Obligatorisk lista II

2008 har på många sätt varit ett konstigt år. Det har hänt många bra saker. Förändring är ju bra men jag hoppas att 2009 blir lite lugnare. Hur som helst, ett kvarts sekel in i mitt liv kan man sammanfatta det senaste året såhär.

Årets stora händelse 1.






Årets stora händelse 2. Att en söndag i maj kliva in i Stockholms finaste lilla etta. Och få flytta in två månader senare!


Rosor på min balkong i somras.

Årets resmål: Åre x 2, St Anton, Berlin, Cannes, Köpenhamn, Malmö x 2, Österlen, Paris och Karlskrona.


Rendl Beach i St Anton


Med bror i Åre.


Med Cilla, Sebbe och Matilda i Åre.


Frukost i Berlin.


Med alla i Cannes.


Med Kalle på Österlen.

Årets låt: Enligt min iPod är det Sunset Blvd med Pacific!.


Eftersom jag inte hittar någon bra video av den får ni Number One istället. Den är också bra.

Filmer att minnas som många verkar glömma: Lust Caution, Ping Pong Kingen, Les Chansons d’Amour






Årets fest: Det känns lite förmätet att välja en jag hade själv. Men det händer kanske bara en gång i livet att alla ens vänner är klädda i färg och dricker hallonshots mitt på eftermiddagen samtidigt som ett jazzband spelar i vardagsrummet.














(bilder från fina Sandra)

Årets stoltaste ögonblick: Att få skåla med lillebror när han kom in på Berghs. Och att se Sandra och David vara fantastiska på scenen i Reklamjaktens final.

Årets tommaste: En hel höst i Stockholm utan Jenny.



Årets mest irriterande: Att folk fortfarande ser ålder, kön och bakgrund före person och kompetens. Åt alla håll.

Nyårslöfte: Att ha en riktigt trevlig 25-årsfest i januari.

Dagens låt

AdAid-kampanjen fortsätter och nu finns musikvideon ute.



Idén är enkel och smart, men jag blir mest imponerad över genomförandet. Det är hemmasnickrat. Men det funkar ju. Det är i ljuset av det här som jag har så svårt att förstå att det inte "går" att göra reklamfilm om man inte har flera miljoner i budget. Det går visst. Och eftersom det gör det, måste vi traditionella byråer anpassa oss till det. Vi måste hitta idéer, produktionsmetoder och arbetsformer som funkar med lite lite pengar. För de närmsta åren är jag rätt säker på att det inte kommer att finnas några svällande produktionsbudgetar så långt ögat når. Och jag tror att det kommer något väldigt bra ut av det!

Obligatorisk lista

Då var det dags igen. Ett år går väldigt fort ibland. Som sig bör ska det gångna året sammanfattas i listform. Det är jättekul att göra listor. Här är min första.


Det vi minns av Reklamåret 2008

Årets kampanj: Million. Så hände det till slut, att en reklambyrå löste det verkliga problemet. Den som 2009 säger att vårt enda ansvar är att göra bra reklam får en spark på smalbenet.

Bubblare: Gruppsexryktena kring DDB Stockholm. Sant eller inte: Det är årets mest virala fenomen.

Årets varumärke: Viking Line. Ni vet redan att jag tycker att Färjan regerar. Viking Line förtjänar alla applåder för att de tog en bra chans när de såg den.


Årets mest överskattade: Ordet modig. Det är inget modigt över att bjuda på en tjänst eller något kul. Det är nödvändigt och vettigt. Att satsa miljoner på en mainstreamkampanj är däremot väldigt modigt, eftersom all erfarenhet visar att det är pengarna i sjön.

Årets minst överskattade: Uppmuntrande mail. Om man läser kommentarerna på bloggar och tidningar i den här branschen är det svårt att tro att det varje dag skickas tusentals mail mellan vänner och kollegor på olika byråer. Mail som bara går ut på beröm för ett bra jobb. Man blir lika glad varje gång!

Ett fint mail från en fin vän.

Årets buzzword: Lågkonjunktur.


DI idag. Och alla andra dagar.

Årets plannergrej: Det verkliga problemet.

Årets kreatörsgrej: På riktigt.

Projektledargrej: Att stänga av mailen i Blackberryn.

