Allvarlig reklam. För jag är trött på att försöka skoja till något som är tråkigt. Då får man väl se till att göra det roligt istället. Jag får krypningar i kroppen när människor pratar med rubrikröst. Eller säger: Man skulle kunna skriva... För guds skull! Reklam är INTE en annons.
Och så är jag väldigt trött på folk som pratar men inte gör. Reklamteori är så sjukt ointressant tycker jag. Jag tror att planners förstör för sig själva genom att hylla folk för vad de skriver på sina bloggar mer än vilka jobb de faktiskt får ut. Det är svårt att påverka andra än de närmast sörjande om man inte kan visa vad allt ens snack har lett till.
Det här inlägget blev väldigt motsägelsefullt. Men jag hoppas att ni fattar vad jag menar.
skip to main |
skip to sidebar
För planners, människor och andra som känner sig träffade.
Twitter Updates
Om mig
- Nina
- Jag jobbar på en reklambyrå i Stockholm. Jag gör mitt bästa för att navigera i den underliga värld som handlar om kommunikation. Maila mig på nina.akestam@gmail.com
Det jag gör på dagarna.
Reklamlänkar
Skolor för dig som vill jobba med reklam.
Annat bra
Blog Archive
-
▼
2008
(327)
-
▼
May
(28)
- Verkligheten spelar roll. Faktiskt.
- Is it friday?
- Present.
- Dåligt.
- Bra.
- En dag i livet för en planner tidsenligt sedd geno...
- Hjälte.
- Skylt.
- Förlåt.
- Pekpinnar
- Formsvacka
- Läskigt.
- Fredagsgodis.
- Utsikt från 18:e våningen
- Idioter.
- Kom in i matchen
- Kungörelse
- Idag gillar jag
- Kom och köp
- Arbetsmoral.
- Allt jag tycker om bloggar och sånt
- Prefixsamhället.
- Det här inpireras jag av idag
- Storleken är oviktig, kändisskap är kändisskap
- Oj oj oj jag glömde nästan.
- Veckans DR
- Berlin.
- Lite småplock
-
▼
May
(28)
8 comments:
Öh, jag tror jag fattar vad du menar. Det handlar om trovärdighet också, väl?
Visst. Man kan ha hur många fina modeller som helst, men om man aldrig lyckas omsätta dem i praktiken blir det så småningom lite skakigt.
Men det är ju inte vad som spottas ut som i huvudsak är plannerns leverans, det kan nog bidra till att annat diskuteras på bloggarna. Där finns utrymme för det som kreatörerna inte orkar höra. Svårt att slå sig för bröstet för en bra copy man inte själv kläckt liksom...
Bara en teori, jag har ju ingen blogg själv... än...
Helt rätt: "Show, don´t tell."
Yeah, can you walk the walk, not just talk the talk.
Ok... plannern som kreatör då eller?
Menar bara attplannerns roll oftare är att talk the talk för att få kreatörer att walk the walk.
Använder man modeller för att nå de resultaten, så är väl det relevant för en planner att diskutera, det är kanske inte ens förtjänst om produktionsbolaget ljussatt filmen snyggt, om ni förstår vad jag menar...
Peter: Vi har nog olika syn på det här. Jag tycker att arbetsgruppen är gemensamt ansvarig för att göra bra reklam. Planning är ju helt meningslöst om man inte får fram sina tankar till kreatörerna, hur rätt man än tänkte.
Modellen är medlet, inte målet. Om det inte kommer ut bra reklam måste man göra om modellen. Men ofta i planningsammanhang diskuterar man inte ens det slutgiltiga resultatet. Då blir det konstigt, tycker jag.
Nina: Min poäng var att svårigheten kanske ligger i att ha bra verktyg för att få fram en bra plattform att arbeta utifrån, och då är det inte konstigt att det diskuteras det på plannerbloggar, då de inte gör anspråk på att vara reklamrecensionsbloggar.
Jag delar helt din syn att arbetsgruppen är gemensamt ansvarig för att göra bra reklam. Jag håller också helt med dig om att planning inte har något självändamål, utan ska förbättra förutsättningarna för bra reklam.
Att det inte kommer ut bra reklam behöver däremot inte alls ha med planningmodellen att göra, det kan ju göras skitreklam från samma insikter som det kan göras fantastisk reklam från.
Att få fram sina tankar till kreatörerna däremot handlar ju om kommunikativ och social kompetens och om att ha organisatoriska förutsättningar och mandat. Och där skiljer det sig rätt ordentligt mellan olika byråer.
Och om jag förstod dig rätt när du beskrev din roll på Garbergs, så har du fått en rätt välkrattad manege och stöd uppifrån, vilket så klart gör det lättare att fokusera på "den roliga delen", än för den som bara blir avkrävd en massa faktarapporter och inte får delta alls i det kreativa, utan ses mer som en researcher.
För mig är situationen varken den ena eller andra, men det är uppenbart att det skiljer sig enormt. Det gör det ju också mellan hur mycket projektledaren deltar i det kreativa arbetet och hur byråkulturen ser ut där.
Kanske är det logiskt ändå, kanske är det inte så många formgivningsbloggar som diskuterar mediavanor eller affärsmodeller...
Post a Comment