Idag damp Indikat Konsument ner i mailboxen för första gången efter semestern. Indikat är nyhetsbrevet jag älskar att hata. För den som inte brukar läsa Indikat så är det en liten pamflett som handlar om mätning av reklam. Jag vet inte exakt vem som läser den, men har fått höra av mer seniora kollegor att den är viktig att hålla koll på. Så det gör jag.
Reklammätning är ett intressant ämne. Det konstiga är att de som får bestämma vad som är bra och dåligt uppenbarligen inte har någon som helst koll på hur människor fungerar. I dagens Indikat delas ris och ros ut baserat på reklamerinran. Det betyder alltså att människor kommer ihåg att de har sett reklam för ett visst varumärke. Att många kommer ihåg det anses vara bra, att få kommer ihåg det anses vara dåligt. Jag kan komma på hur många invändningar som helst mot detta mått, tex
1. Det säger inget om huruvida man minns reklamen för att den var kass eller för att den var bra
2. Eller för den delen om man minns rätt och kopplar ihop reklamen med rätt varumärke
3. Eller om/hur reklamen påverkar varumärkestankarna
4. Och beteendedimensionen
5. Dessutom faller riktigt bra kommunikation oftast utanför reklamschemat och uppfattas därför inte som reklam. Och då blir frågan jättekonstig.
Man kan läsa bra om detta i exempelvis Dan Landins lilla skrift När gräset växer (Maila honom så kan du säkert få ett exemplar)
Vid närmare eftertanke ska jag nog skicka mitt ex till människorna bakom Indikat. Så här kan de ju faktiskt inte hålla på.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Amen.
Tänkte skriva en kommentar här, men den blev så lång att jag skrev ett inlägg här istället:
http://walternaeslund.blogspot.com/
Ha, va sjukt! Läste igår om Dan Landin och hans skrift "När gräset växer" i ett gammalt inlägg på bloggen Please Copy Me.
Mailade Dan och imorse fick jag pdf:en av honom. Så surfar jag in här och ser att du precis nämner samma skrift. Näh, nu måste jag verkligen läsa "När gräset växer" och publicera något insiktfullt på min blogg. :)
/Johan, Brand New World
(http://the-brandnewworld.blogspot.com)
Gör det! Men frågan är: Hur många som tror på reklamerinran läser den här typen av bloggar egentligen? Och om det är så få som jag tror, hur ska vi få dem att börja?
Hej Nina,
Väntar otåligt på din kommentar om Sloggi-kampanjen...
Det här med att fylla på är knepigt. En positiv sak i IT-boomen var att man började tänka kring sånt för att hela konkurrenskraften låg i att man hängde med och ledde utvecklingen.
4 dagar konsulting, en dag egen förkovran - en bra balans, som borde gå att räkna hem, men var ser man det idag?
Du ser - en kommentar helt utan kritik. Jag börjar tappa stinget tror jag...
/Peter (på Facebook at last, men lär väl tröttna efter någon vecka)
Ha, bra Nina. Men som sagt, så länge det finns en miljardindustri som lever på att testa, testa och åter testa saker för att marknadsavdelningar ska ha 100 % alibi om något skulle gå snett, kommer dessa ord vara idiotviktiga. Och de kommer vara ännu viktigare för oss på byråerna som vill ha igenom bra kommunikation. Uttryck som 'erinran', 'attention-toppar' och annat test-mumbojumbo är redan idag bra kommunikations bödel #1. Och det kommer bli värre, lita på det.
Välskriven blogg f.ö., jag anar en rappare penna från dig som ex-student.
Felet är att vissa tolkar erinran som något übermått (t ex de markandsavdelningar som eric sp nämner). Jag tror att för vissa typer av kommunikation, t ex långsiktig imageskapande reklam, kan det i kombination med mått som fångar upp andra dimensioner såsom hur många som uppfattade varumärket, budskapet etc. vara ett delvis relevant mått på vägen till det egentligen enda relevanta måttet; försäljning. Men för den typen av kommunikation som faller utanför reklamschemat är måttet helt oanvändbart eftersom det inte finns någon reklam att mäta. Det handlar helt enkelt om att välja rätt tillfälle för att använda erinran som mått och att alltid kombinera det med andra relevanta mått.
FYI så är vi en liten men naggande god skara mätnissar som läser den här typen av bloggar och Dans lilla skrift läste jag i våras. Den är mycket bra liksom din blogg är Nina.
Snyggt, Nina. Snyggt.
Hmm...fördelen med att ha en egen blogg är att man kan vara lite friare i sitt tyckande. Värt att fundera på.
Ja du Dan, så är det onekligen... Men jag tycker att det är bra att bloggarna är olika. Jag kan vara tokförbannad här, och skriva ut er version av samma sak för att dra för kunderna...
Och till Mätnisse: Kul att du gillar bloggen! Egentligen borde väl den här typen av bloggar tom skrivas av mätnissar, ni är ju experterna på området. Och visst har du rätt i att erinran kan säga något (som inledande fråga i en undersökning tex, det är ju svårt att fråga vidare om respondenten inte minna det man frågar om) tillsammans med andra mått. Men fick jag välja, skulle det måttet försvinna först. Sen har vi det där om att målet alltid är försäljning, som jag inte riktigt håller med om, men det tar vi nån annan gång :)
Post a Comment