Årets meta: När pappa utnämnde de bittra kommentarerna på Dagens Media till årets flopp, varpå han överöses av bittra kommentarer. SAOLs definition av tragikomik.



Årets byråfest: Bacons fest i Cannes. Så mycket pool, så mycket champagne, så få toaletter. Och B-reels innegård i början av sommaren. Jag fick ljuga mig in, men det var värt förnedringen.






Årets kundjulklapp: Sexleksak från Social Club, gemensam till byrån (??)

Årets konsensus: Det här håller inte längre.

Kortslutning

I en artikel i Dagens Media uttalar sig diverse mediebyråpersoner om TV som medium. Och jag måste använda ett slitet uttryck, men: Ge mig en jävla rast.

Två TV-chefer på mediebyråer uttalar sig. De menar att det inte spelar någon roll hur engagerad tittaren är i programmet som sänds, för när reklampausen kommer är de inte engagerade längre. De har rätt. Men det beror bara på att de inte gör sitt jobb.

Om de gjorde sitt jobb skulle reklamen i pausen passa dem som tittar på programmet. Jag vet väldigt lite om mediebyråers betalningsmodeller, men det minsta man kan kräva av någon som tar betalt för att rekommendera media är att de sätter sig ner och funderar över när reklamen ska gå. När man annonserar i tidningen gör man så. Men TV-cheferna menar att det är omöjligt i TV. Naturligtvis är det inte omöjligt. Människor reser till månen och det sitter en svart man i Vita Huset. En mediebyrå måste kunna se till så att Clas Ohlson får göra reklam i anslutning till Room Service. Eller åtmindstone kunna erkänna att det skulle vara bra.

Summa: Inte konstigt att TVn är på väg att dö ut. De som ska se till att ekonomin går runt verkar istället ägna sig åt aktiv dödshjälp medelst totalt ointresse. Annonsörerna borde kräva mer än så av sina konsulter. Mycket mer.

Ps. Samma sak gäller webb-tv-reklam fast ännu mer. Anpassa den eller dö, är min framtidsgissning.

Julklappar

Igår var jag på julbord med musikalshow med halva min släkt. Det var en smått surrealistisk upplevelse. På julbordet fanns det till exempel grisfötter. Och två meter bort dansade Karl Dyall omkring i ljusblå tredelad kostym och halmhatt. Jag kunde inte låta bli att vänta på att det här skulle hända på riktigt:


(När jag tittar på det här klippet för första gången på 10 år inser jag att de faktiskt inte dansar så bra. Vilken besvikelse!)

Men det gjorde det tyvärr inte. Är man uppväxt med Dirty Dancing är det svårt att förlika sig med att sitta i publiken under dylik show. Då blir man ju en av sommargästerna. Hu. Man vet att alla som jobbar där skrattar åt en bakom ryggen och dansar porrig dans hela nätterna och gör illegala aborter och annat häftigt. Och själv sitter man där som den loser man är och ler artigt.

En annan trevlig julklapp är att planners nu har en egen rad när man registrerar bidrag till Guldägget. Äntligen, vi finns! Det var en av APGs målsättningar för året. Och vi lyckades. Bra jobbat Anna och Emelie. Nu kan ni ta jullov med gott samvete.

Dagens kampanj

Idag fick vi besök av några som går i ettan på Berghs.


Den snygga killen är min bror.

För att stödja tvåorna som går ut i vår och inte kommer att få några jobb har de startat välgörenhetsprojektet AdAid - kreatörer för kreatörer. I detta nu går de runt på byråer i stan och säljer sin CD-singel. På modernt manér får man betala det man tycker att den är värd, och pengarna går oavkortat till tvåorna på Berghs. Läs mer och provlyssna på låten här.



På Garbergs var människor inte sena med att skänka en slant.



Imorgon kväll kommer låten av framföras live på Berghsrocken. Om man köper skivan får man även chansen att besöka galan med efterfest på Berns.

Jag gillart såklart!

Det har blivit dags

Som vissa av er säkert redan vet, jobbar jag sedan ett par månader tillbaka som copywriter istället för planner. Jag har funderat en del på om/hur jag borde berätta det. Anledningarna till att inte göra det är såklart många. Först om främst tycker jag att det inte borde (med betoning på borde) vara så intressant för någon utanför Garbergs. Men eftersom det stod lite diskret i Dagens Media och en del har undrat är det väl lika bra att komma ut: Kära blogläsare, jag är copywriter.

