Lys upp i mörkret

Fortum har sedan ett par år tillbaka ett samarbete med Stockholms stad där de sponsrar upplysningen av parker. Hittills har Humlegården, Lappkärrsberget, Finlandsparken och Londonviadukten blivit lite trevligare nattetid. Och nu är det dags igen. På fortum.se/lysupp kan du gå in och rösta på vad Fortum ska lysa upp härnäst; Mariatorget, St Eriksbron eller Observatorielunden. Kampanjen kommer också att finnas i tunnelbanan där man kan sms-rösta.

Jag tycker själv att det här är ett väldigt bra exempel på sponsring som det ska vara: riktig nytta för människor och naturligt kopplat till varumärket (motsatsen, en extra sunkig form av urban spam, är att smälla upp sin ologiska logga på en idrottsman/kvinna. Hu!) Lätt att göra reklam av, med andra ord. Däremot är det ytterst dålig tajming (och naturligtvis väldigt tråkigt) att man på nyheterna i morse fick höra hur himla farligt det är i Humlegården, trots belysningen.

Vad tycker du om sponsring egentligen? Är det här bra?

Läsarbegäran

Igår under 100-wattarmiddagen utbrast min chef plötsligt: Om du inte bloggar om det här vet jag inte vad du har din blogg till! Och eftersom han trots allt är min chef är det väl bäst att jag gör det.

Orsaken var de små sketcher som visades på storbildsskärmen mellan prisutdelningarna. Min chef tyckte inte att de var roliga. Och det tyckte inte jag heller. Kanske är det här som att säga till en reklambyrå att det enda folk vill ha är en tydlig bild på produkten och ett pris i en fet splash. Men jag måste i alla fall rikta några ord till Sveriges eventbyråer.

Årets upplaga av 100-wattaren var MYCKET bättre än någonsin förut. Onödigt krafs som goodiebags var borta. Istället flödade vinet. Sponsorerna gjorde ett toppenjobb. Google bjöd vinnarna på champagne och Inhouse lånade ut fleecefiltar till rökarna. Kvällens konferencier Carin Berg var både dödligt snygg och rolig. Och Lasse Berghagen och Veronica Maggio stod för musiken. MEN.

Nu talar jag i egenskap av festdeltagare, inte någon slags kommunikationsmänniska. Man går på galor av två anledningar: För att träffa folk och för att ta emot eventuella priser. Därför gillar alla Roy så mycket: Det går ut på att träffa folk (95%) och ta emot priser (5%). Man behöver inga tjusiga lokaler. Ingen avancerad mat (däremot gärna middag under prisutdelningen, alla gånger bättre än biosittning!). Inga underhållande sketcher. Inga dansnummer. Och vad är grejen med att ha högprofilerande prisutdelare i varje kategori? Välj en bra konferencier istället, så kan hon rådda hela föreställningen. Tacktal vill i alla fall jag däremot gärna höra.

Min drömgala skulle vara såhär: Man kommer till en lokal som är stor och öppen och oömtålig. Man dricker fördrink i en kvart. Sen sätter man sig till bords där förätten redan står framme. Prisutdelningen kör igång direkt. Man får se alla nominerade bidrag i kategorin, och så delar konferencieren ut några priser i rask takt (så att spänningen håller i sig.) Alla får tacka sitt produktionsbolag, mamma och Gud. Sen en liten paus, 10 min. Varmrätt (kanske buffé) och fler priser. Vinet fylls på i den takt man dricker. Kaffe. Fest med fri bar. Det vore toppen tycker jag!

Trevlig helg, med eller utan galor, till er allihop!

Roliga saker

1. Att vi vann två priser på 100-wattaren igår: en 50 watt för Action Aid och en Långsiktig Varumärkesvård för Södra. På Södra har jag bara varit med på ett hörn i den 10-åriga historien. Men jobbet ligger liksom i Garbergs DNA, så alla är lika glada.

2. Att jag öppnade Spotify och hittade en spellista som hette Flygande Mattan kvart i två tre. Den härstammar från en efterfest natten då vi ställde om till vintertid. Jag är väldigt glad över att jag har vänner som kan vara fyndiga även klockan två/tre på natten.

3. Om ni ser någon som ser ut så här:



så är det jag. Sedan i morse.

Hej så länge.

Dags för räkning.

Mats Rönne , ordförande i Sveriges Annonsörer, har skrivit en väldigt bra debattartikel om Resumés tävling Sveriges 101 Marknadschefer (i papperstidningen idag, hittar den tyvärr inte på nätet!). Läs den om ni inte redan har gjort det!

Ikväll är det som bekant 100-wattaren. Jag ska gå eftersom vi är nominerade tillsammans med Action Aid. Frågan är om jag blir insläppt med tanke på hur mycket jag har härjat kring tävlingen och mannen bakom den. Det vore kanske kul i och för sig. Om jag inte blev det alltså. Kunde de göra sig av med kulturministern kan väl jag också ryka, liksom.

