Thursday, October 4, 2007

Rädda Lekman

Kan vi alla göra en gemensam insats för att begränsa lyssnandet på Jens Lekman? Om alla kan begränsa sig till att spela tre låtar om dagen utanför sina egna iPods kanske skivan (som är jättebra, missförstå mig rätt) kan överleva ett par veckor till innan den blir helt uttjatad.

Jag är en låttextmänniska. Inte så konstigt kanske, med tanke på min kärlek till ord. Det konstiga är att det är först den senaste månaden jag har förstått att de flesta människor inte alls lyssnar på låttexter. Så väldigt underligt. Men det förklarar ju att folk kan ha låtar som I want to know what love is som "sin" låt. Fast nej förresten. Det förklarar det inte alls.

Men framförallt är det synd att missa textaspekten av musik, eftersom låten faktiskt betyder nånting då. Jag får rysningar i hela kroppen när jag hör en låt som är riktigt textmässigt träffande. Sådär att det känns som att texten är skriven med tanke på just mig.

Därför är dagens låt Gwen Stefanis The Sweet Escape.

Och därför kan jag inte lyssna på Jens Lekmans Your arms around me. Man fattar redan på första raden vad som ska hända. Så sjukt äckligt!

4 comments:

Anonymous said...

Jag har förstått att en del gillar att lyssna på texter i musik och analysera dess innehåll men jag vill tillägga att man kan känna sig otroligt träffad av musiken bakom texten. Jag får ofta gåshud av just musiken. Man borde nog ta in båda delarna fullt ut...

Nina du har en otroligt lustig blogg som jag läser varje dag!!

Nina said...

Ja, det är klart att musiken är viktigast! Annars skulle det ju vara poesi. Och för att det ska funka måste båda grejerna klaffa (Bruce Springsteens Born in the USA är väl ett bra exempel på när det inte gör det...)

Och vad kul att du gillar bloggen! Det är alltid kul att höra.

Anonymous said...

Vänta, born in the USA är en fantastisk låttext. Eller är det musiken som suger menar du?

Nina said...

Ja alltså både texten och musiken är bra, men de funkar inte ihop. Har hört att red-necks brukar stå och digga till den låten för att de hör refrängen och tolkar det som en patriotisk dänga. Och att Bruce själv är mycket bekymrad över detta.

Det finns en aukustisk live-version där musiken passar texten mycket bättre. Den är fantastisk!