Igår var det Roygalan, den första för mig. Det kändes som ett inverterat Guldägg. Nästan inga reklamare. Folk var nerklädda. Galan var så kort att jag missade typ hälften av priserna när jag smet ut i tre minuter. Man fick dricka under tiden. Och baren var fri. Ett mycket bra koncept, tycker jag.
Själva kalaset hölls på Tyrol, och sen fick man åka båt till Berns med världens rosaste stämpel på handen. Där dracks det skumpa och margaritas en masse. När jag kom hem insåg jag att jag hade glömt mina nycklar på kontoret. Tack så väldigt mycket för ödet som låter mig bo granne med min bror som kunde ge mig min extranyckel.
När det gäller själva utdelningen var det inga större överraskningar. Samma saker vann som har vunnit allt annat också. Folkets pris gick till min hatfilm Anorexi Bulimikontakt.
Jag älskar produktionsbolagsmänniskor. Kan man vara planner på ett produktionsbolag?
Ett axplock av vinnarna:
Bästa reklamfilmsfotograf
Bästa reklamfilmsregissör
Folkets pris
Bästa film gick till IQ, men den kan jag inte hitta.
skip to main |
skip to sidebar
För planners, människor och andra som känner sig träffade.
Twitter Updates
Om mig
- Nina
- Jag jobbar på en reklambyrå i Stockholm. Jag gör mitt bästa för att navigera i den underliga värld som handlar om kommunikation. Maila mig på nina.akestam@gmail.com
Det jag gör på dagarna.
Reklamlänkar
Skolor för dig som vill jobba med reklam.
Annat bra
Blog Archive
-
▼
2007
(230)
-
▼
October
(39)
- Därför vill jag bevara äktenskapet i tunnelbanan (...
- En löjligt positiv dag
- Lite Prag
- Ett helt ointressant inlägg
- Den gyllene konversationen
- Hej svejs
- Brand extension?
- Kontraproduktivt
- Jag var helt säker på att det var ett skämt
- Team konstreklam rapporterar
- Roy då
- Tillbaka på jobbet
- Att gilla utan att tro
- Ett inte så litet problem
- Dagens funderingar
- Det här med in-store är inte helt lätt
- Stor hårspecial!
- Själavård i bloggform
- Beundrande och lite avundsjuk
- Det här gör jag idag
- Working 9-5-9-5-9
- Att byta box
- Om du vore min hemmaman
- Förföljd av reklam
- Nu är det allvar
- Mitt-80-talist: Så funkar det
- Om du vill kunna städa med gott samvete, sluta läs...
- Dreams of a byråproducent
- Fantasinyheter på riktigt
- Att våga göra annorlunda
- Om du bara ska läsa en text om reklam i år
- Dagens Bruce
- Hört på O-baren igår
- Kommunikation som produkt
- Rädda Lekman
- Ett förtydligande
- Onslaught och tapas
- Om varumärket Alex Schulman igen
- Sirapsmåndag
-
▼
October
(39)
3 comments:
Nyfiken: Varför är abkontakt en hatfilm?
Tycker den är bra förutom att tjejen hon ser i spegeln är att betrakta som normalbygd och inte överviktig, så utförandet är ju inte så lyckat på det sättet.
Jag tycker illa om den eftersom den bygger på en fördom snarare än på verkligheten. Ett av de största problemen för människor som är drabbade av ätstörningar är att man inte får hjälp förrän man är sådär överdrivet smal. De flesta drabbade är normalviktiga men förstör sin kropp och sin själ och får ingen hjälp.
Jag tycker att filmen förstärker den här missuppfattningen och därmed gör de drabbade en björntjänst. Den förstärker också bilden av att anorektiker ser sig själv som tjockare än de är, vilket inte är sant. Det är inte lika farligt, men tyder också på att reklamen är byggd på fördomar och avsaknad av research. Och sånt hatar jag.
Jag är inte så insatt i problematiken, men sannolikt är det som du säger ett problem att inte arbetsgruppen heller varit det. Jag hat hört så många anorektiker i olika program berätta om att de bara såg sig som tjocka när de var pinnsmala, så jag hade nog inte varit främmande för en liknande lösning (beroende på VEM man kommunicerar med såklart och VARFÖR). Men du verkar mer insatt och jag tänker inte påstå att jag kan något i frågan.
Som så ofta kan det tänkas bero på att kunden inte ser varför man ska betala för att byrån ska lära sig sånt som man redan tycker att man själv kan...
Vi får inte glömma att dåligt "plannad" reklam oftare beror på att köparen bara vill betala för "en billig snabb snygg annons" än för att någon ska göra rätt jobb och på rätt sätt...
Men men, jag kan som sagt inte mycket om ätstörningar, men jag blir berörd och det tror jag många blir, så frågan är ju vad uppdraget är och vem den kommunikativa målgruppen är. För jag har svårt att tro att den når de sjuka på rätt sätt...
Post a Comment