

Den första herren kan man just nu se på Moderna Museet och den andra på Nationalmuseum. De ligger ju så nära, så man kan fixa det på en eftermiddag. Och passa på att skaffa ett medlemskap i Moderna Museets vänner. Det är ett glassigt kort att ha i plånboken och så kostar det bara 250 spänn per år om man är under 30 (480 annars). Så på tre besök har man tjänat in det (det gäller på Moderna, Nationalmuseum, Bonniers, Magasin 3, Färgfabriken och några ställen till.)
Men, till saken: Hur kommer det sig att två reklamare visas samtidigt på museum i Stockholm (och drar jättepublik)? Jag tror att det beror på att det som ofta är störigt när man jobbar med reklam, att man ska vara superkommersiell och kreativ samtidigt, faktiskt är något positivt. Om man håller på med fin konst behöver man inte vara kommersiell, och det anses vara bra för kreativiteten. Men kanske är det så att den trånga spelplanen man har när man gör reklam kan vara bra på sitt sätt. När man inte kan göra vad som helst tvingas man välja och förenkla. Lautrec jobbar till exempel med USP:ar (man kunde visst säga det!) när han blåser upp ett drag eller en accessoar hos sina modeller. Det är tydligt. Och fint. Och kommunikativt.
Ja ja, jag ska inte snurra in mig i någon sorts konstanalys här. Gå och se utställningarna själv i stället.
No comments:
Post a Comment