Förresten, jag har glömt att skriva om mitt möte med forskaren Niklas Persson förra veckan. Niklas skriver sin avhandling om varumärkens effekt på ekonomiskt resultat. Och fick reda på att jo, det går alldeles utmärkt att mäta den ekonomiska effekten av det man gör med varumärket. Det är inte ens särskilt svårt. Det enda som står i vägen är människors ovilja att ändra på befintliga modeller. (Som Niklas sa: De flesta trackingmodeller skulle inte ens bli godkända som B-uppsatser på universitetet). Jag ska inte avslöja för mycket om det Niklas håller på med, det får han göra själv. Och det blir väldigt spännande!

Nu börjar det bli dags att dricka ett antal koppa kaffe för att komma igång inför kvällen. Vi ses kanske där?

(det fina konstverket här uppe är gjort av Felix Gonzalez-Torres)

Humor.

Fantasinyheter på 1000 apor.

Ett får. Igen.

Tele2 har gjort ett nytt reklamkoncept. Teaserfilm (bara drygt 1000 tittar, så en viral kan det nog inte klassas som):



Här kan man titta på en annan film.

På hemsidan är det Happy Hour.

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska skriva om det här. Och det är inte ofta det händer. Jag älskar att de gör ett svart får som heter Frank och den extremt korkade men roliga kopplingen sheep-cheap. Fast Frank kunde ha varit lite mer an en personlighet. Om man ska satsa på underhållning istället för nytta tycker jag att man kan ta i mer. Men jag tycker att idén med happy hour är toppen. Och det hela är så snyggt att jag nästan trillar baklänges. Och så är det nog bra att de hittar tillbaka till rötterna. Så uppenbarligen tycker jag att det är bra. Vi säger så. Vad tycker ni?

Inspiration

Amazon har skapat en självklar produkt för alla webbshoppar: The Frustration Free packaging. Se filmen här. Visst blir man glad när folk gör sitt jobb, på riktigt!

Tack till David, såklart.

Dagens provokation.

Dagens Media tillsammans med Clearchannel och JC Decaux pratar "kreativ" utomhusreklam.

Jag säger bara: Urban Spam enligt Russell Davies.

Läsarbrev!

Jag har fått ett läsarbrev, i bästa Bullen-stil. Det är Anton som undrar:

"Idag såg jag reklamen för AXA:s ekologiska och jag ville gärna läsa lite tankar från dig om ämnet jag kom att tänka på.

Jag tycker att filmerna är assköna, roliga och med en hyfsat bra genomförd punchline, men de är framförallt söta och roliga. På samma gång så otroligt heteronormativa så jag nästan chockas. hur kan världens kvinnor stå ut med män och barn om de alla beter sig som om de är efterblivna? Seriöst, jag har jobbat med moggisar en del i min ungdom och de kvalar alla in i samma liga och får nog högre listplacering än "den typiske mannen" och "de typiska barnen" så som de porträtteras i "reklamen". Kvinnan däremot (är hon målgruppen?) är den tråkiga och smarta personen som är familjens slav samt offer för denna behandling.
Det känns som en hel del effektiv reklam ger en fadd smak av förlegade åsikter. Samtidigt tycker jag de är jätteroliga. Är jag normal?"

Hej Anton,

jag skulle nog säga att du är normal. Alltså, det är normalt att tycka att något är roligt fast man egentligen inte borde tycka det. Och jag tror också att mycket av reklam och uppskattad populärkultur handlar om förlegade värderingar. Ofta känns det som att man själv skulle vilja att de var förlegade, men att de i själva verket är högst aktuella. Jag tror att det är kvinnan som man ska identifiera sig med i filmen och dessvärre tror också jag att väldigt många gör det. Massor av kvinnor är faktiskt familjens slav. Däremot hoppas jag att de inte bara suckar lite och säger "ingen fara, det är 100% ekologiskt" när deras (förhoppningvis) vuxna män beter sig som imbeciller. Problemet med de här filmerna för min del är att jag helt enkelt inte tycker att de är roliga. Och då spelar det ingen roll om de har hög grad av igenkänning eller inte. Men, uppenbarligen tycker vi olika!

Hoppas att det var svar på din fråga!

Dags att leverera.

Jag ska vara med i ett av lagen som representerar Sverige i Eurobests Young Creatives-tävling! Jag är oerhört glad, stolt och nervös över att ha blivit tillfrågad. Ni vet känslan av att man snart kommer att bli avslöjad som den bluff man är? Den har jag nu.

Som tur är kommer jag att ha två väldigt begåvade människor, Carl-Fredrik och Emelie, vid min sida. Det andra svenska laget består av Mikael, Julia och Hugo från Åkestam.Holst.. Jag hoppas att vi lyckas göra något bra. Och att min pappa hejar mest på mig i alla fall.