Thursday, April 17, 2008

Jag ska bli rockstjärna

Idag har jag modererat två paneldebatter på Handels. Den första handlade om personliga varumärken. Där deltog åsiktsmaskinerna Alex Schulman, Viggo Cavling, Nanna Gillberg och Mattias Östmar och Pia Lanneberg. Den andra handlade om reklameffekt som diskuterades av Micke Dahlén, Anders Ericsson från Sveriges Annonsörer, Stefan Rudels från Forsman och Linnéa Källström från Ogilvy.

För det första insåg jag snabbt att det är svårt att vara moderator om man själv tycker ganska mycket. Jag stod liksom mest och hoppade inombords och ville dela ut smockor (verbala) till paneldeltagarna. För det andra höll jag på att garva ihjäl mig (på ett igenkännande sätt) åt Nanna Gillbergs beskrivning av Handels civilekonomprogram som "en obehaglig blandning av American Psycho och Darling". För det tredje fick jag ett antal fördomar bekräftade. Och för det fjärde blev jag än mer övertygad om att floskler är det absolut värsta som finns, framförallt i diskussionssammanhang.

Det roligaste var nog att prata planning med Micke Dahlén och Kristina och Christina från SWE. Som jag har skrivit om förut är det ju bara två personer i vår gamla klass som fortfarande jobbar som planners. Plötsligt blev en sak uppenbart. Planningen behöver rockstjärnor. Bara någon typ av människa som tar lite plats och för liv och som är lite kontroversiell och jävlig. Det är råsvårt att ge sig in på en yrkesbana om man inte har någon person att se upp till, eller i alla fall ta ställning till. Så det var en slutsats.

Men. Problemet är att för att bli sån måste man vara kategorisk. Planners är av naturen ofta analyserande och akademiska. Så alltså måste man kunna vara det i sitt jobb och samtidigt bygga ett personligt varumärke på kategoriska uttalanden. Herr Dahlén och Nanna Gillberg är två personer som har lyckats göra det. De är forskarvärldens rockstars, och så kan man gilla det eller inte. Men de syns i alla fall.

Borde nästa APG-möte vara en workshop kring hur man uttrycker sig one-liners och gör sig riktigt ovän med folk?

11 comments:

Anonymous said...

Tänk dig en planner som stökar och bökar. Välter tv-apparater på Best Western i Trollhättan. Vandaliserar hotellrum i allmänhet och ligger runt med elever på Berghs.. That would be great...

Anonymous said...

Har min första föreläsning med Dahlén snart, ska bli intressant och se om jag får samma uppfattning..

Anonymous said...

Du blir den plannerförebilden -- coolare än en Citron Pressé i Sahara och med ett personligt varumärke som utstrålar Apple.Och så har du genuint humanistiska värderingar -- du vill gott. Tacka ödet.

Anonymous said...

Jag tror att det är lite svårare att vara rockstar när man faktiskt behöver kunna samarbeta med ett helt lag, till skillnad från forskare som sitter på egen kammare.

Tror inte heller att det ger något att vara otrevlig eller att ha nån konstig/egoistisk attityd. Däremot tror jag på att vara bestämd och beslutsam, men det handlar nog mer om att veta var man står och vad man tycker samt att kunna argumentera för det på ett sakligt och positivt sätt ("one-liners") så att folk lyssnar - med respekt på det man säger.

Jag tror också att det handlar mycket om byråns kultur. Vissa byråer kanske är mer individualistiska, och då är bästa strategin att ta åt sig så mycket ära och cred som möjligt, medan på andra byråer handlar det om byråns framgång framför den individens. Då är nog samarbetsförmågan viktigare än att slå sönder hotellrum.

En av de mest framgångsrika planners jag är bekant med byggde sin karriär på BBH i London dels genom att han var väldigt smart förstås, men också genom att han fick andra personer runt om kring sig att känna sig smarta - "like a million bucks". Det tycker jag låter vettigt.

Anonymous said...

Man ska nog göra som Sokrates uttryckte det: bli den du är. Det går nog inte att fabricera ihop något som inte kommer från en själv, det känns alltid konstlat.

