsatsen skulle vara bättre. I något avseende.
Nu ska jag ta mig friheten att fortsätta jobba med det jag egentligen håller på med.
Jag har massor av kompisar och kunder som inte kommer åt viktiga webbfunktioner på jobbet. Stora företag med anställda som är civilekonomer och jurister skyller på datasäkerhet, men jag tror snarare att det bygger på lika delar rädsla och bristande förtroende. Man tror helt enkelt, som Siris chef, att det kommer att bli mindre gjort om man ger de anställda möjlighet att välja. Även om arbetsbeskrivningen innehåller ord som högutbildad, kundansvarig och höginkomsttagare.
Man kan tycka att de här cheferna har fel på ett humanistiskt plan (det gör jag). Men dessutom fick artikeln om Siri mig att minnas en bok jag läste första året på Handels. Det var Jaffees Organization Theory. I den boken refereras det till en hel massa studier som jag tyvärr inte minns namnet på, men de var från ganska tidig industrialisering.
Ett experiment handlade om en fabrik där man lät arbetarna själva bestämma hastigheten på det löpande bandet. Forskarna hade förväntat sig en minskning i effektiviteten. Resultatet blev tvärtom. I en annan studie fick lät man olika grupper av arbetare jobba i olika trevliga miljöer. Vissa fick bra belysning, ha musik om de ville, ta pauser när som helst. Andra fick inte bestämma själva. Produktiviteten steg med varje förbättring av arbetsmiljön.
Slutsats: Om inte människor har blivit betydligt dummare de senaste 60-100 åren, är det smart att låta folk bestämma själva. Frihet under ansvar är en sliten klyscha, men hittills finns det ingen visat att motsatsen skulle vara bättre. I något avseende.
Nu ska jag ta mig friheten att fortsätta jobba med det jag egentligen håller på med.
Monday, February 1, 2010
Tyvärr.
Det finns absolut ingenting att skriva om just nu. Jag tror att det beror på januari. Men eftersom den bedrövliga månaden är slut nu, kanske det blir bättring framöver. Håll ut!
Subscribe to:
Posts (Atom)
