Friday, July 27, 2007

En alldeles egen liten fundering

Jag HATAR heminredning. Korrektion: Jag hatar när alldeles för unga människor är besatta av heminredning. Om jag måste se en till Residence eller infälld takspot eller Boffikök hemma hos en 25-åring så svimmar jag. Om någon undrar.

6 comments:

Leon said...

Det är samma 25-åringar som köper Bang & Olufsen (i silvermetallic), fristående Smeg-kylskåp (i silvermetallic), kör BMW 1-serie/Audi A3 (i silvermetallic), tjänar ca 28-32.000/mån, har ångest över tapetprover, och har kommit på att man “ska blanda nytt och gammalt” (mormors fåtölj, men bara om den är tillräckligt snygg).

Detta påminner mig om småbarn som går klädda i kritstrecksrandiga kostymer och med påmålad mustasch!

Jag tror dessutom att det finns en stark negativ korrelation mellan modernt kök och matlagningskunskaper. Har du provat att laga mat i ett Boffi-kök? För det första så hittar man ingenting, för man möts av tusen högblanklackerade luckor och lådor bakom vilka allt är undangömt. För det andra finns det ingen droppkant på bänkskivorna (DET skulle förstöra den fresha looken) vilket gör att köttsaft och annan oundviklig vätska vid riktig matlagning rinner ner på golvet!

Jag föreslår att vi inför en åldersgräns på affärer som R.O.O.M och Svenskt Tenn. Ingen under 30 får äga möbler i oljad ek och ingen under 40 får äga någon Josef Frank-väggbonad. Lagstiftning är det enda botemedlet mot Karaoke-livsstil!

Walter Naeslund said...

Amen. Och just därför, mina vänner, försöker jag uppnå en känsla av att vara på landet i min nya lya. Ni vet, vitmålade trämöbler (obs, ej 7:or eller myror), manchestersoffa, trägolv, rottingfåtöljer och färgfläckar. Ja ni vet – mysigt! Största problemet med Boffi-ism är att det inte går att bo där. Är det någonting som förstör den fresha looken så är det ju en förflugen bilnyckel eller tidning. Eller, gud förbjude, ett klädesplagg på golvet. Hu!

Jag är 28 så jag har växt ifrån det där med Arne Jacobsen och Mies van der Rohe.

Välkommen över på rödvin. Man får spilla, bara man är måttlig.

Nina said...

Gud vad skönt att det inte bara är jag... Känner mig lite elak ibland faktiskt. Men sjukt bra förslag med åldersgränsen, Leon. Ska lobba mina politiskt engagerade vänner för det omedelbart.

Anonymous said...

Boffi-kök och 28-32 000 i månaden?

Hur fan hänger det ihop? :)

Och vad har du för polare som har Boffi-kök? Är alla typ fulla av arvepengar, för inte kan man väl lägga 300 000 på ett kök om man tjänar det på ett år... Eller är det just det de gör...

Undran en sak, då jag är lite av en inredningsjunkie själv, särskilt nu när jag försöker få en avslappnad men ljus lantlig stil på en nybyggd stuga i skärgården, samtidigt som det är flytt till nyfun kis i Sjöstaden...

I vilka åldrar ska man snöa in på vad? Är det kläder upp till 35 och sen heminredning? Eller är det uteblivna VIP-kort? Bilar? Resor? Krogbesök? Skidutrustningar? Båtar? Viner?

Är nyfiken, för jag känner igen det - att man ledsnar på hur folk snöar in på viss saker - är det konsumtionshets i största allmänhet eller är det just heminredningen som är boven?

Många provoceras ju också av att andra har skilda prioriteringar. Jag kan t ex inte förstå varför man vill lägga 700 000 på en sportbil om man bor i innerstan, medan andra inte kan förstå hur man kan betala 3mkr för en tvåa bara för att bo innanför tullarna, medan andra inte kan förstå hur man kan leva på burkmat 8 mån om året för att få resa de återstående 4.

Jag tror man provoceras av att andras livsval ifrågasätter ens egna. Nu är inte just heminredning ett provokativt val av konsumtion på det sättet, och även de intresserade känner sig nog lätt stoppmätta när de ser Ernst, Martin o Co för 150:e gången med "fiffiga lösningar".

Egentligen en öppen fråga, men när till hands att rikta den till er Leon och Nina. Vad prioriterar ni och vad är "rätt" och "fel" att prioritera och när?

Vi ses i planningdjungeln! (Fast jag nu plötsligt blivit "motsatsen till en planner")

/Peter

Anonymous said...

Peter.

Det är inte en fråga om *vad* man konsumerar, utan en fråga om *hur* man gör det, oavsett vilka prioriteringar man har.

Jag gillar också inredning, men ogillar när folks hem blir opersonliga och oftast sämre kloner av inredningstidningar. Jag tycker att det ska kännas som att det är just den personen som bor där när man stiger in i ett hus eller en lägenhet. Att en bostad ska vara personlig låter självklart, men det är just på den punkten som de allra flesta enligt min mening misslyckas på. Ju mer massproduktion, ju mer copy-pastat från livsstilsmagasin, desto mindre eget blir det.

Jag har inga “kategori”-prioriteringar för mitt åldersspann, jag är insnöad i det mesta! Och jag gillar allt som är personligt och genomtänkt. Och när man inte gör som alla andra. Då blir det karaoke och man blir ett kugghjul i konsumtionskapitalismen.

Nina said...

Angående att ha råd med dyra kök när man är 25: Vissa får dem av sina föräldrar. Andra har gått ut skolan, flyttat till London för att jobba på investmentbank och blivit ihop med någon som gör samma sak. Då snackar vi en gemensam hushållsinkomst på kanske 100 000. Så tror jag i alla fall att det funkar.

Vad det gäller att snöa in så tycker jag att det är bäst att inte göra det alls, oavsett hur gammal man är. I min värld betyder att snöa in något helt annat än att ha ett genuint intresse för något. Och folk som har ett genuint intresse brukar generellt sett vara mycket roligare att prata med (oavsett om det är heminredning eller Star Wars).

Därmed inte sagt att jag inte snöar in, det gör jag hela tiden. Just nu på neonkläder och allt annat 80-tal, skräptidningar och Facebook. Skulle tro att heminredningsinsnöarna tycker att jag är precis lika jobbig. Ska försöka bättra mig.