Därför vill jag bevara äktenskapet i tunnelbanan (eller nåt)

På Facebook har jag nu för typ hundrade gången blivit inbjuden till gruppen Bevara inte äktenskapet på tunnelbanan. Det hela rör sig om tunnelbanekampanjen som vill bevara äktenskapet mamma pappa barn (jag skrev om det här.), som gruppen vill bli av med. Bland de 1486 medlemmarna finns ett gäng av mina planning- och bloggkollegor.

Uppenbarligen skapar kampanjen en hel del debatt, vilket är bra. Men jag tänker inte gå med i någon protestgrupp. Vad jag tycker i sakfrågan är egentligen irrelevant (men om någon undrar: jo, jag är för könsneutrala äktenskap). Det som får mig att bli riktigt oroad är den yttandehetsförtryckande vändning som gruppen tar.

För jag blev jätteförvånad över kampanjen (kanske för att vi inte brukar ha så mycket politisk reklam?) och håller som sagt inte med den i sak, men tänker till sista andetaget försvara rätten att uttrycka sig, även i köpta medier. Visst kan man prata förtryck och homofobi hit och dit, men det här gäller varken rasistisk propaganda eller inskränkningar av mänskliga rättigheter. Det handlar om en organisation som vill bevara en lagstiftning som vi har idag, och väljer att säga det i köpt media. Sen kan man tycka att uttryckssättet är korkat (framför allt det där med barn, som ju inte har något med äktenskap att göra) eller att de generellt har fel. Men rätten för kampanjen att finnas kan jag aldrig ställa upp på att inskränka.