Mätningar och politik

Idag är det tydligen väldigt inne att diskutera kontrollen av VAB-dagar. I TV4s morgonsoffa var människor väldigt upprörda åt det ena och det andra hållet. Mot-sidan hävdade att för-sidan inte hade koll på fakta. En undersökning visar nämligen att medan ungefär hälften av alla respondenter tror att det fuskas mycket med VAB-dagar så är det bara 4% som själva har fuskat. Soffsittaren menade då att det här är ett typiskt problem: Man svartmålar andra människor och i själva verket är det nästan ingen som fuskar.

Hur i helvete kan man få sitta i en morgonsoffa om man har så dålig koll? VARFÖR ställde sig inte motståndaren upp och sa AHA, nu har jag dig? Hur är det möjligt att politiker, som bygger så mycket av sitt jobb kring undersökningar, inte förstår dem?

FYI, panelhönor:

1. Folk ljuger i undersökningar. Framför allt om man frågar om de bryter mot lagen.

2. Det bästa måttet för att fånga in den här typen av skämmiga beteenden är att fråga om man tror att andra gör det.

3. Alltså är den där 50%-siffran inte så dum i alla fall.

4. Och då har vi ett problem.

Sen kan jag personligen bli förbannad över att man ens funderar över att använda "det blir så mycket pappersarbete" som ett argumemt för att inte göra något. Om man inte kan vara moralisk för att det är för jobbigt får man antingen ändra moralen eller bara ta och skärpa sig.