Häromdagen diskuterade vi caset Dove och Campaign for Real Beauty. Några bra tankar dök upp. För det första är det intressant, inte minst med tanke på artikeln om storytelling i Dagens Medias pappersversion, att det är helt påhittat. Dove är tvålar och krämer, punkt slut. Det de står för är helt uppfunnet i kommunikativt syfte, men ändå funkar det.
Vi som jobbar med reklam älskar när vi får en fantastisk, unik produkt från ett otroligt spännande och reko företag i knät. Det gör vårt jobb så ofantligt mycket lättare. Men ärligt talat, hur ofta händer det? Jag tror att vi måste bli bättre på att våga hitta på, eller i alla fall våga leda in på nya spår. Man kan inte alltid hitta något kul att säga i företaget eller produkten. Men man får inte ge upp då heller.
För det andra är det intressant hur Dove lyckas stå för en åsikt men göra det (som jag alltid tjatar om) till ett samtalsämne snarare än ett budskap. Första kampanjen, Let's celebrate curves, var budkapsbaserad. Den gick bra, men lyftet kom när man tog ett steg tillbaka och bollade upp frågan för diskussion på sajten.
Varför gör inte fler så här? undrade vi. Någon nämnde Vias nya kampanj, Smuts är bra, som ett försök som dock inte funkar alls. Egentligen är det inte så konstigt. Via försöker ta ställning i en fråga som ingen bryr sig om. Det vore bara intressant om det fanns en genomgående uppfattning om att smuts är fruktansvärt, och folk var jättetrötta på det och bara längtade efter att få ha lite fläckar på kläderna. Men så är det ju inte. Och då blir det lite Älgarna demonstrerar över hela projektet. Kul för er, liksom.
Läxan av det hela får väl bli att oavsett hur man lägger upp sin kampanj, måste man tänka relevans, relevans, relevans. Kryp under skinnet på den du pratar med och ta reda på vad som är hans eller hennes triggers. Vad är det bästa och det värsta de vet? Där någonstans kan vi börja snacka.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment