Business to business

En betraktelse som har tagit form de senaste dagarna: Vad är egentligen business?

Häromdagen skulle jag välja en ny mobiltelefon att använda i jobbet. Den måste vara kompatibel med mail och sånt. Får modellförslag från IT-Anders. Blir nästan gråtfärdig. Av nästan 20 olika modeller jag kan välja på, ser alla ut att passa i handen på en 52-årig man med grå kostym och randig slips. De är stora, klumpiga, silvriga och har massor av knappar. Trots att de kostar tusentals kronor är det nästan inga som har en bra kamera (en nödvändighet i mitt jobb när jag är ute "på fältet") eller en schysst MP3-spelare. Tillslut blev en röd Nokia E65 min räddning. Det var den enda som kändes remotely som jag.

Har vi verkligen inte kommit längre när det gäller användaranpassning och målgruppsanalys? Jag får en känsla av att så fort man säger ordet business eller företag poppar den där kostymmannen upp i folks huvuden. Och han finns naturligtvis. Men han är inte den enda som arbetar. Och arbetar man med något så personligt som mobiltelefoner, borde man hålla koll på att åtminstone några modeller får plats i en handväska eller har en vettig kamera eller en design som är tilltalande för människor under 50.

Business kan vara relationen mellan en snickare och en 20-årig tjej som flyttar in i sin första lägenhet. Det kan vara relationen mellan ett bageri och deras stamkund Britta, 75. Eller det kan vara relationen mellan en mobiltelefontillverkare och en 23-årig reklamare som älskar sina Converse och har ett silvrigt fodral till sin laptop.

Glöm inte det när det förrädiska ordet b-2-b dyker upp.