Jag har jobbat med reklam i ett år eller tre månader beroende på hur man räknar. Och jag är så arg att jag nästan kokar. Några anledningar:
1. De allra flesta produkter och tjänster är generiska eller snarlika. Om någon kommer på en bra idé kopieras den snart av andra. Det enda som spelar roll då är varumärket. Ändå delegeras varumärkesarbetet till en marknadsavdelning som behandlas styvmoderligt av företagsledningen. Och under Handels grundår lär man sig ingenting om varumärken eller marknadsföring.
2. Nyheter om reklam hamnar i Näringsliv under avdelningen Efterbörsen, tillsammans med nya bilar och vintips.
3. När jag går in på någon branschtidnings hemsida och läser artiklar pratar nästan alla om reklamens budskap. Jag blir gråtfärdig.
4. Vi har hamnat i en sits där bra kommunikation gör att mediebyråerna tjänar mindre pengar, och de därför har alla anledningar att jobba mot bra kommunikation. Vilket kunderna ofta inte fattar.
5. Kanske är det därför media nästan alltid är bokat innan man kommer på idéerna? Vilket är ungefär som att bestämma vilka komponenter som ska ingå i Apples nya produkt innan man vet vad det ska bli. Så det blev en ny iPod. Och så undrar man varför folk slutar bry sig.
6. Det är helt ok för människor utan någon som helst kompetens på området att ifrågasätta det vi som reklambyrå gör. Utan någon mer motivering än "det känns inte riktigt bra".
7. Samma människor tycker att det är helt ok att kalla oss för flummiga, kreddiga, oseriösa eller något annat oförskämt. Rakt i ansiktet.
8. Vi accepterar det.
Frågan är hur länge man orkar vara så förbannad. Om jag slutar med det kan jag lika gärna byta jobb helt och hållet, för jag tänker inte jobba så här hela livet. Men det tar helt klart ganska mycket energi. Typ all.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Du har så rätt...Kom du ihåg mitt inlägg, om att man blir livrädd när styrelsen blandas in i reklamfrågorna? Vi har som du konstaterade rätt långt att gå och vi måste utbilda våra kunder, men ibland hjälper inte ens det, framför allt inte när man inte får audience hos styrelsen.
Vi får helt enkelt kämpa på i motvind.
Tänkvärda punkter allihop, jag skrev själv lite om det på gamla MCXL-bloggen (om grisarna).
Jag tycker dock att vi inte ska sitta med händerna i kors och tjura utan klandra oss själva istället. I 99% av fallen beror vår sits på oss själva och inte på något annat.
Vi som dagligen arbetar med att förändra folks uppfattningar och beteenden kring varumärken borde också göra det när det gäller synen på vårt eget gemensamma varumärke "REKLAM"
1. Det är inte alla företag vars marknadsavdelningar behandlas styvmoderligt. Procter & Gamble är en enda stor marknadsavdelning, de är ett av få storföretag som verkligen har fattat webben, de vinner stort i Cannes och säljer till och med toapapper med skyhöga marginaler. Men det finns inget annat företag som branschen hellre snackar skit om (även om de vinner stort i Cannes). De anses för systematiska, regelbetonade och är jobbiga eftersom de vill testa och undersöka allt hundra gånger. Nyligen drog de bort en massa webbinvesteringar med motiveringen att ingen kunde ge dem några trovärdiga siffror på effekter (men vem bryr sig om siffror när sajten "bygger på en så bra insikt"). Sanningen är den att vi lever på styvmoderligt budgeterade och bemannade marknadsavdelningar som behöver allt hjälp de kan få. De som fattar galoppen är för bra för oss eller så är vi för dåliga för dem...
2. Det är upp till oss att skapa nyheter, journalister speglar verkligheten. Kan vi inte skapa bättre nyheter eller stå upp mot all skit som Jönsen på SvD skriver, förtjänar vi inget annat än att behandlas som gummistöveltest i DN Ekonomi på söndag.
3. Det är upp till oss att fördjupa snacket samt att ge journalisterna stoff för att skriva om annat. Resumé och Dagens Media är bara speglar av vår egen värld. Tänk när Reklamförbundets ordförande får en hel sida till förfogande i Veckans Affärer och snackar om alla konakter hon knyter via facebook... Jag ville jag bara gråta och skämdes som en hund inför kollegor inom "det riktiga" näringslivet som redan tycker att reklambranschen är ett jävla tivoli.
Snacka om PR-problem...
