Dan skriver bra hos Åkestam.Holst om värdet av reklam.
Efter att ha slitit i många månader med min uppsats på just det temat drar jag en suck av lättnad. Den är faktiskt klar. Inlämnad. Framlagd. Betygssatt. Har haft så mycket på senaste att jag nästan har glömt bort att vara glad över det. Tyvärr finns den inte i biblioteket än, men så fort den gör det ska jag länka!
Det finns ju så mycket mer värde i reklam än det som helt korrekt lyfts fram av Moray McLennan. Nåt som jag inte har tjatat så mycket om hittills är reklam som populärkultur. Reklam är unikt eftersom det är gratis för folk att ta del av. Alltså finns det med riktigt stora kampanjer en gemensam beröringspunkt för väldigt många människor. Tänk Iprenmannen, Teliafamiljen eller ICA-såpan. Alla känner till dem: De är icke-exklusiva och tillgängliga på ett väldigt speciellt sätt. Det tycker jag är kul. Och om man är intresserad av historia är det ett väldigt intressant verktyg för att ta tempen på ett samhälle och en kultur. Jämför bara Cannesbidragen från runt om i världen. Snabbantropologi, helt enkelt.
Tänk på det inför nästa kampanj: Du har ett yrke som påverkar fantastiskt många människor, som speglar din kultur och samtid och dessutom lämnar något till eftervärlden. Shit, vad tungt. Inte konstigt att reklamare måste ha stora glajjor och palestinasjal.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Reklam som populärkultur, absolut. När jag varoch lyssnade på en debatt om det offentliga rummet i september förra året sa också graffitikonstnären och konsthistorikern Jacob Kimvall något intressant om reklam: att den, precis som grafitti, bidrar till att göra det offentliga rummet levande och föränderligt. På ett positivt sätt alltså.
Mer finns här:
Reklamens roll i det offentliga rummet
Tack för tipset! Jag har skrivit tidigare om hur annonsörer och reklammakare måste ta ett samhällsansvar eftersom man ofta tar (plats, tid, synfält) utan att ge tillbaka. Men gör man det kan det, som sagt, blir väldigt bra.
Post a Comment