Reklamen tar plats i finrummet

Idag ägnas ett helt uppslag i SvD Näringsliv åt internetreklam och dess tillväxt. (läs artikeln här) Kul att reklam ibland får ta plats bredvid stålindustri, Volvo och andra riktiga företag, och inte alltid förvisas längst bak till Efterbörsen tillsammans med bilrecensioner och vintester. Men. För det det kommer alltid ett men.

Martin Jönsson skriver alltid mycket och ofta väl. Men jag blir ofta besviken över hur grunt resonemanget blir. Efter att ha läst den här artikeln blir det bara ett jättestort Jaha? Orsaker och konsekvenser och implikationer får liksom inte riktigt plats. Men det största problemet är att internetreklam inte definieras. I en mening nämns att "stor del av investe­ringarna som företagen gör på nätet aldrig ens syns i statistiken, eftersom det handlar om att ta fram kampanjsajter eller att skapa pr via olika former av digitala mun-till-mun-metoder." Jag fattar vad han menar. För jag har ägnat en hel termin på högskolan åt internet som reklammedium. Jag kan baklänges reda ut att det som menas med internetreklam är betalt medieutrymme på olika sajter. Det skulle jag inte kunna om jag var chef på, säg, ett stålverk. Då skulle jag inte veta att "skapa PR genom digitala mun-till-mun-metoder är att stoppa en Mentos i en Colaflaska och spela in skiten. Eller att det som blir över om man tar bort den aspekten av internetreklam är banners.

Det är dessutom jättetrist att Jönsson lyfter fram just den del av internetreklam som inte skiljer sig från analog reklam, och namedroppar en massa sajter som Youtube och Facebook som inte har någonting med den saken att göra.

Sen känns det ju sådär att använda besökssiffror från första halvåret 2006 för att stödja en artikel som menar att internet är ett föränderligt medium som växer så det knakar. Bara en tanke.