Kors i taket!

Jag brukar oftast ha en rätt hög smärttröskel för det som brukar kallas sexistisk reklam. Jag tycker att det är tråkigt att sex som är en viktig och ofta rätt intressant del av vuxna människors liv inte kan användas i svensk marknadskommunikation. Men. Nu tror jag att jag dör.

Gamla tanttrosmärket Sloggi har lanserat microsajten Show Me Your Sloggi. Där pågår just nu jakten på världens vackraste rumpa. Alla som vill får ladda upp en bild på sig själv i Sloggitrosor/kallingar för att sedan bedömas av andra besökare. Den som vinner får representera Sverige i en internationell tävling där man till slut kan vinna ett modellkontrakt.

Jag tror att idén är riktigt bra. Genom att göra något så totalt vansinnigt skakar Sloggi liv i sitt trötta varumärke. När stormen har blåst över kommer man glömma själva kampanjen men ha placerat om Sloggi i huvudet från mormor till Moorebrud. Och det är en rätt schysst förflyttning med en enda kampanj.

Problemet är bara att jag mår illa när jag besöker sajten. På riktigt. Jag vet inte vad som är värst av de tackiga och dåligt ljussatta bilderna och den osammanhängande copytexten. Och det leder in mig på en delikat frågeställning: Kan man göra reklam som man själv absolut inte kan stå för, även om den funkar asbra för målgruppen och varumärket? Svaret borde nog vara en rungande JA. Vi jobbar ju för våra kunder, inte för oss själva. Men jag tror ändå att jag skulle dra i bromsen om Sloggiidén skulle dyka upp här. Jag har helt enkelt svårt att jobba utan att blanda in en del av mig själv.