Efter ett par år på jobbet märkte jag att jag gillade idéerna för mycket för att kunna släppa dem i tid. Och jag saknade att skriva i jobbet. Sen ska jag inte sticka under stol med att planningrollen, framförallt för den som är ensam på en rätt stor byrå, är rätt knepig. Det är svårt att förändra gamla strukturer. Och det hände en gång för mycket att en kund tittade på mig och sa: Är det DU som är strateg? Sånt händer inte när man är copy. Så jag frågade om jag fick byta, och det fick jag.

Sen vill jag passa på att slå ett slag för att det här med roller inte spelar så stor roll. Egentligen. Det är ju ändå så olika från person till person hur man jobbar. Och den enda skillnaden för mig nu mot förut är att jag jobbar djupare med färre kunder. Jag var en väldigt lösningsorienterad planner och nu är jag en strategisk copy. Eller ploppy, om man vill.

Så. Det här reser några frågor:

1. Kommer bloggen att heta samma sak? Ja, för den kommer fortfarande att handla om samma sak. Jag kommer alltid att tycka att planning är oerhört intressant och fantastiskt viktigt.

2. Kommer den att handla om samma saker? Ja, för jag är ju fortfarande jag. Och läsarna är förhoppningsvis fortfarande också sig själva.

3. Kommer någon fortfarande att läsa bloggen? Kanske inte. Men jag kommer i alla fall att fortsätta finnas här.

4. Om man pluggar och vill praktisera som planner eller undrar något om planning, kan man fortfarande fråga mig? Självklart!

5. Var det rätt val? Två månader in tycker jag att det är roligare än någonsin att jobba. Så ja, för tusan!

Är det någon annan som har erfarenheter av rollbyten? Hur gick det?

Bildbeviset: Jordbävning i Skåne.

Uploaded with plasq's Skitch!

Tipstack till Sebastian.

Jultips och trix

Bild från Flickr.

Jag har fått den stora äran att uttala mig i Dagens Media om årets flippar och floppar. Sånt är jätteroligt tycker jag. Madame Börje sätter dock fingret på vad jag tycker om bilden som hör till artikeln. Dagens Media tog den till en artikel jag skrev i våras. Efter det har jag lärt mig att man aldrig aldrig ska bli plåtad uppifrån, om man inte är särdeles förtjust i nej-mamma-jag-vill-inte-gå-till-dagis-looken.

På tal om flippar och floppar börjar jag tänka så smått på Not Another Planning Blogs årskrönikor. Det här året har varit omvälvande, så de blir nog väldigt långa båda två. Håll utkik mot slutet av veckan.

Och när det börjar närma sig nytt år och så har jag också funderat lite på utvecklingen av bloggen. Förra veckan slog vi nytt rekord: 2500 besökare. Jag tycker att det är väldigt mycket med tanke på nördighetsgraden på det som diskuteras här. Och då tänkte jag: Med så många smarta och intresserade människor på ett och samma ställe, borde man kunna göra lite mer av det. Så, de här planerna har jag inför nästa år:

- Ny adress (kanske)
- Två delar, en klassisk blogg med tankar och åsikter, och en portfolioliknande med jobb som man kan diskutera.
- Weekly poll som hos Scamp.
- Veckans bästa/roligaste/smartaste/intressantaste kommentar får ett eget inlägg. Jag misstänker att många som läser i rss missar kommentarerna.
- Gästbloggare (vilka då i såna fall?)
- Bättre sök och kategorisering av gamla inlägg

Och ja, vad mer? Några goda idéer? Vad säger ni som jobbar? Ni som pluggar? Ni som skiter fullkomligt i reklam men ändå är här?

Och ett litet jultips: Dubbelskivan Motown Christmas. Jag brukar köra väldigt klassiska jullåtar bara, men den här har sina guldkorn. Finns på Spotify!

Man blir som man umgås

Herregud vad jag är omgiven av begåvade människor. Nu har min kollega Carl Bock blivit Grand Prix-belönad i Buzz Awards för en kampanj man gjorde för MacDonald's på AKQA i San Francisco. Läs om kampanjen här. 400 miljoner pressklipp får ganska mycket annat att blekna. Stort stort grattis!