4./5. Det är vi som själv har satt oss i sitsen. Att mediebyråer och reklambyråer drar åt olika håll är i grund och botten helt bisarrt. Det borde vara som på det glada 60-talet i serien Mad Men, alla glada gubbar i ett hus som jobbar åt samma håll. Nu sitter vi och surar på varandra på vars en sida Stureplan. Och den som kör det bästa tugget mot kunderna är de som vinner i slutet. Sist jag var på en mediebyrå såg jag kostymer, det snackades siffror, jag såg snygga ppts utan stavfel, folk jobbade med PC...
6. Det finns inget som gör mig lika förbannad som reklamfolk som inte anser sig ha en åsikt om reklam. Det anses av någon anledning att vara helt ok för vissa av oss i branschen att inte ha någon åsikt om reklam eller att hissa/dissa reklam på grunder som "den är konstig" (Tänk dig en börsmäklare som svarar på frågan om räntesänkningens vara eller icke vara med "jag vet inte" eller med "den känns konstig").
Så länge vi själv inte kan snacka reklam på hög nivå, kan vi inte bli ledsna över att Svennebanan ifrågasätter det vi gör. Som vi snackar om det så verkar det ju inte direkt vara hjärnkirurgi...
7. Det beror lite på vad man menar med oseriositet. Men att inte respektera deadlines och tider och att vara de enda inom näringslivet som inte kvantifierar det de jobbar med, kan tyckas vara lite oseriöst ibland...
8. Jag accepterar det heller inte hur länge som helst...
(det här är mina högst personliga åsikter)
Axel,
jag håller med dig i mycket. Naturligtvis måste vi kämpa och inte sitta och sura (det tycker inte jag att jag gör heller, men jag kan bara ta ansvar för mig själv), men kämparglöden falnar lätt när man kör huvudet i väggen gång på gång.
Jag håller verkligen inte med om att vi förtjänar att bli underordnade mediebyråerna eller att vi är oseriösa. Jag kan bara utgå från mitt eget företag, men här hålls reklamdiskussionen med kunderna opch internt ofta på en bra nivå som är långt över magkänsla. Och vi stavar rätt i alla våra ppts. Och är propert klädda på dragningarna. Dock har vi ingen PC, men jag tror inte att det är problemet.
Men sen är det ju så att vi inte håller på med en exakt vetenskap. Utan känsla blir det ju förbannat dålig reklam. Mediabyråerna kan mäta TRP, men vårt jobb funkar ju inte så. Och det är snarare det vi måste utbilda våra kunder i (och få dem att acceptera).
Som min kollega Martin G brukar säga: Vi kan bara tro. Om vi vet, då vet alla andra också. Men vi tror bättre än alla andra.
Jag pratade mest om hur jag tycker att det ser ut i allmänhet i vår lilla ankdam och jag tycker inte heller att vi förtjänar att bli underordnade några. Men det kommer vi kanske bli ifall vi inte lär oss att anpassa och förändra oss.
Det finns få som är lika nöjda med sina jobb som reklamare, det finns få som är mindre beredda att förändra sig än reklamare. Ibland kan det vara bra att lära sig prata kundernas språk. Om man vill in i styrelser och företagsledningar måste man lära sig styrelsens koder, språk, vad som triggar dem m.m. JKL har exempelvis lyckats med det, även om de jobbar med något som är ännu mer flummigt och ovetenskapligt än det vi gör. de hånas av alla andra PR-byråer men skrattar ända till banken....
fint skritet,
en sak bara på 6:an
6. Det är helt ok för människor utan någon som helst kompetens på området att ifrågasätta det vi som reklambyrå gör. Utan någon mer motivering än "det känns inte riktigt bra".
Det beror ofta på att reklambyråns motivering är:
Kreatören säger "Vi har hittat på en grej här som känns riktigt bra"
Kunden säger: Hur tänkte du då?
Byrå-PL eller planner försöker säga något som förklarar det som känns bra, ofta utan att kreatörerna fattar.
Kunden säger: det här känns inte riktigt bra.
Oj, det låter inge vidare. Har aldrig hört någon av kreatörerna här säga så. De har alltid bra anledningar till att de gör som de gör. Även om jag inte alltid håller med om allt.
Men sen måste jag nog säga att det är en kreatörs jobb att känna. Man får helt enkelt lita på att de känner rätt. För det är väldigt svårt att resonera sig fram till en unik idé. Då måste det inte lite galenskap, tycker jag.
Det du säger är sant. Förutom att 90% av alla i reklambranchen faktiskt ÄR opportunistiska lallare som förtjänar all kritik de får. Att kunderna kan avfärda så mycket som flum beror på att alldeles för många reklamnasare faktiskt ägnar sig åt just flum. Vi får mao vad vi förtjänar fram tills den dag då vi rensat ut oseriösa girigbukar, rövslickare, mesproppar och tävlingsbidragsmakare ur branschen.
Post a Comment