Blackle, uppföljaren

Nu måste jag korrigera mitt tidigare inlägg om den energismarta sökmotorn Blackle. Den är en bluff! Och jag gick på den. Så dumt. Tack, Anton, för att du påpekade det.

För det första är det inte Google som ligger bakom den, som ryktena jag hörde sa. Om man går in på about hos Blackle så framgår det med all önskvärd tydlighet. En kick på smalbenet till mig för dålig källkontroll.

För det andra sparar den inte någon energi om man använder en dator med LCD-skärm. Hos Wall Street Journal finns en artikel som reder ut begreppen. Det hela bygger tydligen på ett blogginlägg där någon påstod att en svart skärm skulle spara en massa energi. Dock hade ingen brytt sig om att faktiskt testa resonemanget i praktiken.

Människorna på Blackle menar nu att man i alla fall ska använda Blackle som startsida, för att daglien påminna sig om hur viktigt det är att göra små saker för att spara energi. Det kan man ju göra om man vill.

Om vi bortser från min klantighet i att inte kolla upp fakta innan jag bloggar, så kan man kanske lära sig en större läxa på den här typen av viral ryktesspridning: Det är inte alltid sant. Rykten, skvaller och lögner går asbra på nätet. Det kan vara kul att hänga med. Men innan man agerar på grejerna behövs en ordentlig check av sanningshalten. Det blev väldigt tydligt på en föreläsning jag var på i juni, där en av föredragshållarna hävdade att Quicksilver-viralen var användarskapad. Det konstiga var att ingen (inte jag heller) rättade honom. Varför? Finns det en parallell värld på nätet där en bra historia är viktigare än sanningen? Jag vet inte. Men mitt planninglöfte inför hösten blir i alla fall att vara kritisk till allt, hur bra det än verkar.

Skönt att börja jobba på riktigt igen!