The day the hipster died

Semestern är generellt en dålig tid för trendspaning, eftersom i alla fall jag fortfarande har samma semestergarderob och umgås med samma människor som jag gjorde 1996. I år har jag dock fixat till mig lite och träffat både nytt och gammalt folk på alla möjliga ställen. Och ett samtalsämne tycks alltid dyka upp: Hipphetens död.

Jag vet inte om det började med Hanna Fahls Kär i en hipster (hos Henrik kan du ladda ner låter och läsa texten, om du har missat den) eller om det bara kom en modeblogg/obskyr houseartist/ett par Wayfarers för mycket till Stockholm i våras. Men plötsligt orkar ingen bry sig längre. I senaste numret av Elle ägnas tre sidor åt att hylla mainstream. Självklart frågar de Kleerup vad han tycker om saken, men ändå.

Så mina totalt slumpartade och subjektiva efterforskningar pekar åt ett tydligt håll: Det har blivit alldeles för jobbigt att vara hipp. Man måste slåss med för många andra (när Facehunter kan cruisa Östersund istället för Paris har det liksom gått överstyr), och dessutom har det blivit alldeles för tillgängligt och stereotypt. Och som trender fungerar, så är ju de som startade trenden redan på väg bort när den slår stort. Det intressanta med just sommaren 07 är att det inte handlar om en specifik trend som nämnda solglajjor, utan om trendjakt som livsstil. Det är helt enkelt otrendigt att vara trendig.

Ska bli mycket intressant att se vad det här (om det är en bestående förändring) innebär för mainstream-varumärkena och nischarna. Vad händer när det största också blir det hetaste? Imploderar hela strategin då?