Bättre att våga rannsaka sig själv och se var ens talanger ligger. Tror alla längtar efter substans i dag -- one-liners låter inte så trevligt längre. Världen och människan är komplex -- face it!

Anonymous said...

Jag lyssnade på debatten om personligt varumärke (via Mattias bambuser-sändning). Jag tycker du skötte dig mycket bra. Det blev en mycket mer ärlig och öppen diskussion mot vad jag hade förväntat mig.

Den debatten jag själv var med på i tisdags kändes lite tamare. :)

Nina said...

Leon: Att vara rockastjärna kan aldrig handla om att sno åt sig credd, väl? Stjärnor (i alla fall den typen man ser upp till) är grymma på det de gör och har en expressiv personlighet, samtidigt. Och jag tror att man kan vara hur duktig som helst utan att bli känd, och det måste man såklart inte heller bli, men vill vi att planneryrket ska bli accepterat på riktigt måste vi ta plats. Det är inte pk, men det är nödvändigt. Våra kreatörskollegor är djävulskt duktiga på det och samtidigt bra på att jobba i team.

Fredrik: Tack!

Alla: Med röja menade jag att ta strid för sina frågor på jobbet, inte att krascha hotellrum. Men det kan man säkert också göra!

Anonymous said...

Nina. Första gången jag kommenterar din eminenta blogg!
Är inte sambandet även sånt att anledningen till att endast två personer i din gamla klass fortfarande jobbar som planners är just plannerns beskaffenhet likt du beskiver? Att av samma anledning som vi får svårt att skaka fram en rockstar är det svårt att hanka sig fram som planner på svensk byrå?
Nästa APG-möte ett Idol-uttagningupplägg? Med tanke på din rock n' roll-leverans i dagens nät-Resumé vill jag påstå att du leder med hästlängder. I got your back Nina!

Anonymous said...

Nina: en viktig poäng du nämner är detta med att ta plats. Och då menar jag inte i media eller attitydmässigt, utan ner på skruv och mutter, i leveransen, i det man gör varje dag.

I slutändan vill alla på byrån leverera bra reklam. På något sätt tycker jag att planners roll måste vara större i kedjan eller horisontell för att plannern ska kunna ta plats. Rollen blir delvis kreatör, delvis projektledare, delvis kreativt ansvarig. Strateg-titeln har jag aldrig förstått, för plannern måste vara strategen som ska ha koll på både detalj och de stora dragen. Dels handlar det förstås om erfarenhet och kompetens, men viktigast är att kunna tänka med både höger och vänster hjärnhalva (inte bara vara en analytiker eller bara kreatör - kanske förklarar en del avhopp bland dina handelsvänner kanske?), samt jobba på en byrå som låter en utöva båda sidor varje dag.

Ser fram emot att jobba ihop på APG. Förhoppningsvis kan vi ge oss på några av de problem som planners ställs inför. En sak som är säker är att vi inte kan snacka om hur man skriver en brief när folk inte ens har koll på vad en planner gör.

Emelie: Idol-uttagning låter grymt. Den som visar en slide med mer än fem bulletpoints åker automatiskt ut! Seriöst, så tror jag definivt att planning är en rekryteringsfråga. Vissa personer som jag träffat, både i APG-sammanhang och andra ställen är direkt olämpliga som planners, men sysslar med det ändå.

Anonymous said...

Leon:

Jag är väldigt nyfiken på hur du har bildat dig en uppfattning om vem som är lämpad till att vara planner och vilka kriterierna är!

Nina:

Är inte styrkan i planner-rollen just frånvaron av fåfänga, att den inte är så jäkla skitnödig?

Anonymous said...

Peter:

Jag tror bestämt på att det krävs en viss personlighetstyp för att inte bara komma överens, utan kunna inspirera/driva både kreatörer och projektledare. Det är liksom kärnan i plannerrollen som är den tredje disciplinen och även den mest sårbara och utbytbara. En hygienfaktor i sammanhanget är att ha stenkoll och det är inte alla som har. Ungefär som att en kreatör inte är kreativ.