Prefixsamhället.

Igår stod jag och David och gjorde oss lustiga över olika typer av buzzwords (som i sig är ett fånigt buzzword). Vi kom fram till att allt och alla måste döpas och att det helst ska göras genom ett prefix. Ni vet: powerwalk/yoga, slowfood, Blue Ocean Strategy och sånt. David konstruerade ett eget meta-buzz-prefix-ord: Prefixsamhället. Det är det vi lever i.

Jag tror att det beror på två saker. För det första är världen rörig. Vi behöver all hjälp vi kan få med att kategorisera saker. På något sätt tror jag att ju mer val man har desto närsyntare blir man, av ren självbevarelsedrift. Då vill man inte se saker som unika företeelser. Det är bekvämare att kategorisera det man ser som en modeblogg eller en feministgrej eller ett gubbställe.

För det andra (och det här är jag rädd för) verkar många människor helt sakna förmåga till självkritik, och hör inte hur dumt det låter när man använder floskler. De har helt enkelt inte den där spärren som säger att nej herregud, nu har jag hört just det där uttrycket en gång för mycket. Såna människor har prefix som sitt bröd och vatten. Kanske förökar de sig snabbare än andra, därav prefixsamhället. Eller så hörs de bara mer än andra.

Kanske borde man testa en vecka utan prefix? Istället för man använda adjektiv och hela meningar för att beskriva vad man menar. Tänk vad verbalt begåvad man skulle bli!